Champagnekrisen

I höstas började den svenska champagneförsäljningen efter några fantastiska tillväxtår sakta av. Den som enbart följt champagneförsäljningen hade kanske dragit slutsatsen att systembolaget var en hårt pressad verksamhet. Men var det så? Nej, för samtidigt ökar annan spritförsäljning så snabbt att den totala försäljningen under det här årets första kvartal nått nya rekordnivåer.

Märks krisen?

Ser man det så här så finns det faktiskt en del paralleller till den för dagen gällande mediebeskrivningen av svensk ekonomi. Hör du till exempel till den del av befolkningen som visserligen förfasar dig över den ekonomiska krisen men själv inte märkt speciellt mycket av den? Då tillhör du den förkrossande majoritet som fortfarande har jobbet kvar, har sett dina inkomster stiga och aktat dig för vidlyftiga aktieaffärer.

Känner du däremot igen dig i de svarta rubrikerna? I så fall är chansen stor att du jobbar inom någon av branscherna It, telekom, flyg, finansmarknad, media eller reklam och PR. Eller så kanske du hyr ut personal eller själv har varit uthyrd. Och visst är det en hel räcka av krisbranscher som kan räknas upp, men fortfarande rör det sig om en väldigt liten del av det totala näringslivet. Mätt i antal personer står de här branscherna för mindre än fem procent av den totala sysselsättningen.

Gemensamt för flera av de här branscherna är dock att de dominerar mediebilden på ett sätt som knappast motsvaras av deras relativa inverkan på svensk ekonomi. Undantag är givetvis telekomsektorn. Hipfaktorn är med andra ord hög, och företagen har dessutom många gånger ansetts som mycket attraktiva arbetsgivare med höga löner.

Snabb tillväxt

En andra gemensam nämnare är att tillväxten i de flesta fall var mycket snabb under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Men att de här branscherna numera tycks ha gått in i väggen betyder inte att svensk ekonomi har gjort det.

En tredje gemensam nämnare är att företagen framför allt är koncentrerade till Stockholmsregionen.

Dagarna innan Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) redovisade sina senaste arbetslöshetssiffror så toppade media återigen nyhetsflödet med nya Ericsson-varsel. Och visst är det så att de 10 000 i Sverige som måste lämna företaget under de närmaste åren är att beklaga, men ibland kan man få för sig att det handlar om betydligt fler och att detta kommer att få vittgående konsekvenser för svensk ekonomi. Men det blir inte fler personer eller en större kris bara för att i princip samma varsel presenteras under ständigt nya rubriker. I realiteten har den svenska arbetslösheten numera sjunkit till 3,6 procent, den lägsta nivån sedan 1992.

Möjligen kan man ändå tala om att Sverige hade en relativt lätt konjunkturnedgång under vinterhalvåret, när både hushåll och företag slog till bromsarna. Då var de ekonomiska effekterna av terrorattackerna i USA ännu okända. Nu vet vi att världsekonomin klarade sig förvånande bra och att konjunkturen är på väg upp. Något som i Sverige manifesterades i och med att den svenska riksbanken först av alla centralbanker tvingades höja räntan i ett försök att få ner den höga inflationstakten.

Numera har riksbanken dessutom fått flera efterföljare bland sina centralbankskollegor runt om i världen. Till exempel har Kanada och Australien nyligen höjt sina styrräntor, och spekulationsvågorna går höga om när den amerikanska respektive europeiska centralbanken ska tvingas till samma åtgärd.

Trots detta bör man kanske ställa in sig på att lågkonjunkturspåret kan komma att dominera den ekonomiska bilden ännu ett tag. Inte minst för att mediebranschen själv är så hårt ansatt av kriser. Upplagorna minskar och annonsintäkterna tryter, tidningar läggs ner eller fusioneras och sparpaket lanseras numera i en strid ström.

Om det är i den verkligheten som journalister verkar, så är det kanske inte så förvånande att man ännu mer än tidigare kommer att ha fokus på de dåliga nyheterna. Och såna finns det som alltid gott om för den som letar.

Fascinerade av nedgång

En säker källa att ösa ur är IT-branschen, med internetföretagen i spetsen. Här passerades förvisso höjdpunkten redan för några år sedan, i alla fall gällande aktiekurser och expansionsplaner. Men fortfarande ges branschen ett betydande massmedialt utrymme. För lika fascinerade som vi var av den fantastiska haussen, nästan lika fascinerade är vi av att följa nedgången.

Det som alltför ofta glöms bort är att antalet sysselsatta i hela sektorn trots allt fortsatt att stiga. Under fjärde kvartalet 2001 var exempelvis antalet anställda nära 10 procent högre än ett år tidigare. Men så länge förlusterna fortsätter, så länge lär krisstämpeln sitta i.

Mäklarföretagen är också illa ute. Numera är det väl mer bordsvin än champagne över hela finansbranschen. Illa ansatta av sjunkande aktiekurser och minskad börsomsättning fortsätter många av företagen att skära ner på antalet anställda. Antalet nyintroduktioner på börsen har också gått ner dramatiskt, och efter osäkerheten kring Alfa Lavals introduktion så kanske andra företag kommer att ta sig en andra funderare innan de söker sig till börsen. Frågan är därmed numera inte om, utan när det kommer att ske en större omstrukturering av branschen. Alla tycks vara överens om att branschkostymen är för stor, också för att allmänhetens aktieintresse tycks ha svalnat betydligt.

