Arvingarna nobbar börsens styrelserum: ”Lika viktigt med fastighetsskötare”

“Som du förstår gör vi inte detta så ofta. Jag och Svante tycker det är bra att ligga lite lågt och skicka fram våra anställda istället”, säger en skånsk stämma på andra sidan telefonlinjen. Efter några mejl fram och tillbaka har Sara Karlsson gått med på en sällsynt intervju.

Många artiklar har skrivits om hur hennes pappa Erik Paulsson tillsammans med sin bror Mats byggde upp ett företagsimperium från tomma händer. En tvättäkta entreprenörssaga med start på 1950-talet då de som tonåringar lånade sin pappas traktor för att hämta Bjärebornas sopor, och därmed sådde fröet till vad som senare skulle bli byggjätten Peab.

Bröderna hann även med att bygga upp en betydande fastighetsportfölj innan de delade upp familjeföretaget genom en slantsingling. Mats fick byggdelen, medan Erik tog fastigheterna som samlades i ägarbolaget Backahill.

Syskonen tog över 2022

Arvet från fadern är en börsportfölj värd över 15 mdr kr. Genom Backahill är Sara och Svante idag största ägare i Catena, Fabege, Wihlborgs och Brinova, samt näst största ägare i Diös. Familjebolaget har därmed betydande kontroll över 100 mdr kr i samlat börsvärde.

Erik Paulsson var länge tongivande i styrelserna för flera av fastighetsbolagen, men 2017 drog han sig tillbaka.

“Med ålderns rätt tycker jag att yngre krafter ska få träda in och utveckla verksamheten. Jag är 75 år och då ska man tänka till att man inte sitter för länge. Jag har förberett detta med min familj”, sa han till Di då.

Sedan dess har det spekulerats i om något av barnen ska fylla hans skor i styrelserummen. Frågan fick ny aktualitet när Sara Karlsson och Svante Paulsson officiellt tog över stafettpinnen i Backahill i juni 2022, när pappa Erik lämnade rollen som styrelseordförande på grund av sjukdom. Syskonen delade då upp ägandet i familjebolaget till 50% vardera och ska rotera som ordförande. Just nu är det Svantes tur.

Men i en intervju med Afv framgår det att inget av syskonen avser att axla faderns mantel i börsbolagens styrelserum.

Sara Karlsson är ingen duvunge i börsstyrelsesammanhang. Hon har tidigare haft uppdrag i Skistar och Wihlborgs, men kommit fram till att det inte är hennes grej.

“Pappa brann kanske inte heller för styrelserummen alltid, eftersom han gärna ville vara med ute på fältet. Men han växte in i rollen. Idag handlar styrelsearbete mycket om det finansiella och om siffror – inte vad som händer ute på fältet. Styrelserummen är inte det viktigaste och jag och Svante vill fokusera mer på den övergripande strategin i Backahill”, säger hon.

Och när du säger att styrelserummen inte är det viktigaste. Vad skulle du säga är det viktigaste för er?

“Nej men alltså jag menar att det är viktigt. Men det är lika viktigt med våra fastighetsskötare som tar hand om våra fastigheter och som är våra ansikten utåt. Det handlar om att fördela arbetet så att vi kan göra det vi är bäst på.”

Den som syskonen istället anser är bäst lämpad för styrelseuppdragen är Backahills VD Lennart Mauritzson, tidigare finanschef på Thule.

“När Lennart tillträdde som VD för drygt fyra år sedan öppnades möjligheten att skapa en tydligare rollfördelning inom företaget. Detta gav mig och Svante chansen att fokusera mer på projekten här på Bjärehalvön och i Ängelholm. Vi vill ge tillbaka till vår hembygd där vi växte upp och fortfarande bor”, säger Sara Karlsson.

Både Expressen och Aftonbladet har lyft fram Svante som en av de viktigaste personerna bakom ishockeylaget Rögles framgångar de senaste åren. Där har han engagerat sig som storsponsor via Backahill och under flera år suttit som styrelseordförande. Han ligger även bakom ombyggnaden av nuvarande Catena Arena i Ängelholm.

