Börsens okända biostjärna

Seddigh lämnade Iran 1963 och sitter idag i 13 styrelser i svenska och amerikanska börsbolag, i huvudsak medicintekniska och biotekniska bolag. Men för att vara en av Sveriges tyngsta styrelsepersoner har Akbar Seddigh hållit låg profil. I svensk affärspress gemensamma pressarkiv finns han i fem artiklar. Vem är han egentligen?

Affärsvärlden möter honom en februarimorgon på Ortivus huvudkontor i ett industriområde i Täby norr om Stockholm. På kvällen ska han till Barcelona. Nästa vecka åker han till USA. I rummet intill samlas Ortivus ledningsgrupp med Claes Stenlander i spetsen. Akbar Seddigh är avslappad och pratsam. Han säger sig vara van vid långa arbetsdagar. Med ett dussin styrelseuppdrag blir det långa dagar och många resor. Seddigh uppger att han sover cirka fyra timmar per natt och arbetar 60 till 65 timmar i veckan.

Vad har du för bakgrund?

»Jag är i grund och botten kemist och marknadsekonom. Jag började jobba som kemist på ett antal mindre och medelstora bolag. Bland annat inom Volvokoncernen. Efter ett tag blev jag, av bekanta professorer, ombedd att titta på en doktorsavhandling. Det blev grunden till vad som idag är Ortivus.«

Varifrån fick ni pengar att starta bolaget?

»Jag hade relativt hög inkomst och även en del pengar sparade som jag stoppade in bolaget. Senare fick vi även in pengar från Nutek och Investeringsbanken innan vi gick ut på marknaden för att hämta pengar. Intresset från forskningsvärlden var också mycket stort.«

Varför valde du Sverige?

»Jag ville komplettera mina studier vilket jag gjorde på Tekniska högskolan i Stockholm. Jag blev rekommenderad av min klasskompis brorsa att åka till Sverige. Han hade besökt landet i juni och tyckte det var fint. Dessutom var de väldigt trevliga på den svenska ambassaden i Iran.«

Hur hanterar du tretton uppdrag?

»För det första måste man göra saker och ting rätt. Jag har stor nytta av mina detaljkunskaper i styrelsearbetet. Jag har ju själv jobbat med forskning och utveckling vilket ökar förståelsen. För det andra så finns det mycket stora samordningsfördelar mellan de olika bolag där jag är engagerad. Jag har stor glädje av att jag sitter i många styrelser. Ortivus har stor glädje av det och de andra bolagen som jag sitter med gynnas också av mina olika uppdrag. Mest tid lägger jag ned på Ortivus, Elekta och Noventa. »

Har du gått från att vara innovatör till förvaltare?

»Jag har aldrig varit någon innovatör. Det är inte jag som är pappa till produkterna i Ortivus. Jag har utnyttjat mina gamla nätverk och byggt nya nätverk och fört företaget framåt. Det håller inte att förvalta idag. Då är man borta.«

Vad är den största skillnaden i förutsättningar för medicinteknik i USA och Sverige?

»I USA har man en stor hemmamarknad. Bolagen behöver inte tänka på export i startskedet. I Sverige gäller det att driva den kliniska forskningen och utvecklingen med internationellt fokus.En andra skillnad är kapitalbasen. När vi talar om att starta en verksamhet i Sverige behöver vi cirka tio till 20 miljoner kronor i det första skedet. I USA tar man in samma belopp fast i dollar vilket betyder att de kan accelerera sin utveckling betydligt snabbare.«

Fördelarna med Sverige?

»Samarbeten med Karolinska och Sahlgrenska och andra forskningsinstitutioner är en fördel för svenska företag. Forskningsvärlden och de svenska företagen har ett samarbete som är oerhört viktigt. Det är svårare för amerikanska bolag att göra samma sak då forskningsvärlden är mer kommersialiserad och inte släpper in företag på samma sätt. De svenska forskarna tittar på nyttan. Amerikanerna tittar istället på om det är någonting de själva kan tjäna pengar på. «

Hur ser framtiden ut för de svenska medicinteknikbolagen?

»Strukturaffärerna kommer att fortsätta i branschen. Det går inte enbart att växa organiskt idag. Det går heller inte ensam att ge kunderna all service. Bolagen måste samarbeta med andra leverantörer. Det gäller inte minst inom mjukvarusidan där man måste använda sig av en standardlösning för att inte priserna ska skena iväg.«

Vad händer internationellt?

»Det har skapats tre riktigt stora medicintekniska spelare med GE Medical, Siemens, Philips Medical i spetsen. Det är megaföretag som kommer att fungera som systemintegratörer som ansvarar för all drift av alla apparater. De kommer i sin tur att ha underleverantörer som Elekta och Ortivus. Det gäller för de mindre spelarna att bli avancerade nischföretag som kan leverera delar till de stora jättarna, precis som i bilindustrin.«

Hur ser du på värderingen?

»Svenska medicinteknikbolag är attraktiva för utlänningarna både vad gäller värdering och kvalitet. Den låga svenska värderingen beror i huvudsak på två saker:Vissa »high-end«-bolag, som Elekta, jämförs med »low-end«-bolag som mer liknar traditionella verkstadsföretag. Dessutom har de amerikanska företagen en stor hemmamarknad. Det är lättare för dem att bli lönsamma vilket betyder att en viss värderingsskillnad alltså är befogad. Men inte den enorma skillnad som finns idag. Svenska bolag värderas ofta till mellan 0,5 och en gånger omsättningen. I USA är spannet mellan 1,7 och tre gånger omsättningen. Amerikanska Medtronic värderas fem gånger omsättningen. I Schweiz är värderingen ännu högre.

Vad tycker du om Gambro?

»Gambro är ett fint företag med en fin distribution. Men det har två skilda affärer. Jag tror att Gambro skulle tjäna på att göra om klinikerna till franchisingkliniker. Marginalerna inom detta område är pressade och man skulle få en mycket större prismedvetenhet om man kunde få klinikerna att ta ett större kostnadsansvar. Det skulle utan tvekan få upp lönsamheten. Delade man upp bolaget skulle man också få upp värderingen.«

Vad händer efter de stora fusionerna i läkemedelsbranschen här i Sverige?

»Det positiva är att mindre bolag helt plötsligt kan komma åt attraktiv personal men på sikt riskerar vi att tappa mycket kompetens efter läkemedelsfusionerna. Det är synd eftersom Sverige har den grundläggande basen att behålla företagen. Vad blir kvar av Pharmacia? Jag tycker det finns stora risker med fusionerna. Vi har en bredare klinisk forskning i Sverige än Schweiz och de har lyckats behålla stora läkemedelsbolag.«

Vad händer med svensk forskning?

»Vi har ett fint klimat i Sverige att driva forskning. Vi har dock problem med låga löner för forskare och ingenjörer. Dessutom har vi höga skatter.«