Den eviga valfrågan

Finansminister Bosse Ringholms löfte att fastighetsskatten inte ska ta mer än fem procent av inkomsten verkar inte ha gjort intryck på kritikerna. Nu tillkommer ökat krångel, med undantag från undantaget, och marginaleffekter som lockar till skatteplanering.

Fastighetsskatten har förutsättningar att bli en evigt aktuell politisk börda för socialdemokraterna. På motsvarande sätt blir den ett tacksamt vapen för de annars ganska tomhänta borgerliga partierna, kanske det som räddar spänningen inför valet 2002. De flesta svenskar, och två tredjedelar av barnfamiljerna, bor i villa.

Goda motiv

Det finns flera till synes goda teoretiska motiv för fastighetsskatten. Den har en stabil bas som är svår att undkomma. Den minskar inte viljan till arbete och investeringar (i annat än bostäder, vilket just är meningen) och har därför knappast några samhällsekonomiska skadeverkningar. Ringholm använder, liksom ekonomer och utredare, etablerade samhällsekonomiska argument för att försvara skatten. Allt kapital måste behandlas lika.

Den villaägande allmänheten verkar strunta i expertisens argument. Villaskatten ses som orättfärdig och jämförelsen med andra investeringar som felaktig. Aktier kan man ju sälja, om så krävs, men sitt hem tvingas man lämna.

Inte hållbart

Och argumentet om att likställa investeringar är kanske inte så hållbart. Vad som är konsumtion eller investering är en bedömningsfråga. Villan köper man för att bo i, inte för att få avkastning av (fastän avkastningen anses bestå i just att man får ett boende som andra skulle tvingas betala dyrt för). Faktum är att villan beskattas dubbelt, både som konsumtion, genom moms vid byggande och underhåll, och som investering, genom beskatt-ning av en tänkt avkastning.

Det som mest upprör folk är kanske att fastighetsskatten inte tas ut efter bärkraft. En lärdom för politiker är att skatter som inte tar hänsyn till bärkraften ofta möter starkt folkligt motstånd, medan skatter som tar hänsyn till bärkraften, på inkomster av arbete och kapital, är särskilt skadliga för samhällsekonomin.

Nya marginaleffekter

Problematiken illustreras av att det nya fastighetsskatteförslaget skapar nya marginaleffekter. Ligger man inom gränsen för nedsättning till fem procent av inkomsten får man alltså fem procentenheters extra skatt på en extrainkomst.

Utöver fastighetsskatten tillkommer för en del villaägare en förmögenhetsskatt på 1,5 procent (ovanför 1,5 miljoner kr för äkta makar). Med dagens låga inflation är förmögenhetsskatten mycket mer kännbar än tidigare. Vid fem procents ränta och två procents inflation motsvarar kapital- och förmögenhetsskatten hundra procent av den reala värdetillväxten. Det betyder att den tar hela den tänkta avkastningen av en villafastighet.