Den nya folkrörelsen

Tack vare, inte trots! De höga inkomstskatterna driver bort många tjänstemän från fasta anställningar till eget företagande. Övergångarna har även drivits på av storföretagens tendens att slimma sig och lägga ut delar av verksamheten på entreprenad.

Arbetslösheten i början och mitten av 90-talet verkade i samma riktning. Avgångsvederlaget blev för många ett bra startkapital för att förverkliga den länge närda drömmen om ett eget företag. Den krisande svenska skolan har också hjälpt till. Den hade aldrig tillräckligt med resurser för att lägga band på den hyperaktive dyslektikern med koncentrationssvårigheter, Johan Stael von Holstein. Och Jonas Birgersson kunde lugnt studera sitt favoritämne historia på tysklektionerna. Samtidigt öppnade problemen inom vård-skola-omsorg dörren för privatiseringar.

Hämnigslös

Paradoxen, att det företagarefientliga Sverige plötsligt är ett entreprenörtätt land med magnetisk dragningskraft på internationellt riskkapital, kan vara skenbar. Men det finns också andra ingredienser i framgångskompotten, till exempel svenskarnas brist på nationella och hierarkiska hämningar. Bristen på nationell identitet gör oss vidöppna för utländska influenser. Välståndet, språkkunskaperna och ett flitigt resande ger oss möjligheter att ta för oss av livsstilar, mat, innovationer, tankar, religioner och trender från hela världen.

Vi har ingen svensk mat, dans, sång, religion eller klädedräkt som hindrar den kreativa mixen. Att svenskar förstår engelska och är införstådda med den amerikanska kulturen från TV-filmer och musikvideor kan inte överskattas. Bland annat betyder det att alla nya amerikanska dataprogram kan lanseras i Sverige med engelsk instruktionsbok. Till Tyskland och Frankrike når de inte förrän översättarna har tragglat sig igenom textmassorna.

Den mentala Du-reformen är också en konkurrensfördel. I Sverige är det lätt att ringa till vilken höjdare som helst och få kontakt. Svenskarna är i internationell jämförelse bra på prestigelöst samarbete. Det är faktorer som underlättar nätverksbyggandet – den nödvändiga matjorden för den moderne entreprenören.

”Vi får ofta höra av utländska kolleger, att de blir vänligt och generöst mottagna i Stockholm”, säger Christian Springfeldt, VD och delägare i inredningsbutikerna Klara och möbelkollektionen CBI. Han beskriver framgången för unga svenska formgivare under 90-talet som en kombination av flera saker: De hade tur med den internationella möbeltrenden mot ökad enkelhet och funktionalism, som passar svenskar. 80-talets extravagans kunde svenskarna inte matcha så bra. Men framför allt var det exemplets makt. Exemplet framför andra var Jonas Bohlins betongstol som kom i slutet på 80-talet och rönte stor uppmärksamhet.

”Kan han, så kan jag. Så reagerade både jag och andra formgivare. Eftersom både staten, organisationerna och näringslivet var totalt ointresserade av design på den tiden var vi tvungna att ta saken i egna händer, och starta egna företag”. ” Stockholm som kreativ smältdegel är också viktig. Staden har alltid bestått av inflyttade som vill lägga bort sin gamla lantisidentitet och erövra en ny, mera storstadsmässig stil. Resultatet har blivit en samlingsplats för beresta, vidsynta och allmänbildade människor. Samtidigt tar stockholmarna inte sig själva på mer allvar än att de kan lyssna och samarbeta”.

Men Christian Springfeldt varnar också för att Sverige kan missköta sin historiska chans i centrum för världens intresse.

” Vi måste bli lika professionella som japaner och italienare; leverera i tid, kvalitetssäkra, orderbekräfta och fakturera. Annars är vi snart bortglömda. Vi saknar något som konkurrentländerna har, yrkesstolthet i alla led, att även snickeriarbetaren som tillverkar stolen vill att den ska bli fin”.

Kulturrevolution

Raoul Grünthal är en annan ung entrepenör. Han startade Finanstidningen för elva år sedan. Nu deläger han bl.a. det nätbaserade bemanningsföretaget Jobagent, där han också är styrelseledamot. ”Det är definitivt en kulturrevolution vi sett de senaste åren”, säger han. ”Det har blivit socialt accepterat att vara egen företagare. Det liknar förra sekelskiftet. Då var det också en ny teknologi och nytt riskkapital som samverkade”.

”Men företagskulturerna är lika viktiga. Det är svårt för det nya att slå rot inom de gamla strukturerna, som i de traditionella verkstadsföretagen och hos Bonniers. De är processtyrda, inställda på att försvara gamla positioner, inte visionsstyrda som entreprenörernas företag”. Raoul Grünthal jämför Bonniers och MTG:

”Att MTG lyckas bättre med nya media beror inte på att de från början var så mycket mer kompetenta än Bonniers, utan på att de var och är toppstyrda”. ”Initiativet måste komma uppifrån om visionen ska styra. Och de gamla företagen bygger på att småpåvarna i organisationen får hållas, och ofta inte ens får störas. Och då går det som det går. Andra, entreprenörerna, tar över på marknaden”.

