Brännpunkt Baltikum

Stormmolnen ligger kvar över Rigabukten. “För sent och för lite” är omdömet om Lettlands krispaket i mars. Regeringen har sent omsider satt in åtgärder för att kyla ned den kraftigt överhettade ekonomin. Men de räcker inte, är finansmarknadens samlade syn.

Värmeböljan fortsätter i ekonomin. Och åskmolnen som skapade oro på finansmarknaden i februari hotar att svepa in över landet igen. De närmaste två åren kan bli skakiga. Riskerna hänger kvar för en kraschlandning i ekonomin, vilket skulle skada de svenskägda bankerna med Swedbank och SEB i första ledet.

Under våren har Swedbanks aktie släpat efter banksektorn just på grund av exponeringen mot Baltikum. Något större hot mot svenska banker är orosmolnen inte. JP Morgan räknar med att ökade kreditförluster och valutaeffekter från en devalvering med 15 procent i Lettland skulle sänka Swedbanks totala vinst med 0,3 procent.

I förra veckan kom också Swedbanks kvartalsrapport med goda nyheter om Baltikum. Resultatet var bättre än väntat och utlåningstillväxten mattas av. Banken bedömde utvecklingen som fortsatt positiv.

Estlands överhettningsproblem ligger inte långt efter Lettlands. Krisar Lettland drabbas troligen Estland av en dominoeffekt. Den tredje baltstaten, Litauen, går visserligen på högvarv, men är i bättre skick. Tyvärr lär en storm i Riga få internationella finansaktörer att dra alla balter över en kam.

De närmaste månaderna kommer indikationerna från Lettland att vara fortsatt dåliga. Det är svårt att få stopp på inflationstrycket som har byggts i ekonomin. I mars steg konsumentpriserna med 8,5 procent i årstakt, upp från 7,2 procent i februari.

Viktigt är att regering och parlament verkligen inför alla sina förslag i anti-inflationspaket under vår och sommar. Effekterna kan börja synas först under andra halvåret. Analytiker spejar efter tecken på krismedvetenhet bland politiker, hushåll och företag, att letterna förstår det allvarliga läget. Det har varit lite si och så med det. Nyckelindikatorn är att kreditboomen avtar. Och helst bör regeringen sätta in ytterligare åtstramningar.

“Eftersom Lettland och Baltikum nu behandlas mycket försiktigt av kreditvärderingsinstitut, finansinstitut och investerare är det viktigt att de uppnår positiva resultat i antiinflationsplanen så snart som möjligt”, skriver Andris Vilks, chefekonom på SEB:s Latvijas Unibanka, i sin analys Macroeconomic Review of Latvia från den 18 april.

Lettlands febriga ekonomi skjuter fram i överljudsfart, nästan med kinesisk speed. Numera drivs ekonomin mest av letternas vilda konsumtionsfest, medan exporten bidrar mindre. Letterna har ett stort uppdämt sug efter att snabbt närma sig västeuropeisk levnadsstandard. Bilimporten steg 61 procent i fjol och fastighetspriserna når västeuropeiska höjder. Priset blir en hög skuldsättning som driver upp inflationen i allmänhet och huspriser i synnerhet. Importen är mycket hög och skapar ett enormt underskott i bytesbalansen.

Lönerna skjuter i höjden (upp 15,6 procent reellt i fjol) och överstiger oroande nog produktivitetsökningen. Symtom på överhettning syns också på den strama arbetsmarknaden. Läget förvärras av att 90 000 letter, en tiondel av arbetskraften, har höjt lönen än mer genom att flytta till Västeuropa. (Befolkningen uppgår till 2,3 miljoner.)

Krisen kom upp till ytan när det stod klart att de tre baltiska länderna kommer att gå med i euron senare än väntat. I maj i fjol bestämde sig de nuvarande euroländerna för en strikt tillämpning av inträdeskraven. Litauens ansökan fick nej på grund av den höga och uppåtgående inflationen. Lettland och Estland har ännu större överhettningstendenser och därmed högre inflation. De tre baltstaterna väljer nu fortsatt hög tillväxt i stället för en tvärbromsning för att få ner inflationen. Siktet på att införa euron har fått ändras från 2007-2008 till någon gång efter 2011.

Plötsligt försvann alltså EMU som stabiliserande faktor på kort sikt. Obalanserna gjorde sig gällande. Helgen den 17-18 februari spreds rykten om devalvering av den lettiska valutan, laten. Köande letterna tömde växlingskontor och bankomater på euro.

På måndagen varnade kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor’s för att det förberedde en nedgradering av Lettlands värdering genom att sänka utsikterna från stabila till negativa, eftersom “sannolikheten ökar för en hård landning för ekonomin”.

Reaktionerna från lettiska ledare blev ilskna. Regeringen ville undersöka om en komplott låg bakom ryktesspridningen via sms. Den nationella stoltheten var sårad. Några åtgärder behövde däremot inte sättas in, försäkrade finansminister Oskars Spurdzins.

Men oron fortsatte. Laten försvagades och centralbanken tvingades intervenera genom att sälja euro för att hålla kvar laten på den näst intill fasta växelkursen mot euron. Den lettiska valutan får svänga inom ett smalt band, högst 1 procent upp eller ner mot kursen 0,7028 lat per euro.

Kanske kan man förklara den låga krismedvetenheten med att alla tre snabbväxande baltiska ekonomier har badat i beröm under många år. De baltiska tigrarna var kelgrisar i internationell press och på finansmarknader. De gjorde allt rätt i omvandlingen till flexibla, avreglerade marknadsekonomier. Varningar om obalanser från Lettlands egen centralbank, Världsbanken, Internationella valutafonden och EU-kommissionen hade inte tagits på allvar.

