Bottenkänning

Efter flera hoppingivande tecken kom fredagens dystra arbetsmarknadsstatistik och förstörde stämningen. Sysselsättningen minskade med över 300 000 personer och arbetslösheten steg i november till den högsta nivån på sex år. De finansiella marknaderna tycks inte vara helt överens om utsikterna; medan börsen vände nedåt under förra veckan så fortsatte räntorna kraftigt uppåt även under fredagen.

Att arbetsmarknaden försvagas snabbt är förstås allvarligt. Risken finns att oroliga hushåll börjar öka sitt sparande kraftigt. Då blir det ingen vidare tillväxt eftersom den privata konsumtionen motsvarar ungefär två tredjedelar av BNP. Än så länge ser det trots allt hyggligt ut. Konsumtionen vände uppåt i oktober men de första indikationerna för november är blandade. Index som mäter hushållens förväntningar på ekonomin har pekat åt olika håll. Det som kommer snabbast, det så kallade Michiganindexet, steg i december för tredje månaden i följd. Det andra, från Conference Board, fortsatte att falla i november. Här berodde nedgången dock mer på bedömningen av nuläget än på förväntningarna om framtiden (som faktiskt ljusnade lite grann).

Ökad produktivitet

Men det finns en positiv sida av att företagen drar ner antalet anställda. Det är en förutsättning för att öka vinster och produktivitet. Och produktiviteten har ökat förvånansvärt mycket med tanke på att konjunkturen är så svag. I förra veckan meddelade det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet att produktiviteten steg med över en procent i årstakt från det andra till det tredje kvartalet.

Det är ett tecken på att åtminstone en del av 1990-talets alla IT-investeringar gjorde nytta. Efter det senaste årets börsras och konjunkturnedgång är det knappast någon som tror på den nya ekonomin längre. Men att produktiviteten, åtminstone än så länge, ökar snabbare än under tidigare lågkonjunkturer innebär att det rentav finns större anledning att tro på den nya ekonomin nu än innan konjunkturen hade vänt nedåt. Åtminstone i den meningen att den långsiktiga produktivitetstillväxten har fått ett lyft.

Om trenden med en snabbare produktivitetsökning står sig även efter en rejäl lågkonjunktur så finns det verkligen anledning att tro att en grundläggande förändring har skett.

Uppgången kommer igen

Mer kortsiktiga positiva tecken är att order-ingången till industrin steg kraftigt i oktober och att inköpschefsindex för både industrin och tjänstesektorn har vänt uppåt. Det ser ut som om den uppgång som kunde skönjas före terrorattackerna nu har börjat om igen.

Och även om den amerikanska kongressen ännu inte har lyckats ena sig om hur det kommande stimulanspaketet ska se ut så talar allt för att finanspolitiken blir rejält expansiv nästa år. Fallande energipriser har redan bidragit till att sänka inflationen från över tre procent i våras till bara två procent nu. Det är alltså ingenting som hindrar att räntorna sänks ännu mer. Sammantaget innebär det att den ekonomiska politiken under nästa år blir mer expansiv än på decennier.

Trots att signalerna har varit splittrade under den senaste tiden är det svårt att komma till någon annan slutsats än att den amerikanska ekonomin vänder uppåt under nästa år, troligen redan under våren.