Vad är då en entreprenör? Direkt översatt från franskan är det ”någon som tar sig före”, alltså en person som gör något. Det vi i dagligt tal menar med en entrepenör är väl en företagare med tillväxt som en del av affärsidén.

”Entreprenören har stor förmåga till förutseende, så han gör något i rätt tid. Han eller hon är också flexibel och kan ändra sitt beteende när det krävs”. Det säger Sven Hamrefors som är forskare på handelshögskolan i Stockholm och programansvarig för The Stockholm School of Entrepreneurship. Skolan startade för tre år sedan och fick förra året bistånd av en donation från Stefan Perssons stiftelse. Tekniska högskolan och Karolinska institutet är med och driver den. Sven Hamrefors liknar den pågående entreprenörstillväxten vid 1800-talets väckelserörelser:

”Det är definitivt en folkrörelse, och som sådan är den ideologisk. Men det finns en materiell grund. Den nya teknologin gör det möjligt för små företag med lite pengar att göra samma sak som stora företag med mycket pengar”.

”Förr krävdes det stora investeringar för att bygga en skivstudio. Nu kan man ställa in några saker i sitt vardagsrum, så är det klart. Simuleringstekniken inom biokemin är ett annat exempel på hur mycket billigare och enklare det har blivit att utveckla produkter”.

Bra utgångsläge

Sven Hamrefors anser att svenskarna är väl rustade för att utnyttja de nya möjligheterna:

”Vi har tillräckligt välstånd och tillräckligt hög utbildningsnivå. Vi är tillräckligt antiauktoritära och vi tänker globalt. Världen har blivit liten, tack vare charter, tåglufferi och internet”. Svenskarna ligger mycket riktigt i världstoppen när det gäller hemdatorer, mobiltelefoner och internetuppkopplingar. I ett stort glest befolkat land blir kommunikation extra viktigt. Redan vid förra sekelskiftet hade Stockholm fler telefoner än både London och New York – i antal inte i procent! ”Det verkar också som om den svenska företagskulturen, decentraliserad, demokratisk och högteknologisk, har gjort oss bra på konceptlösningar och system. Man kan jämföra Ericsson, som är bra på system, med Nokia, som är bra på telefoner. Motorola, som är hierarkiskt uppbyggt, klarar inte heller att utveckla system lika bra som Ericsson”.

”De nya nätverken tycks också passa det svenska kynnet. Vi sjunger ju i kör mer än alla andra folk”.

Sven Hamrefors hoppas att Sverige ska ändra sin skatte- och arbetslagstiftning så att vi får vara med och skörda frukterna av den fantastiska affärsmöjlighet vi har just nu.

”Annars är risken stor att Sverige blir en startplatta, som alla sedan lämnar. Det är lätt. Entrepenörerna är inte beroende av Sverige. Det är den insikten som är den nya väckelsens livsluft. Och det vore ju synd om vi satsar skattepengar på bredband, för att vinsten av alltihop ska hamna i San Diego”.

Mera fritänkande

Gediget osvenska saker som skattesänkningar är säkert inte längre någon omöjlighet. Svenskarna är inte längre något riktigt homogent rättänkande folk. Vad som är fint och fult, rätt och fel, bestäms inte längre av den svenska eliten. Alla möjliga är med och tävlar; katolska jesuiter, amerikanska gatugäng, islamistiska extremister, argentinska tangokavaljerer och kaliforniska new age-profeter.

”Ja, det har hänt en hel del sedan vår utskällda kampanj ’Satsa på dig själv‘ i slutet av 70-talet”, säger Jan Edgren på SAF. I en tid när individens behov av ”kompetensutveckling” är självklar är det svårt att minnas hur kontroversiell SAF-kampanjens slogan faktiskt var.

”Vi kan se på utvecklingen av Ung företagsamhet”, fortsätter Jan Edgren. Det näringslivssponsrade programmet för praktisk entreprenörutbildning på gymnasienivå startade för tjugo år sedan. Under 1980-talet lockade programmet ett par hundra elever om året. I 1990-talets början var det två tusen elever. Läsåret 98-99 var antalet uppe i tio tusen, tio procent av en årskull!

Det finns samtidigt ett hundratal kurser i entreprenörskap på högskolor och universitet. Flera stora företag har också egna organisationer som tar hand om avknoppande innovationsbolag. Det har också en del universitet och högskolor.

”Entreprenörer har blivit hjältar”, säger Sten-Gunnar Johansson som är VD för Mjärdevi Science Park mitt emot Linköpings universitetet.

”Vi märker det genom att antalet avknoppningar inte längre är konjunkturbestämt. Tidigare var det i lågkonjunkturer, när det var svårt att få jobb, som färdigutbildade studenter tvingades starta eget. Nu, mitt i högkonjunkturen, är tillströmningen rekordartad. Entreprenörskap har blivit förstaval”.