Det är inget fel på efterfrågan

Vår nya framtidsminister Kristina Persson (S) har aviserat en utredning om framtidens arbetsmarknad. Denna kan bli mycket intressant. Ett ingångsvärde, som det numera heter, är en rapport som visar att cirka hälften av de jobb som finns på dagens arbetsmarknad är ersatta av ny teknik inom 20 år. Om vi därtill lägger effekterna av en fortgående globalisering kommer utslagningen sannolikt att bli ännu större. Vad kommer i stället? Alla kan inte bli spelutvecklare eller kulturstrateger.

De goda nyheterna är att efterfrågan på tjänster inom den offentliga sektorn befinner sig i mycket stark tillväxt. De dåliga nyheterna är att denna efterfrågan inte kommer att realiseras i form av jobbtillväxt med mindre än att finansieringen av den offentliga sektorn läggs om på ett sätt som strider mot dagens politiska dogmer.

Att den underliggande efterfrågan är stor inom vårdsektorn finns det många tecken på. Ett sådant tecken är ständiga rapporter om personalbrist och orimligt långa väntetider (se reportaget på sid 14). Där det finns sprickor i det offentliga monopolet kan man också märka att det finns en stor betalningsvilja. Antalet privata vårdförsäkringar växer sålunda nu mycket snabbt. Kommersiellt blomstrande verksamheter i närområden till sjukvården, som plastikkirurgi, är ett annat exempel. Liksom den stora lönsamhet som finns inom området alternativa läkemedel.

Också inom utbildningssektorn finns det många tecken på en hög underliggande efterfrågan. Kvalitetsproblemen i sektorn är stora och välkända. Till en del kan problemen bero på bristande resurser. Låga löner till lärarna är ett exempel på detta. Det är också så att lärartätheten i den högre undervisningen i Sverige är betänkligt låg i en internationell jämförelse. Det finns samtidigt tecken på att det finns en betydande betalningsvilja inom området. Till exempel har EF:s grundare Bertil Hult skapat en miljardförmögenhet genom att sälja språkresor för ungdomar.

Skälet till att efterfrågan inte resulterar i en tillväxt av jobben inom de berörda sektorerna, är att verksamheten i huvudsak finansieras med skatter. Så länge skatterna befann sig på en måttlig nivå kunde finansieringen bidra till en god tillväxt inom sektorerna. När vi nu i stället ligger nära ett ekonomiskt och politiskt tak för skattetrycket, så leder finansieringsformen i stället till sysselsättningsmässig stagnation och ständiga besparingskrav inom de offentligt dominerade verksamheterna.

För att kunna realisera efterfrågan måste en del av lösningen ligga i ökad finansiering genom avgifter. Det kan vara fråga om avgifter för att delta i högre undervisning, något som man har i de flesta andra länder. Det kan vara fråga om nya former av sjukvårdsförsäkringar, eller ökade möjligheter att betala för olika formar av tilläggstjänster inom vården.

Att konstruera sådan finansiering kräver både politisk och ekonomisk kreativitet. Kan Kristina Perssons utredande ta fram sådana lösningar vore det värdefullt Om regeringen sedan kan sjösätta dessa har man gjort en prestation fullt i klass med 1990-talets stora skattereformer. Det är dock mycket svårt att tro att denna regering, som för närvarande arbetar på att förbjuda vinster i välfärdssektorn, när det kommer till kritan verkligen kan ta ett steg i den riktning som jag pekat på här. Därmed går vi också in i en tid som kan komma att bli högst problematisk, både för välfärdssektorn och sysselsättningen.

Nästa revolution

En mycket god startpunkt för en analys av framtidens arbetsmarknad är boken The Second Machine Age av Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee. Författarna visar på ett mycket övertygande sätt att den pågående digitaliseringen och den teknologiska utvecklingen är på väg att föra oss in i en tid av förändringar i arbetslivet, som är av en annan natur men minst lika genomgripande som de som följde på den första industriella revolutionen.