Dags för oljeaktier

Ett av de stora samtalsämnena på börsen är oljeprisets fullkomliga haveri. På ett halvår har oljepriset mer än halverats till nivåer kring 50 dollar per fat.

Som veckans graf i förra numret av Affärsvärlden illustrerade är det nuvarande oljepriset hela 40 procent under den historiska trenden sedan 1970, vilken ger ett trendpris på 84 dollar.

När oljepriset fallit under en längre period, i nuläget cirka åtta månader, och ser ut att plana ut på låga nivåer, så brukar nästa fas ta vid. Känne­tecknande för denna fas är en kraftig ökning av antalet förvärv och avyttringar. Det har helt enkelt i många fall blivit billigare att köpa olje­tillgångar än att borra själv.

Likaså hamnar ofta mindre och medelstora oljebolag i en finansiellt pressad situation som tvingar dem att sälja av tillgångar för att finansiera fortsatt exploatering eller utbyggnad. Alternativet är att ta in nya pengar på en väldigt låg värdering av tillgångarna.

Ett exempel är oljeprospekteringsbolaget Africa Oil som har fallit mer än de flesta olje­bolagen, just av dessa orsaker. Det senaste halvåret har aktien rasat 60 procent och handlas nu kring samma nivåer som innan bolaget hittade sin oljeelefant i Kenya 2012. Även Tullow Oil, Africa Oils huvudsakliga samarbetspartner i Kenya, har utvecklats svagt och halverats det senaste halvåret.

Även om det naturligtvis alltid är svårt tajmingmässigt att veta om nuvarande nivå är oljeprisbotten så är det ändå dags att öka oljeexponeringen i portföljen. Kanske är det till och med dags att på riktigt damma av det tidigare ack så populära analytikercaset att familjen Lundin faktiskt säljer Africa Oil.

När alla investmentbanker nu tävlar om att sänka rekommendationer och riktkurser i Africa Oil kan det vara dags att dra öronen åt sig och tänka tvärtom. Faktum är att familjen Lundin under brinnande finanskris och oljeprisfall hösten 2008 lyckades med konststycket att sälja Tanganyika Oil. Kinesiska Sinopec bjöd då 13 miljarder kronor för Tanganyika Oil, med olje­tillgångar i Syrien.

Hittills har Africa Oil hittat över 600 miljoner fat olja i kenyanska Lokichar som troligen är lönsamt att producera ända ner till dagens oljeprisnivå kring 50 dollar per fat. Det är tillgångar av god kvalitet, men som kräver ett omfattande utvecklingsarbete och finansiering. Det saknar Africa Oil i dag. Olika investmentbanker pekar på att det krävs mellan 150 och 250 miljoner dollar för att klara sig i år, men att mer pengar behövs också för 2016.

Kanske är en affär med ett större oljebolag därför trolig. Den brittiska samarbetspartnern Tullow Oil som handlas på Londonbörsen har omgärdats av regelbundna uppköpsrykten. Så sent som i förra veckan uppgavs oljejätten Shell överväga ett bud. Tidigare har även norska Statoil pekats ut som en tänkbar köpare. Ingen rök utan eld som bekant.

Andra tänkbara köpare är den indiska olje- och gasjätten ONGC som har över 4 miljarder dollar i kontanter att köpa oljetillgångar för. Även Petrochina, Kinas största oljeproducent, med motsvarande 12 miljarder dollar i kassan liksom Thailands PTT kan vara tänkbara köpare av Africa Oil.

Ytterligare datapunkter som ökar förvärvschanserna är att Världsbanken i december godkände en stor infrastruktursatsning i Östafrika värd över 1,2 miljarder dollar, vilket underlättar för de stora oljebolagen som vill investera i regionen. Likaså är kontrakt skrivet för att bygga den viktiga oljepipelinen från Uganda till Kenyas kust.

I en väldiversifierad aktieportfölj kan därför Africa Oil kring 16 kronor vara väl värd en chans.

Favoriterna

Affärsvärldens fundamentala favoriter i oljesektorn är Lundin Petroleum och Tethys Oil, som båda har kraftigt växande produktion, låga produktionskostnader och stabil finansieringsgrund. Båda aktierna ingår i vår aktiva portfölj.