Den ovältbare

Det var vid ännu ett av alla dessa lunchrestaurantbesök som kommer och går utan att man anar att de är livet, som Valör hörde två unga män diskutera Jan Stenbeck. Det verkade vara en journalist som intervjuade någon i finansbranschen. Ungefär så här lät det.

– Begriper du hur Netcom lyckades lägga under sig en 3G-licens samtidigt som Teila misslyckades?

– Nä, men det måste vara nåt med Stenbeck. Han är listig, den där. Som ketchup, liksom – förbättrar allt man häller honom på.

– Fattar du vad som är så bra med den här affären där Netcom köpte SEC, då?

– Nä, på papperet ser det ju helt omöjligt ut, riskfyllt och dessutom dyrt. Men det är också nåt med Stenbeck, så det är nog jäkligt bra det här också.

– Tror du att Kinnevik kommer att öka jättemycket i värde när det delar ut Transcom och säljer skogstillgångar?

– Ja, självklart. Det är ju Stenbeck som gör det. Kan inte gå fel. Även om Transcom i jämförelse med hela Kinnevik värdemässigt bara är en fjärt i rymden och värdet av skogen väl känt redan.

– Det här med Metro, då? Kan det verkligen löna sig att försöka starta någon sorts världsomspännande kedja av icke-tidningar i snabb takt?

– Skulle förstås inte tro på idén alls, om det inte var Stenbeck som låg bakom. Han har ju bevisat att han är bäst i Stockholm på att förlora pengar på eftermiddagstidningar. – – –

Här var Signaturen tvungen att lämna restaurangen, men troligen fortsatte samtalet ett tag till i samma stil. Läsaren inser säkert syftet med referatet. Just det, det är för att illustrera att alla (utom möjligen TV4-chefen) älskar Stenbeck: fondförvaltare, fyrverkerientusiaster, mobiltelefonister, analytiker, politiker, och Aschbergdiggare.

Hur länge ska det fortsätta på det viset? När kommer peripetin i dramat om den svenske mediemogulen? Det borde snart vara dags. Det finns nämligen minst sju skäl som talar för att hans lycka snart kommer att vända.

1. Någon som alla (utom möjligen TV4-chefen) vördar, hyllar och älskar kan det bara gå utför med.

2. Självförtroendet. Stenbeck vet värdet av image. Annars skulle inte myterna om tårtor som flugits runt hela världen, politiker som supits under bordet, höga befattningshavare som avskedats på ett ögonblick och alla andra tokhistorier cirkulera. När han sedan poserar för en tidningsfotograf, törs han tydligen bara omge han sig med feta, långörade hundar. Säkert är avsikten att framstå som hyfsat snygg och måhända charmig. Vad säger det om självkänslan?

3. Riktiga karlar håller på med riktiga industrier. Stenbecks pappa byggde upp ett imperium bestående av stål och skog. Den unge Stenbeck sumpade stålet därför att han kom i bråk med sin syrra och är nu – enligt ihärdiga marknadsrykten – på väg att montera ned skogsinnehavet. Varför? frågar man sig. Jo, för att med full kraft kunna fortsätta att finansiera prutt-, tutt-, porr- och skrutt-teve, annonsbladet Metro, ett telebolag som inte ens vill äga infrastrukturen självt, en shoppingkanal som säljer blåa plastsnören, som kallas för Magic, till överpris till livströtta hemmafruar. Och litet annat. Visst tjänar Stenbeck pengar på en del av grejorna, men gör det Sverige till ett bättre land att leva och verka i?

4. Medarbetarna. Om man betraktar sfärens högsta befattningshavare framstår det som ganska tydligt att framgångsformeln i nätverket är att ha minst ett av nedanstående kännetecken: lustigkurre, orakad, fet, tysk, skallig, politiker. Är det någonting att investera i?

5. Urvalet av fiender. Om Stenbecks högsta befattningshavare är en sorglig samling, vad ska man då säga om de fiender vårt nationalhelgon har skaffat sig? Han mopsar ju bara med politiker, trötta gamla medieägare och Wallenbergs. Och de enda som orkar kritisera honom offentligt är avdankade journalister och bittra mellanchefer.

6. Låg skurkfaktor. Stenbeck är, såvitt känt, inte ens någon riktig miljöbov. Han bara låtsas vara tuff genom att ha mörka solglasögon i årsredovisningen och ha ett gäng hormonstinna dalkarlar som något slags privat livvaktshär.

7. Dessutom är han feg. Han var en av de få personerna i det av ny ekonomi bågnande Sverige som inte storsatsade och förlorade pengar på internetprojekt. Och hans få hemsidor har byggts till löjligt låga priser, till stor del av öststatsprogrammerare. Sånt förtjänar inte respekt.Det är dags att sluta hylla den här liraren nu. Därmed inte sagt att det är nödvändigt att elda upp hans julgran.