Sara har tidigare arbetat som florist och säger att hon framför allt brinner för att fortsätta utveckla besöksmålet Norrvikens trädgårdar i Båstad.

“Måste brinna för uppgiften”

Att ägarnas engagemangsnivå spelar stor roll för bolagen är ett aktuellt ämne på den svenska börsen. Aktualiserad inte minst av Stenbecks distans till förtroendekrisande Kinnevik, och Wallenbergarnas uppmärksammade långsamma succession. Afv:s ansvarige utgivare Peter Benson skrev nyligen i en krönika att storägare via sina röster på bolagsstämman ofta fäller avgörandet i viktiga frågor. “Makt medför också ansvar, även om ansvaret inte står skrivet i en lagbok”, skrev han.

Finansmannen Mats Qviberg är aktieägare i Fabege. Han har ingen åsikt om huruvida Backahills två ägare väljer att engagera sig i börsbolagsstyrelser eller ej. Däremot säger han generellt om arvingars lämplighet:

“De måste brinna för uppgiften, annars gör de mer nytta utanför. Av fem Kinnevik-barn är det ju bara ett som haft intresset, till exempel. Rika och lata barn gör sig bäst utanför tältet.”

Johannes Wingborg, ägaransvarig på Länsförsäkring Fondförvaltning, sitter i styrelsen för Catena och Wihlborgs. Han ser inga problem med att huvudägarna inte personligen är närvarande.

“Det är deras val. Det viktigaste är att man gör ett bra arbete och det tycker jag verkligen att Lennart Mauritzson gör i de styrelser han ingår i. Han är alltid påläst och väl förberedd.”

Tre affärsområden

Ett återkommande tema i Backahills rapporter är att syskonen anser att koncernen de ärvt har varit för spretig, “med en del udda investeringar” som kanske mest har gjorts med hjärtat. VD Lennart Mauritzson är på det klara med att hans uppdrag är att renodla bolaget. Fokus ska ligga på tre affärsområden: investeringar, samt fastighets- och destinationsutveckling med tyngdpunkt i nordvästra Skåne.

“Backahill är fortfarande en komplex affärsverksamhet. Självklart är kärnan att utveckla fastigheter men i dagsläget driver vi även restauranger, hotell, mötesplatser och en konsthall. Vi producerar ärtor och tar fram alternativt protein. Vi är delägare i en flygplats och utvecklar en stor trädgårdsanläggning”, skriver Mauritzson i det senaste bokslutet.

Som ett led i renodlingen såldes tre “icke-strategiska innehav” för tre år sedan, i form av HR-förtaget Competenseum, läkemedelsbolaget Cernelle och fjällturismbolaget Skistar, som Erik Paulsson var med och grundade.

“Det var svårt med Skistar för det låg oss varmt om hjärtat, men det var rätt beslut att sälja”, har Svante tidigare sagt.

Trots sin exit i Skistar kvarstår Backahill som delägare i Sälenflygplatsen Scandinavian Mountain Aiport, som drogs med stora förluster under pandemiåren. Sara Karlsson öppnar nu för en försäljning – förutsatt att man hittar en “stark och långsiktig ägare”.

Finns det fler saker i portföljen som ni vill sälja?

“Ja, fast det håller vi för oss själva. Vi arbetar utifrån en fem–tioårsplan men det måste vara rätt tillfälle också. Vissa grejer kanske vi vill jobba upp för att senare avyttra.”

Backahills noterade portfölj

“Viktigt värde för bygden”

Frågan är vilken plats ärtor och vegoprodukter har i ett framtida renodlat Backahill.

2016 meddelade Findus att företagets anläggning i Bjuv skulle stängas, vilket drabbade 450 anställda. Beskedet slog ner som en bomb på orten och fick Erik Paulsson att rycka ut och senare köpa den nedlagda fabriken.