Nu var den internationella uppmärksamheten i stället negativ. Dags för tillnyktring. Den 6 mars lade regeringen fram sitt anti-inflationspaket. En straffskatt införs på reavinster från fastighetsaffärer där fastigheten ägts mindre än tre år. Syftet är att stoppa spekulationsspiralen. Vidare ska ökningen av privatlån och bolån hejdas. Lån får endast baseras på låntagarens legala inkomst, vilket också ska motverka svartjobb.

Dessutom ska budgetunderskottet sänkas i år och budgeten balanseras 2008 och 2009. Därefter ska den visa överskott. Smått fantastiskt är att Lettland har hållit sig med underskott som eldat på tillväxten ytterligare samtidigt som man har surfat på en så kraftig våg i högkonjunkturen. Grannen Estland har i alla fall dämpat ekonomin något med sitt överskott.

Lettlands finansminister Oskars Spurdzins hoppas att resultatet blir en inflation på 2-3 procent 2010-2011. Eurointräde 2011-2013 “är realistiskt”, sa han.

Därmed hade den akuta oron botats. Centralbanken följde upp med en höjning den 15 mars av styrräntan till 5,5 procent från 5,0 procent. Men mottagandet var ljummet. Den 5 april tillkännagav också kreditvärderingsinstitutet Fitch att Lettlands utsikter sänktes från stabila till negativa.

“Visserligen är den lettiska regeringens nya anti-inflationsplan ett första, uppmuntrande policysvar till landets växande makroekonomiska obalanser. Men det kan vara så att planen inte är tillräcklig för att återföra ekonomin mot en uthållig bana”, varnade Fitch.

“En mjuk anpassning av makroekonomin är fortfarande möjlig, men mindre sannolik nu. Avsaknaden av en fast beslutsamhet att angripa överhettningen kan leda till en nedgradering av kreditbetyget”, fortsatte institutet.

Särskilt lettiska ekonomer avråder regeringen från att sätta in alltför kraftiga åtgärder. De anser att det skulle vara socialt och politiskt omöjligt. Än fler skulle drivas i landsflykt i jakten på högre levnadsstandard.

Utlänningar är däremot piggare på att ordinera besk medicin. Svenska banker vill helst ha ytterligare finanspolitiskt åtstramning, till exempel med konsumtionsskatter för att hejda den omättliga efterfrågan. Eller incitament för att öka sparandet. (I Estland säger nye finansministern Ivari Padar han inte kan hindra folk från att sätta sprätt på sina pengar, men att den nya regeringen kommer att uppmuntra sparande, till exempel i aktier.)

Någon devalvering vill de svenska bankerna absolut inte ha. 75 procent av hushållens och företagens lån ligger i utländsk valuta. En nedskrivning av värdet på laten ökar skulderna och kostnaderna för räntebetalningar. Många skulle få svårt att betala, antalet konkurser skulle öka liksom bankernas kreditförluster. En tvärnit i efterfrågan kan också tippa landet in i en recession.

Devalvering är heller ingen lösning för Lettland. Högre importpriser spär på inflationen och underskottet i bytesbalansen. Exporten är redan konkurrenskraftig. Trycket på lönerna skulle öka.

Centralbankschefen Ilmars Rimsevics har lovat att en devalvering kommer att ske över hans döda kropp:

– Det kommer inte att hända under min tid som chef för Lettlands Bank. Bankens valutareserv överstiger mängden lat som är i omlopp. Vi är fullt beredda att växla till och med hela mängden lat för utländsk valuta, skrev han i en artikel i tidningen Diena den 16 februari.

Utlåningen i utländsk valuta överstiger dock valutareserven. Tror låntagarna att en devalvering kommer skulle deras rusning till växlingskontoren kunna knäcka den fasta kursen. Risken för devalvering bedöms dock som “begränsad” av till exempel investmentbanken JP Morgan.

Penningpolitiken är beskuren när växelkursen är fast. Och den stora andelen utländska lån gör att centralbankens räntehöjningar mest har symbolisk effekt. Bankerna har satt upp extra kontroller i kreditgivningen och börjat kräva större marginaler för bland annat fastigheter inför väntade kreditförluster.

– Lettland överlåter åt bankerna att strama åt. I praktiken får affärsbankerna agera centralbank. SEB har blivit försiktigare med kreditgivningen och tappat marknadsandelar, säger SEB-ekonomen Mikael Johansson.

Får bankkunderna nej finns risken att de går till en annan bank. Nordea vill till exempel expandera i Baltikum. Nordeas kredit- och riskchef Carl-Johan Granvik beskriver för Nyhetsbyrån Direkt hur banken navigerar.

– Det är handbroms och gas som gäller, som i rally. Vi vill inte dra oss ur dessa marknader utan gasar och bromsar på samma gång.

Swedbank bedömer att utlåningstillväxten sjunker till 30-35 procent i år i Baltikum. Kreditkvaliteten är fortsatt god och banken ser inga problem i kreditstocken.

Målet är att ta ner tillväxten till en uthållig nivå på 5-7 procent. Om Lettland kraschlandar tror de flesta att krisen blir kortvarig, även om Standard & Poor’s varnar för ett portugisiskt scenario: stagnation efter en kreditdopad köpfest. De utlandsägda bankerna med starka, välskötta moderbolag inger här förtroende om ovädret bryter ut.

Krismedvetenheten har stigit hos företagen de senaste månaderna. Däremot har den inte varit så god hos hushållen hittills. Får de upp ögonen för stormmolnen kan de bromsa in sitt lånefrosseri och även acceptera att regeringen kyler av köpfesten.

Bengt Ljung