Sjunkande börskurser betyder dock inte per automatik att hela ekonomin befinner sig i fritt fall, en lärdom som många analytiker numera förhoppningsvis har tagit till sig.

Företagen inom reklam och PR har det också bekymmersamt. Det verkar dock som om de större och välrenommerade byråerna klarar sig även den här gången. Däremot lär en hel del av de mindre företagen försvinna, framför allt de som satsat allt för ensidigt på IT-boomen. Dessutom tenderar de reklamköpande företagen att använda sig av mindre kostsamma former av reklam för att nå ut till sina kunder. Pengarna läggs hellre på butikskampanjer där effekten kan mätas i reda pengar, än på profilkampanjer i tv och press.

Branscher som lider svårt av nedgången inom IT och telekom är personaluthyrning och rekrytering. Många av personaluthyrningsföretagen satsade hårt på expansion under högkonjunkturåren. Samtidigt försökte de förflytta sig högre upp i värdekedjan genom att satsa på uthyrning av allt mer kvalificerad personal. Nu har luften gått ur branschen. Men kanske finns det hopp om en vändning i och med att bristen på personal åter börjat öka. Fast den här gången är det nog säkrast för uthyrningsföretagen att hålla sig till mindre hippa branscher som exempelvis servicesektorn eller den offentliga sektorn.

Ring Ericsson

Många företag i rekryteringsbranschen har också förlitat sig på heta branscher för att klara av en snabb expansion. För dem kommer det kanske som en överraskning att antalet nyanmälda lediga platser stiger i rask takt, enligt AMS-statistiken. För samtidigt sjunker antalet platsannonser i tidningarna och telefonen ringer allt mer sällan. Ett möjligt svar på hur den ekvationen går ihop står kanske att finna i Ericssons neddragningar. En hyfsat driftig personalchef borde inte som tidigare vända sig till rekryteringsbranschen när företaget behöver få tag på attraktiv personal, exempelvis ingenjörer. Den enklaste, och troligtvis snabbaste, lösningen på eventuella rekryteringsproblem är att helt enkelt att ringa till Ericsson och fråga om företaget har lämplig personal att tillgå. Med ett bantningsbeting på 10 000 anställda under det närmaste året är det väl ganska troligt att Ericsson svarar jakande på frågan.

Stockholm dominerar

Att många av de här branscherna är starkt koncentrerade till Stockholmsregionen går att utläsa i såväl varsel- som arbetslöshetsstatistik. Stockholm-Uppsalaregionen är tillsammans med Gotland den enda region i Sverige som har högre arbetslöshet i dag än vid motsvarande tidpunkt i fjol. Men det rör sig knappast om någon arbetslöshetsbomb. Stockholms län ståtar fortfarande med landets lägsta totala arbetslöshet, 3,5 procent inklusive personer i åtgärder. Däremot hör det väl till den mediala dramaturgin att det som händer i Stockholm ges lite extra uppmärksamhet.

Något som det säkert kommer att få uppmärksamhet är prisutvecklingen på bostäder, där det nu finns tecken att prisutvecklingen mattas av i Stockholmsregionen. Dock inte i andra delar av Sverige.

Visst finns det företag även inom så kallade “traditionella näringar” som gått och går dåligt. Men faktum är att den stora majoriteten av företag som är noterade på Stockholmsbörsen faktiskt lyckats gå med vinst trots att världsekonomin varit så skral. Nu visar Affärsvärlden genomgång (se artikel sid 8-9) att vinsterna är på väg uppåt i flera branscher. Undantagen finns främst i telekom och delar av konsultsektorn. Högre vinster beror på att företagen varit valutadopade, hävdar kritikerna. Men att svenska företag klarar sig genom konjunkturnedgångar genom valutadoping hör väl snarare till regel än undantag. Det som är unikt denna gång är att finansmarknaderna skött nedskrivningen av kronkursen både snabbt och effektivt. Den internationella lågkonjunkturen har därför inte fått fäste i svensk ekonomin, på det sätt som tidigare var vanligt. När det var politikerna som styrde valutakursen hann det gå betydligt längre utför för svensk ekonomi innan den “nödvändiga” valutakursjusteringen gjordes.

Mer oroande är de stigande varslen i byggsektorn. Men än så länge är det inte speciellt många som utifrån den senaste varselsiffran drar slutsatsen att lågkonjunkturen är här. För det finns ljuspunkter som exempelvis att ett antal infrastrukturprojekt har dragits eller kommer att dras igång. Och bostadsbristen är fortfarande akut i storstäderna.

Nu är världsekonomin på uppgång och svenska exportföretag tycks stå väl rustade för en snabb expansion. Problemet är väl snarast att det ganska snabbt kan uppstå problem att rekrytera personal, och att pris- och löneökningar därmed kan ta fart. Men om det ändå blir en hel del krisrapportering, så är det viktigt att skilja på om det rör sig om företag och/eller branscher som kan stjälpa en konjunkturåterhämtning. Eller om det ännu en gång bara rör sig om en champagneeffekt.