Backahills dotterbolag Foodhills producerar idag gröna ärtor på platsen, men ambitionen är att på sikt bli stora inom vegetabiliskt protein. Just nu experimenteras det med ett smaklöst ärtprotein som skulle kunna användas som tacofärs.

Men sedan satsningen påbörjades har hajpen kring köttsubstitut lagt sig. Sektorns affischnamn Beyond Meat har sett en vikande försäljning och rasat 94% på börsen de senaste tre åren.

Foodhills omsatte 160 Mkr och gjorde en rekordstor nettoförlust på 43 Mkr under 2023. Inte sedan Backahill tog över ärtproduktionen har dotterbolaget visat svarta siffror. I det senaste bokslutet flaggar Foodhills för att det kommer krävas “löpande kapital- och likviditetstillskott samt tillskott för planerade investeringar”.

Sara Karlsson är fast besluten att fortsätta stötta satsningen, men medger att den ligger utanför Backahills kärna.

“Vi är långsiktiga men om 20 år är det kanske inget som vi själva ska vara ensamägare i och driva, för det är inte vår nisch eller det vi är bäst på. Men det har ett viktigt värde för bygden och vi vill se till så att saker och ting inte bara läggs ner.”

Fastigheter är kärnan

När det gäller börsportföljen uppger hon att Backahill löpande söker nya investeringsmöjligheter och får många förslag.

Sedan syskonen tog över familjeföretaget 2022 har 70% av innehavet i Camurus sålts för drygt 300 Mkr. Läkemedelsbolagets aktie har flerdubblats sedan den första investeringen gjordes 2015.

Enligt Sara Karlsson ligger fokuset framåt främst på fastighetsrelaterade bolag med potential för långsiktig tillväxt. Nyligen investerades 150 Mkr i nybildade Safjället Fastigheter, med den tidigare Platzer-chefen Per-Gunnar Persson som delägare och VD. Målet är att bygga upp ett fastighetsbestånd i Göteborgsområdet till ett värde av cirka 2-3 mdr kr på fem år.

Backahill är öppna för liknande partnerskap med entreprenörer som kan sin lokala marknad väl.

“Kärnan har alltid varit och kommer alltid att vara fastigheter. Det är det som ger oss möjligheten att göra investeringar i våra andra verksamhetsområden”, säger Sara Karlsson.

Familjebolaget får årligen cirka 300 Mkr i utdelningar från den noterade fastighetsportföljen. Förutom Foodhills och Safjället har en del av kakan de senaste åren gått till fastighetsinvesteringar i hembygden och olika slags evenemang och projekt som ska locka turister till Bjärehalvön. Tanken är att det ska inbringa intäkter till Backahills olika dotterbolag inom besöksnäringen.

Förbereder generationsskifte

Svante och Sara har båda passerat 50-strecket och redan börjat tänka på nästa succession i Backahill. Fyra gånger om året anordnas så kallade “next gen”-träffar med fyra arvingar som är i åldrarna 15–27.

“Där jobbar vi med en extern person som är med och förbereder generationsskiftet så att det blir lite ordning på torpet. Men vi vill bara att barnen ska vara med och lyssna, utan några krav”, säger Sara.

Hon betonar att det är viktigt att barnen även ska få “pröva vingarna” ute i världen, och att ingen ska känna sig tvingad att engagera sig i familjeföretaget.

“Det ska vara kul att gå till jobbet. Jag och Svante har aldrig känt oss tvingade, utan vi har alltid tyckt det varit roligt att vara med och se vad vår pappa gör. Sen har Svante jobbat som bilförsäljare och jag har jobbat med blommor i några år. Men vi har dragits tillbaka på olika sätt.”

Vilket slags Backahill vill ni lämna över till barnen?

“Det ska vara en enkel, renodlad organisation som det är lätt att arbeta i. Det ska inte bli några komplikationer den dag de eventuellt vill vara med.”