”Därför är teknikaktierna övervärderade”

Utgångspunkten för Patrik Brummers (se relaterad artikel) negativa scenario för amerikanska teknologiaktier är den uppgång på amerikanska teknologibörsen Nasdaq som skett under det senaste decenniet.

Aktiekurserna har stigit från en indexnivå kring 600 vid årsskiftet 1990/91 till som högst 5000 i mars 2000. Nu har indexet fallit tillbaka till 3000.

Effekten har spritt sig över hela världen och i Sverige har både Telia och Ericsson dragits med i fallet, och börsvärdet i den i vintras så omhuldade internetkonsulten Framfab smält ihop till oegenkänlighet.

Det som i början av 1990-talet såg ut som en osedvanlig gynnsam situation med teknologiskifte – både internet och mobiltelefoni – och balans i statsfinanserna med låg inflation skapade ett oerhört gynnsamt läge för teknologiaktier.

I takt med att efterfrågan på teknologiinvesteringar steg så reviderade finansanalytikerna upp sina tillväxtprognoser för teknologibolagen som Oracle, Microsoft och Sun Microsystem – först med 10 procent, sedan med 20 procent och till slut till 30 procent.

Aktiekurserna rakade i höjden och efterfrågan på aktier i dessa teknologiföretag steg. Mot slutet av perioden, 1998-99, hade euforin spritt sig till de mest kapitalstarka placerarna av alla – pensionsfonderna – och det spädde på uppgången ytterligare.

Så här långt är vi alla med. Några av oss minns också fortfarande Alan Greenspans tal från 1996 då han som amerikansk centralbankschef var ute och varnade de amerikanska aktieplacerarna för att aktiekurserna var för höga. De senaste tre åren har Alan Greenspan däremot varit tyst och konstaterat att USA:s tillväxt drivs av teknologiinvesteringar och dem utgår han ifrån är rationella investeringsbeslut ute i företagen.

Det är också här, när Greenspan tystnar, som detta aktiespektakel går över styr, menar Patrik Brummer.

”Alan Greenspan har sagt att han inte kan sätta sig till doms över alla dessa investeringsbeslut. Problemet är att om vi tar fram förstoringsglaset och tittar på hur dessa investeringar finansieras så blir bilden en helt annan”, säger Patrik Brummer.

Brummer beskriver följande utveckling:

Det som vid mitten av 1990-talet var investeringar gjorda av företag som tjänade pengar och genererade ett positivt kassaflöde förbyttes plötsligt till nya företag som med riskkapital från en helt ny placerarkategori – pensionsfonder med hur mycket kapital som helst- köpte teknologi från företag som Cisco, Orcale och Sun Microsystem så deras aktier kunde stiga ännu högre. Aktiekurserna steg ännu högre och pensionsfonderna tog ännu större risker och placerade ännu fler miljarder i nystartade bolag som köpte teknisk utrustning från Cisco och Oracle. Så fortsatte det fram till mars 2000.

”Med allt detta flöde av riskkapital har investeringsbesluten blivit allt annat än rationella på det sett som Alan Greenspan sa. Ta den nya bredbandsteknologin till exempel. Titta på alla konkurrerande teknologier som ska skapa bredband till hushållen – ADSL, kabelTV, koppartråd, fibrer, Ethernet Lan – så ser du att det görs flera parallella teknologisatsningar. Alla kommer inte att tjäna pengar. Ändå har de kunnat göra sina investeringar för att det funnits hur mycket kapital som helst från pensionsfonder”, säger Patrik Brummer.

Men han tänker inte klandra entreprenörer som Jonas Birgersson i Bredbandsbolaget eller Fredrik Stael von Holstein i Letsbuyit. En person som har en bra idé, vill bygga ett nytt telekombolag eller bredbandsbolag, och går till aktiemarknaden som värderar den till flera miljarder kronor tar självklart chansen. Pengarna kastas ju efter honom eller henne.”

Ekonomi24: Så efter dotcom-döden och raset bland internetkonsulterna så har tiden kommit till teknologi- och telekombolagen?

”Det måste bli så. Nedtrappning sker från både långivarna och riskkapitalisterna. När nya bolag inte får riskkapital så skjuts expansionsplaner på framtiden och investeringstakten dras ned. Samtidigt börjar de långivare som finansierat de senaste årens stora investeringar inom telekomsektorn att dra öronen åt sig när de ser att antalet aktörer exploderar. Vad vi ser är hur kapitalflödet stryps från båda hållen samtidigt, då går det enkelt att måla upp ett scenario med ingen tillväxt i teknologiinvesteringar alls”, säger Patrik Brummer.

Underlag för analysen har han hämtat från branschgenomgångar som tagits fram av strateger på mäklarfirmor som Morgan Stanley och Goldman Sachs.

Men det är inte en nedgång i teknologiinvesteringarna i sig som är faran, menar Patrik Brummer, utan den psykologiska effekt som den lägre tillväxten har på alla de privatpersoner och fondförvaltare som vant sig vid att fondandelar och aktier i teknologibolag bara kan stiga. Dramatiken kommer att bli stor när finansanalytikerna tvingas justera ner sina tillväxtprognoser.

”Den amerikanska allmänheten tror fortfarande att de ska se sina fondandelar stiga med 15 procent per år. Alla vet att det är matematiskt omöjligt på lång sikt. Och det framstår som fullkomligt groteskt i ett scenario där teknologiinvesteringarna mattas.”

“Poängen är att i en marknad när folk tror att aktiekurserna ska stiga med 15 procent så placeras mer pengar i aktier än om förväntningarna är att aktiekurserna bara ska stiga med några få procent. När kurserna börjar falla och folks förväntansbild dras ner kommer därför inflödet av kapital till aktiemarknaden att dras ner. Med stora pensionsflöden som lämnar aktiemarknaden så kan kurserna falla lika mycket som de steg. Bara fantasin sätter gränsen nedåt.”

Så hur tänker du nu när du läser alla analyser från investmentbankerna att börsen ska stiga och att botten är nådd för flera teknologiaktier?

”Att de är skrivna av analytiker som har som uppgift att sälja aktier till bland annat förvaltare av aktiefonder. De är båda två aktörer på finansmarknaden som värderas och premieras löne-och bonusmässigt utifrån om aktier går upp de närmsta kvartalet. De är de sista att rekommendera kunderna att ta det lugnt eller placera om sina pengar i mindre lukrativa räntebärande produkter.