Börskommentar: Teorin som driver börserna

Har Ni problem med att räkna hem dagens aktiekurser? Då använder ni fel värderingsmetod. Sedan en tid tillbaka tillämpar aktiemarknaden en ny ekonomisk teori som gör det lättare att motivera många höga aktiekurser.

Nu har aktiebedömare hittat en väg ur knipan att börserna stiger trots att många aktier ser så dyra ut. De tillämpar helt enkelt en ny ekonomisk teori där stora börsbolag också på lång sikt kan behålla sin överlönsamhet.

Konkurrenter lockas in

I traditionell aktieteori kan inget bolag visa högre lönsamhet än något annat under mer än en begränsad tidsperiod. Förutsättningarna för ett bolag som Nokia, som under 1998 gav 50 procents avkastning på det sysselsatta kapitalet, var enligt detta synsätt ganska dåliga när det gäller att långsiktigt behålla lönsamhetsnivån. Istället borde de goda vinsterna locka till sig konkurrenter som på sikt pressar ned Nokias överlönsamhet.

Därmed skulle ett gammalt hederligt jämviktsläge nås igen, precis som i den nationalekonomiska teorin.

Trots att aktiemarknaden redan för många år sedan fick svårt att motivera aktiekurserna enligt denna teori så har aktiebedömare fortsatt att ställa sig frågan hur länge de riktigt överlönsamma företagen kan behålla sin goda position.

Naturligtvis är det inte bara Nokias utveckling som förvånar.

Under 1998 gav Ericsson 25 procents avkastning på sysselsatt kapital och motsvarande siffra för H&M var 46 procent. En avkastningsnivå närmare tio procent vore mer rimlig.

En teori av den amerikanska nationalekonomen Paul Romer förklarar äntligen varför storföretag kan visa en evig överlönsamhet.

Enligt denna teori tilltar ett bolags skalfördelar i den takt som bolaget investerar och satsar på ny teknik. Företagets forskningsinsatser skapar på så sätt en allt större kunskapsfördel framför konkurrenterna.

Ju mer Nokia satsar på teknik, desto svårare blir det alltså för konkurrenterna att slå sig in på deras marknad. Och det är tekniksatsningarna som förklarar överlönsamheten. Enligt bedömare är Nokias försprång framför andra mobiltelefontillverkare så stort att en framgångsrik Nokiateknik kommer att ersätta en annan Nokiateknik. Och resultatet blir att perioder av överlönsamhet avlöser nya perioder av överlönsamhet.

En viss logik går att skönja i resonemanget, åtminstone för företag med väldigt höga forsknings- och utvecklingsinsatser.

“Katastrof” på lut

Men problemet uppstår när andra aktier jämförs med dem. De högt uppdrivna värderingarna tenderar nämligen att dra med sig andra aktier som inte alls har samma lönsamhetsmöjligheter.

Till och med luttrade analyschefer på mäklarfirmor ryser vid tanken på vilka astronomiska värderingar detta resonemang kan lyfta aktiekurserna till.

“Aktiemarknaden har länge letat efter argument för att kunna motivera skyhöga värderingar. Nu har den hittat ett. Det kan inte sluta i annat än katastrof.”