Kinas tillväxt börjar bli läskig

Det mesta rör sig åt rätt håll i den kinesiska ekonomin. Tillväxten är hög, inflationen låg och handeln med utlandet genererar betydande överskott. Den kinesiska ledningens ambition att hushållen ska stå för en större del av tillväxten ser också ut att ha lyckats. Däremot fortsätter den kinesiska börsen att halka efter i värderingen och från utlandet ökar trycket att låta valutan stärkas ytterligare. Det är dock svårt att se vad som skulle stoppa tillväxten, snarare finns det argument som talar för en ännu snabbare tillväxt under åren framöver.

Den kinesiska BNP-tillväxten landade på 9,4 procent under årets tredje kvartal. Det var något över förväntningarna. Där-emot är det ingen särskilt hög tillväxt i ett lite längre perspektiv. Sanningen är den att 9,4 procent råkar vara den genomsnittliga kinesiska tillväxten under perioden 1978-2004, enligt tillgänglig statistik.

Med den kunskapen kan det ibland vara svårt att förstå diskussionerna kring att Kina skulle vara på väg in i någon form av överhettning och att den kinesiska regeringen skulle vara tvungen att ställa sig på bromsen. Det man har lyckats med är dock att stoppa en del överinvesteringar i vissa branscher och styra över mer av efterfrågeutvecklingen till konsumentledet. Samtidigt med BNP redovisades siffror över inflationen som i september landade på låga 0,9 procent trots en urstark detaljhandel. Så även här har utvecklingen av allt att döma vänt och nu är det snarare hotet om deflation som spökar.

Nu skruvas prognoserna om hur snabb den kinesiska tillväxten ska bli de kommande åren stadigt upp. Den kinesiska centralbanken räknar med en tillväxt på över nio procent under nästa år och andra bedömare är än mer optimistiska.

Richard Wong, Kinaanalytiker på den internationella banken HSBC, menar att det är först nu som den kinesiska tillväxten kommer att ta riktig fart. Nu har den kinesiska ekonomin börjat mogna och BNP per capita passerade gränsen 1000 dollar år 2003. I övriga asiatiska ekonomier har tillväxten accelererat när den gränsen har passerats. Det har i regel betytt att den inhemska konsumtionen tagit fart och nu ser vi samma mönster i Kina. Dessutom görs omfattande infrastrukturinvesteringar i transportnät och energisektor. Därför ska man inte förvånas om den kinesiska tillväxten når tvåsiffriga tal de kommande åren.

Däremot skruvar det internationella energiorganet IEA ner sina prognoser över hur mycket olja som Kina kommer att förbruka under de kommande åren. Visserligen fortsätter efterfrågan att öka men användandet av alternativa energikällor, främst gas och kärnkraft, har ökat kraftigt. Därmed ökar chansen för att oljepriserna faller tillbaka ytterligare när framför allt raffineringskapaciteten hänger med efterfrågeutvecklingen bättre.

Det stora hotet mot den kinesiska draken tycks i stället komma utifrån. De nya WTO-förhandlingarna går trögt och handelsbråken mellan USA/Europa och Kina blir allt mer frekventa och infekterade. Under veckan kommer USA-presidenten George W Bush att besöka Kina.

En av de viktigaste punkterna som kommer att avhandlas rör den kinesiska valutan. I september satte det amerikanska underskottet i handelsbalansen ett nytt dystert rekord med 66 miljarder dollar och det är främst mot Kina som underskottet fortsätter att växa. Därför kräver USA att Kina låter sin valuta stärkas ytterligare. Samtidigt är Kina en stor nettoköpare av amerikanska statsobligationer och finansierar därmed de stora amerikanska underskotten. Så det är definitivt kineserna som sitter med trumf på hand i de diskussionerna.

Man ska nog ändå vänta sig att Kina sakta men säkert kommer att gå USA till mötes. I alla fall är det vad många stora placerare tror och har därför satsat en del av sitt kapital i Kina för att ta del av den kinesiska valutans uppskrivning. Däremot fortsätter, som sagt, den kinesiska börsen att gå trögt och värderingarna ligger på historiskt låga tal.

Orsaken står att finna i att många, såväl inhemska som utländska placerare, fortfarande lider av sviterna av kraschen 2001. Dessutom går reformerna av finanssektorn trögt trots att den finansiella sektorn enligt WTO-avtalet ska öppnas för konkurrens senast i december 2006.