Börsuppgång på lånad tid

Börsutvecklingen under året som gått är på samma gång ovanlig som alldeles alldaglig.

Alldaglig för att med en kursuppgång för börsen som helhet på cirka 10 procent sällar sig 2017 till skaran av börsår som hamnar just vid genomsnittet för kursutvecklingen under de senaste 114 åren – på plus 10,4 procent årligen.

Ovanligt är det däremot att börsen i år stiger för sjätte året i rad. Det har bara hänt två gånger tidigare under de 114 år av börs­utveckling som står att finna efter djupdykningar i Affärsvärldens generalindex.

Första gången var under andravärldskrigsåren 1940–1945. Sedan dröjde det mer än 50 år innan saken upprepades – under åren 1993–1998.

Båda dessa sexårslyft resulterade senare i ytterligare plusår, år 1946 som registrerade ett kurslyft på 11 procent, och sekelskifteshysteriska 1999 då börsen steg 65 procent under ett enda år.

Nu, snart 20 år senare, kan det vara dags igen. Kurserna på Stockholmsbörsen har stegrat sig under vart och ett av de senaste sex åren, vilket innebär att den som tror att historien upprepar sig därför kan vänta sig positiv avkastning också för 2018.

Men sedan? Då är det rimligen slut på det roliga. Åtta år i rad med positiv utveckling är något som aldrig har förekommit på Stockholmsbörsen.

Den som vill veta om det är dags att tacka för kaffet och plocka hem kursvinsterna efter de senaste årens uppgångar finner att avgörandet kokar ned till en enda fundamental fråga: Mäktar börsbolagen med ytterligare vinsthöjningar efter 2018? Den amerikanska finansjätten Citis analytiker spår exempelvis 10–15 procents vinsttillväxt bland Europas börsbolag under nästa år.

– Börsbolagens vinster under 2018 kan nog lyfta 10 procent och därmed lyfter kurserna ungefär lika mycket. Men någon gång under 2018 kommer folk att börja titta på vad som händer 2019 med vinsterna. Och det är väldigt svårt att tro på ytterligare vinstuppgångar 2019, annat än modest. Så jag säger så här, att får man en positiv avkastning 2018 ska man vara ganska nöjd med det, givet den historik vi har haft, sammanfattade Simon Blecher, förvaltarprofilen vid Carnegie Fonder, utsikterna vid ett investerarmöte före jul.

I den ena vågskålen – som talar för en fortsatt stärkt börs – ligger världskonjunkturen som inte har varit starkare på nästan tio år. BNP-tillväxten globalt väntas enligt Citi-analytikerna under 2018 bli 3,4 procent, jämfört med 3,2 procent i år och 2,6 procent under 2016.

Risken är uppenbar att kraften i den ekonomiska tillväxten underskattas, vilket alltså skulle öppna för en starkare börs framöver.

Som (nästan) alltid heter dragloket USA, där den ekonomiska uppgången inte bara håller farten utan också accelererar, trots att myndigheterna har dragit tillbaka penningpolitiska stimulanser och centralbanken har höjt räntorna i flera omgångar, nu senast i förra veckan.

Lägg till att Europakonjunkturen fått ordentlig fart, euroområdet kan nå en tillväxt på 3 procent nästa år, samt det faktum att råvarupriserna stiger och det är lätt att tro på fortsatta kursuppgångar.

Och så inte att förglömma de hemsnickrade fördelarna med svenska aktier – med negativa räntor här hemma är som bekant placeringsalternativen få. I teorin skulle dagens räntor kunna motivera ännu högre p/e-tal. Åtminstone för den som tror att räntenivåerna blir bestående.

I den andra vågskålen tynger både politiska och ekonomiska risker.

Två potentiella geopolitiska smällar finns i Nordkorea och Mellanöstern där kärn­vapenhot respektive ny oro, inte minst för vart Saudiarabiens nya ledare ska föra landet, kan leda till att börserna får sig en knäck.

Lägg sedan till riskerna för en hårdlandning i Kina och oron för utfallet av mellanårsvalen i USA och den politiska oron har spridit sig.

Men på minussidan finns framför allt de redan högt uppdrivna aktievärderingarna. De resulterar i klassiska varningssignaler, som rekorddyra private equity-utköp och att börsbolagen investerar dåligt i produktion och forskning och utveckling. Bolagen lånar i stället upp pengar för att köpa varandra till stigande priser och för att skifta ut kapital till ägarna via utdelningar och återköp.

En genomgång av vad de europeiska börsbolagens faktiska vinster betalas till (p/e-tal) från 1970 och framåt visar att det egentligen bara var under hausseartade högkonjunkturen från åren före sekelskiftet som värderingen var högre, med p/e-tal kring 20 till 25, att jämföra med dagens nivåer kring 20.

En ytterligare minuspost är att den inhemska svenska ekonomin riskerar att tappa fart under nästa år.

– Svensk ekonomi blir lite sämre och jag bedömer att Riksbanken inte kommer att höja räntan en enda gång under 2018, säger Simon Blecher.

Orsaken framför andra är förstås det begynnande prisfallet på bostäder som allt fler bedömare tror kommer att förvärras och vars följdeffekter kan antas sprida sig utanför bygg- och fastighetssektorn. Svensk och norsk konsumtion, särskilt sällanköpshandel, riskerar att tvärnita om boprisbubblorna spricker.

Och redan nu råder tvärstopp i försäljningen av nya bostäder i vissa områden, bland annat i Stockholmsområdet. Bostadsköpare backar enligt tidningsuppgifter ur tilltänkta affärer när de märker att bostadsbyggarna rear ut sina nybyggen i rabatterbjudanden.

”Varför ska jag investera miljoner i en nybyggd lägenhet nu när den antagligen säljs 10 procent billigare om sex månader”, lyder det triviala resonemanget som har kraft nog att sticka hål på vilken spekulationsbubbla som helst.

Håller utvecklingen i sig riskerar många mindre bostadsutvecklare att gå omkull.

För de börsnoterade bostadsutvecklarna är det redan svettigt, illustrerat av kraftiga kursfall. Här märks Besqab, ned 40 procent sedan nyår, och Oscar Properties, som i år fallit med 52 procent. Men också jätten JM vars börskurs fallit som en sten, ned 37 procent sedan i juni i år, riskerar att råka illa ut, om inte frågetecknen kring bostadsmarknaden rätas ut ganska snart.

Efter många år där risktagande har premierats på börsen talar flera faktorer för att 2018 kan bli året då vinden vänder. Och tar utvecklingen samma väg som efter de mångåriga börsuppgångarna under 1940-talet och 1990-talet så väntar minst två år av börsnedgång, kanske tre.