Dags att dumpa storköken, Stråberg!

Electrolux har för vana att knoppa av eller sälja något när det är oro kring bolaget. Husqvarna finns i färskt minne. Men Electrolux har genom åren värpt en hel korg guldägg: som Getinge (1989), Autoliv (1994), Gränges (1997), Ballingslöv (1998) och Dometic (2001). Det kan vara dags för ett till. Den här gången är det storköken vi talar om. Eller rättare sagt: hela divisionen Professionella Produkter. Affärsområdet står för 7 procent av Electrolux omsättning, fördelat på storkök (5 procent) och tvättutrustning (2 procent). Electrolux storköksutrustning säljs till hotell och restauranger men även till institutioner som skolor och sjukhus. Tvättmaskinerna finns också på sjukhus och hotell, liksom bland annat på tvätterier. Synergierna med övriga Electrolux, som vänder sig till konsumenter, är begränsade.

Under första kvartalet i år var divisionen en klart lysande stjärna i ett Electrolux som annars lämnade en del övrigt att önska. För storköken ökade både volymer och priser. Inom professionella produkter har bolaget varit betydligt mer framgångsrikt i att föra över ökade råvarukostnader, främst handlar det om rostfritt stål, till kunderna. Resultatförbättringen beror även på att bolaget sålde mer högmarginalprodukter, mer avancerade spisar exempelvis.

Liksom inom konsumentprodukter försöker Lux inom proffsprodukter att klättra i statushierarkin, även om det här inte är lika skarpt avgränsat vad som är en premiumvara. Electrolux är det viktigaste varumärket, även om det också säljs en del Zanussimärkt proffsutrustning. Lux har också ändrat sitt sätt att sälja till professionella kunder. Tidigare försökte man vara sin egen försäljare, nu används mer återförsäljare och det har sänkt kostnaderna. Försäljningen av tvättutrustning sjunker dock, inte minst till USA. Här drabbas Lux av den svaga dollarn, eftersom tvättmaskinerna tillverkas på den här sidan Atlanten och skeppas över. Lux har också märkt en ökad konkurrens från amerikanska tillverkare på marknader i Mellanöstern, exempelvis.

Totalt sett säljer Electrolux professionella produkter för drygt 7 miljarder kronor per år. Marginalen låg i fjol på 8,2 procent, en förbättring från 7,7 procent för 2006. Under första kvartalet i år var marginalen hela 10,4 procent. Totalt sett visade koncernen en negativ rörelsemarginal på 0,2 procent.

Men varför skulle Hans Stråberg vilja göra sig av med den division som går bäst? Tja, det vill han inte. För bara några veckor sedan var han, i en intervju i Affärsvärlden, tydlig med att divisionen ska finnas kvar i Electrolux. Å andra sidan visade han samma pokeransikte under lång tid när det gällde Husqvarna, när Affärsvärlden under lång tid drev på för en avknoppning. Kanske för att han verkligen ville behålla utomhusprodukterna, och nu storkök och stortvätt. Men det hör också till spelets regler att försvara status quo ända tills det finns beslut om en förändring. Och det är inte osannlikt att det, nu när Electrolux totala marknadsvärde smält samman till 28 miljarder kronor, höjs röster i ägar­leden för att det åter börjar bli dags att synliggöra värdena i jättekoncernen.

Att det finns intresse för bolag i branschen visar kampen om det brittiska köksutrustningsföretaget Enodis. I april lade amerikanska konkurrenten Monitowoc ett bud värt 948 miljoner pund på bolaget. Styrelsen accepterade först men ändrade sig sedan när Illinois Tool Works (ITW) bjöd över 1 miljard pund. Om Monitowoc tar upp kampen och höjer är i skrivande stund osäkert. Enodis omsätter drygt 800 miljoner pund med en rörelsemarginal kring 8 procent. Vid nuvarande börskurs värderas Enodis till 20 gånger den förväntade vinsten i år eller 1,2 gånger den förväntade försäljningen (enligt Factsets sammanställning). Det signalerar att Electrolux proffsutrustning skulle kunna vara värd nästan 10 miljarder kronor.

Det innebär att resten av Electrolux bara värderas till 18 miljarder kronor på börsen. Ett pris på 10 miljarder för proffsprodukterna kan vara önsketänkande, men Enodisbuden visar i alla fall att finns dolda värden i det pressade Electrolux.

Lux pressas av stigande råvarupriser samtidigt som konjunkturen är usel i USA och viker i Europa. Dessutom är prispressen stor inom vitvaror. Men Electrolux är också ett bolag som, rensat för professionella produkter, säljer för nästan 100 miljarder kronor per år och som har bantat och rationaliserat och vänt ut och in på varenda fabrik. Det nuvarande omstruktureringsprogrammet ska vara klart nästa år. Men det lär finnas tillräckligt med utmaningar i konsumentverksamheten framöver för att sysselsätta vilken kompetent ledningsgrupp som helst. Inte minst om Electrolux, som det spekuleras kring, skulle vara intresserat av någon av General Electrics vitvaruverksamheter.

Vem skulle då kunna köpa proffsprodukterna? Storleken på affären befinner kring den magiska gränsen 1 miljard euro, som fortfarande går att finansiera på kreditmarknaden. Enligt uppgifter till Affärsvärlden har private equity-bolag tidigare varit intresserade och kan mycket väl vara det fortfarande. Man kan också tänka sig en industriell köpare, vilket intresset för Enodis visar. Proffssegmentet är fragmenterat och det finns många bolag som skulle må bra av att bli större. För att få en god avkastning på proffsprodukter gäller att ha starka regionala fästen. Eftermarknad och service är lönsamt och det fungerar lite som taxiverksamhet, man tjänar inte särskilt mycket pengar på fem bilar i varje stad. Först när taxirörelsen är en av de dominerande på orten kommer synergierna.

Och om ingen köpare dyker upp för proffsprodukterna finns ju alltid möjligheten att dela ut verksamheten till aktieägarna, enligt Husqvarna-modellen.

Vilka argument har då Hans Stråberg för att behålla sitt guldägg? Förutom att det har god lönsamhet, alltså. Även om kundsegmenten är olika finns det kopplingar när det gäller varumärket. I Australien har Electrolux kört en reklamkampanj där kända kockar visar att de valt Electrolux till sina restauranger. Om Electrolux duger åt de kräsnaste kockarna borde de vara bra även i hemmen, lyder logiken. Det finns även en del synergier när det gäller produktutveckling. Kunderna efterfrågar allt större tvättmaskiner och alltmer avancerad köksutrustning. Husmödrar och husfäder föredrar att se sig själva som stjärnkockar och sina kök som stjärnkrogar.

Ett annat argument är att proffsprodukterna kunde knoppas av i ett läge där verksamheten är större och starkare än den är i dag. Lönsamheten kan förbättras ytterligare, bland annat genom redan nämnda konsolidering. Den nya säljstrategin kan utvecklas ytterligare och produktion flyttas mer till lågkostnadsländer. Kanske väntar Hans Stråberg på ett bättre tillfälle. Vi tycker att det redan är här.

____________________________________________________________

Här säljs electrolux proffsutrustningen

Största marknader

Kök: Skandinavien, Italien, Frankrike.

Tvätt: Skandinavien, Japan, USA.

Största konkurrenter

Kök: Ali Group, Enodis, ITW/Hobart.

Tvätt: Alliance, Girbau, Miele.