Är börsfesten redan över?

”Vi presenterar nu vårt bästa halvårsresultat någonsin i kombination med en omsättningstillväxt på över 18 procent, förmodligen unikt i branschen”, förklarade en stolt Tele2-chef Lars-Johan Jarnheimer när halvårsrapporten släpptes i början av augusti.

Då stod aktiekursen i över 300 kronor. Nu, ett par veckor senare, kostar aktien hela 40 kronor mindre.
Tele2:s öde är inte unikt. Volvo, Scania, SKF med flera levererade visserligen inga rekordresultat, men – bättre upp – slog i stället marknadens förväntningar med råge. Facit? Kursen har fallit eller i bästa fall stått still.

Och händelserna kring Ericsson tar väl ändå nästan priset? Efter att i flera kvartal i rad tagit marknaden fullständigt på sängen genom att överträffa de allt högre ställda förväntningarna kunde Svanberg & Co väl inte överraska igen? Jodå. Med ett resultat som var uppemot 50 (!) procent högre än konsensusprognoserna.

En analytikerröst i mängden när rapporten släpptes:
– Det här är urstarkt. Det är bara att konstatera att rapporten var fantastisk på alla sätt. Försäljningen får godkänt plus och marginalen var mycket bra.

Kursen? Sedan rapporten i somras har Ericssons aktiekurs backat med nästan 15 procent. Telekomjätten, som ofta handlats till vansinniga multiplar, värderas nu lägre än verkstadsföretaget Sandvik. Ericsson går nämligen mot ett rekordresultat 2004 och i skrivande stund handlas aktien till under 15 gånger årets förväntade vinst.
En titt på analytikernas estimat för nästa års vinst pekar på ett p/e-tal på 13. Häpnadsväckande.

Börsen steget före
Eller? Kanske inte. Risken är nämligen att börsen, som ofta ligger steget före, befarar det värsta. Att konjunkturen kommer att toppa i år eller i början av nästa år och därför justeras kurserna ner just nu. Festen kan alltså vara slut nästan innan den hunnit börja.

Vän av ordning kanske undrar om vi har haft någon högkonjunktur över huvud taget. De senaste åren har ju arbetslösheten varit hög i populära branscher som telekom, it, finans, media etcetera och de känslor som härskade runt millennieskiftet känns väldigt avlägsna.

Men en högkonjunktur har vi haft, om än en svag sådan. För sedan krisåren 2001-2002 har börsbolagen inte bara ökat vinsterna kraftigt – vilket ju mest åstadkommits genom besparingar – utan också omsättningen. Och de tillgångsslag som brukar visa vägen i högkonjunktur såsom stål, koppar, zink och massa har stigit kraftigt. Världsekonomin har dragits uppåt påhejad av den kraftiga tillväxten i Asien, i synnerhet Kina, och USA.

Den självklaraste signalen av dem alla, räntan, har också rört sig uppåt och att den amerikanska centralbanken, Fed, höjt räntan två gånger på kort tid bekräftar bara detta. Men är högkonjunkturen redan över? En hel del bedömare tror det, bland annat baserat på den svaga amerikanska sysselsättningsstatisten som kom häromveckan.

Högt oljepris, politisk oro och stundade presidentval i USA ökar på oron. Rädslan för att de numera välbekanta obalanserna i den amerikanska ekonomin ska leda till kraftiga åtstramningar nästa år förstärker intrycket av att konjunkturen är på väg att toppa. Kina arbetar medvetet för att trycka ner sin våldsamma konjunkturuppgång för att inte drabbas av överhettning.

Europa åt andra hållet
Europa, som ju är den enda marknaden som inte riktigt vänt upp, går dock åt andra hållet. Flera av börsbolagen, bland andra Scania som normalt är en bra indikator, pekar på att det äntligen börjar ta fart. Pessimisterna menar dock att Europa ensamt inte kan dra världsekonomin och det kan ligga någonting i det.

Men det betyder inte att vi står inför en stundade lågkonjunktur. USA-hacket kan mycket väl visa sig vara tillfälligt och Kina kan bromsa in med sans och förnuft. Om detta ackompanjeras av att Europa vaknar – ja, då kan vi lika gärna stå inför betydande förbättringar. Och det är precis vad de största bolagen säger i sina rapporter – både genom orderingången och faktiska kommentarer.

Men nu tror börsen varken på dem eller på Fedchefen Alan Greenspans försäkringar om att det amerikanska loket drar på för fullt. Ty då skulle inte kurserna falla. Dagens p/e-tal på 15 på Stockholmsbörsen känns inte alls farligt i förhållande till nuvarande ränta eller ens en ränta som ligger 1-2 procentenheter över dagens nivå.

När Affärsvärlden för exakt ett år sedan analyserade börsen var slutsatsen:

1) Den är på väg upp, för marknaden verkar stark och sånt brukar hålla i sig.
2) Men värderingen är inte särskilt attraktiv och det är svårt att hitta köpvärda aktier.

I dag känns det precis tvärtom. Värderingen är mycket attraktivare och det går att hitta många köpvärda aktier. Men trenden känns svag.

Varannandagsbörs
Visserligen står börsen ännu på plus, upp med 3 procent sedan årsskiftet, men det beror på att januari-mars var starka. Sedan i våras har Stockholmsbörsen gått ner med 7-8 procent. Marknaden har blivit en ”varannandagsbörs”, upp ena dagen, ned nästa.

Det här kan ju tolkas som om marknaden förra året – den ansträngda värderingen till trots – redan såg de kommande vinstökningarna och därför accepterade höga p/e-tal och nu ser kommande vinstras och därför accepterar lägre värderingar. Eller så har marknaden fel. Och då doftar det köpläge.

Personligen tror jag att sanningen ligger någonstans mitt emellan och att nästa år kommer att leda till fortsatta vinstökningar, fast kanske inte lika kraftiga som analytikerna tror. Men börsen kräver mer bevis.

Därför kommer hösten till en början att präglas av tvära kast där en negativ makrosiffra ena dagen skrämmer livet ur placerarna och för att dagen därpå genast leda till optimism när positiv statistik släpps. När sedan rapporterna för det tredje kvartalet strömmar in så borde börsen ta fart igen.

Affärsvärldens prognos för 2004 var ju en uppgång på 10 procent på Stockholmsbörsen. Det finns ingen anledning att avvika från den åsikten.