Chefslivet på landet

Yvonne och Peter Rocklers gård, Appuna Gård, ligger 250 km från Stureplan i Stockholm. Men sättet att driva företag och leda medarbetare ligger nära det vanliga näringslivet. I takt med att den gröna näringen utvecklats och blivit mer lönsam förändras också ledarskapet på våra svenska gårdar.

– Att driva en gård är nog som att driva vilket annat företag som helst. För att det ska gå bra för företaget måste folk trivas, för då gör de ett bra jobb oavsett vad vi säger, säger Yvonne Rockler.

Nästa vecka utses paret till Årets Spjutspets av LRF. Motiveringen är att de utgör ett lysande exempel på gott ledarskap

och företagsamhet inom den gröna näringen.

Yvonne Rockler och hennes man har 13 tillsvidareanställda på sin gård. Ju fler man är desto rologare blir det på jobbet, tycker Yvonne Rockler. Det var en viktig insikt när Appuna Gård, i likhet med många andra företag inom grisnäringen, ställdes inför ett svårt beslut för några år sedan.

– Antingen lägger vi ned eller så tar vi i ordentligt, tänkte vi. Inte minst som det är svårt att hitta medarbetare om man är för få. Ingen vill längre jobba ensam med bonden, säger Yvonne Rockler.

Den gård som Peter Rockler övertagit från sina föräldrar utökades, tv�� granngårdar köptes upp, och både grisuppfödningen och spannmålsproduktionen ökade i omfattning. Och fler personer anställdes. Några rekryteringsproblem har gården inte haft.

– Nej, folk har faktiskt ringt hit och frågat om jobb. Och så har vi ett bra samarbete med Bosse på arbetsförmedlingen i Mjölby, säger Yvonne Rockler.

De egenskaper som Appuna söker hos nya medarbetare känns som hämtade från vilken platsannons som helst.

– Det är den sociala kompetensen vi tittar på. Personen ska vara lyhörd och ha lätt för att samarbeta.

Vissa yrkesspecifika önskemål finns också.

– Man måste ha djuröga. Kunna se om ett djur mår bra eller dåligt, om grisen haltar eller har lungproblem. Och man får inte vara rädd för att få skit under naglarna. Det är inte kemiskt rent här.

Peter Rocklers föräldrar bor kvar i en flygel på gården och följer verksamheten. Mycket är väldigt nytt för dem, berättar Yvonne Rockler: Omsättningen har vuxit rejält, till 25 miljoner kronor förra året. I dag finns 1 100 suggor på gården och varje år produceras runt 26 000 slaktsvin. Appuna arbetar i dag med så kallad integrerad svinproduktion, hela kedjan från insemination till slakt. Eftersom man slutat med att ta in djur utifrån minskar smittrisken.

Dessutom har verksamheten breddats rejält, till exempel byggde Appuna ett eget vindkraftverk för 15 år sedan, det första i regionen, för att hålla nere energikostnaderna. Sättet att hantera medarbetare skiljer sig också från tidigare lantbrukargenerationer.

– Vi bryr oss om de anställda på tt annat sätt i dag än man gjorde tidigare på gårdarna. Jag säger inte att de var elaka förut, men det var ett mer slitsamt jobb innan automatiseringen.

Nya inslag i arbetslivet på gården är personalmöten varje månad, där man tar upp hur verksamheten kan utvecklas, nya verktyg som ska köpas in och hur samarbetet fungerar.

– Folk har helt andra krav i dag, de vill ha lite personalfester och sådant. Vi har alltid jul- och sommarfester. Och vi åker på studiebesök till andra gårdar för att se hur de jobbar.

Något bonussystem har man inte, men det finns ett slags vinstdelningssystem. Yvonne och Peter Rockler får 100 000 kronor som Spjutspetsvinnare. Halva vinsten går till medarbetarna.

– Det är naturligt, eftersom bra medarbetare och långsiktig planering hör till det allra viktigaste för tillväxten i vårt företag, säger Peter Rockler.

_______________________________________________________

“Känn av stämningen”

Yvonne Rocklers bästa chefstips: Det är att bry sig om de anställda, verkligen lyssna av hur de har det. Och att känna av stämningen, inte bara strunta i om folk till exempel inte kommer överens.

Om det är en konflikt så brukar jag, Peter och en förman tala med personerna var för sig och sedan tillsammans. Ofta är det missförstånd, små skitsaker, som ligger bakom. Och den som inte kan säga vad det är som är fel ska inte tjafsa, tycker jag.