Det hållbara företaget

Begreppet »hållbar utveckling« är på väg in i företagsvärlden. Trots att begreppet är svårt att definiera har det fått bli samlingsnamn för allt som har med företagens uppträdande som samhällsmedborgare att göra. Grundtanken är att det inte bara är ekonomiska hänsyn som ska vägas in i besluten utan även miljömässiga och sociala faktorer. Några företag försöker ge en fullständig bild av sin verksamhet genom att ställa samman hållbarhetsredovisningar.

Det säger sig självt att detta inte är lätt. Vad är hållbart? Är det rätt att använda underleverantörer i fattiga länder där barn arbetar i fabriker om alternativet för barnen är svält eller prostitution? Är det hållbart att använda kärnkraft för att få ned utsläppen av växthusgaser? Är det hållbart att tillverka giftfria färger, som kan leda till att hus ruttnar?

Konkret hållbarhet

Hållbarhet måste konkretiseras för att kunna redovisas. Ett stort arbete har lagts ned på att försöka nå enighet kring begrepp och standarder som kan bli användbara för företagen och trovärdiga gentemot olika intressenter, alltså ägare, anställda, kunder, leverantörer, stat, kommuner och olika organisationer.

På miljöområdet finns sedan ett antal år internationella standarder (ISO 14000) med samma upplägg som de internationella standarder för kvalitetssäkring (ISO 9000), som utvecklades på 1980-talet.

Det finns numera också en standard för sociala aspekter (SA 8000). Den innehåller bestämmelser om barnarbete och tvångsarbete, definitioner på hälso- och säkerhetsmått, garantier om icke-diskrimineringsprinciper, föreningsfrihet och rätt till kollektiva förhandlingar samt regelverk som ska förhindra fysiska eller mentala missförhållanden.

Att certifiera enligt alla dessa standarder innebär inte att företagen »gör rätt saker«, alltså tillverkar högkvalitativa, miljövänliga produkter på ett socialt acceptabelt sätt. Det avgörs ytterst av kunderna, företagens viktigaste intressent, på marknaden.

Företagen sätter själva upp sina mål. Lägsta nivå måste dock alltid vara lagstiftningens krav. Med certifiering finns det i alla fall systematik i arbetet och någon som kan gå i god för att företagen »gör saker rätt«, nämligen de oberoende revisorer som regelbundet ska granska företagen. Den som har exempelvis ett ISO 14 001-certifikat (miljöledningssystem) måste, via ett aktivt arbete med miljömål, uppvisa ständiga förbättringar för att få behålla sitt certifikat.

På sikt kan man tänka sig att alla dessa olika system, som ska utvärderas, certifieras och granskas av externa organ, kommer att integreras och hanteras i ett sammanhållet system. Det är i alla fall ambitionen i en del företag, exempelvis ABB. Men det lär ta tid.

Att hitta lämpliga nyckeltal kommer att bli betydligt svårare. Finansiella nyckeltal är allmänt accepterade sedan länge (vinst, lönsamhet, marginal, soliditet, utdelning). De nyckeltal, som förväntas finnas i en hållbarhetsredovisning, är av en annan karaktär.

SAS försök

För det första behövs tal där företaget jämförs med andra i branschen, vad gäller ekonomiska, sociala och miljömässiga förhållanden. Det kan gälla satsningar på utbildning eller forskning, antalet arbetsplatsolyckor eller fall av diskriminering, utsläpp av olika ämnen eller materialanvändningen och energiförbrukning under en produkts livslängd. Det har hittills gått trögt att hitta branschgemensamma nyckeltal.

För det andra krävs indikatorer där ekonomin, det sociala och miljön förenas. Det kan röra sig om mått som mäter effekten på miljön per producerad enhet, så kallad ekoeffektivitet. SAS har exempelvis ett miljöindex, där miljöaspekterna på flyg-, kabin- och markverksamheten viktas och ställs mot produktionsförändringen.

I sin fortlöpande dialog med intressentgrupper håller SAS också på att utveckla en metod att fastställa förtroendekapitalets värde, Social Trust Index. Om ett sådant index funnits hade kanske SAS-ledningen tänkt en gång till och stoppat det regelfusk som har pågått. Därmed hade bolaget sluppit fadäsen att dömas av EU till att betala 370 miljoner kronor i böter för att tillsammans med danska Maersk Air i hemlighet ha delat upp marknaden mellan Stockholm och Köpenhamn.

Varför gör företagen hållbarhetsredovisningar? I normalfallet har de utvecklats från de miljöredovisningar som började utvecklas i början på 1990-talet, som komplement till den vanliga årsredovisningen. Det var inte aktieägarna som efterfrågade denna miljöinformation. För dem räcker normalt årsredovisningen, som ska innehålla all väsentlig information. Kunderna verkar heller inte ha varit någon stor påtryckningsgrupp. För dem är miljöaspekten bara en faktor av många att väga in vid val av produkt och tjänst.

Anställda trycker på

De främsta påtryckningsgrupperna förefaller ha varit anställda och olika ideella organisationer. När en verksamhet ifrågasätts brukar det i första hand gå ut över de anställda som får besvärande frågor från sin omgivning. Då kan det vara en hjälp att kunna hänvisa till en ambitiöst framställd miljöredovisning. Och en sådan rapport går inte att göra om det inte finns ett seriöst miljöarbete bakom.

Det är ingen tillfällighet att prisbelönta miljöredovisningar kommer från företag i branscher med betydande miljöpåverkan: skog, energi, kemi, läkemedel, transporter, tryckerier. I den tävling om Årets Miljöredovisning som Affärsvärlden, tillsammans med Företagsekonomiska Institutet, arrangerat i sex år har tre företag stått i en klass för sig: skogsföretaget Holmen (tidigare Modo), flygbolaget SAS och tryckerikoncernen Elanders.

Internationellt har det danska företaget Novo, numera uppdelat i ett läkemedelsbolag (Novo Nordiskt) och en industrienzymtillverkare (Novozymes), varit en föregångare. I början på 1990-talet var Novos verksamhet starkt ifrågasatt på grund av inriktningen att genmanipulera bakterier för att kunna tillverka biosyntetiska hormoner (insulin och tillväxthormon) och enzymer. För att lugna de omgivande intressenterna och gjuta mod i de anställda valde Novo att öppet redovisa vad man gjorde.

Djurförsök redovisas

År 1993 kom Novos första miljöredovisning som satte en standard för hur ett företag ska rapportera om sin miljöpåverkan. 1996 kompletterade Novo med den första bioetiska rapporten, där bland annat synen på djurförsöken redovisades. 1998 kom den första sociala redovisningen. Novo har fått många pris för sina redovisningar och ansågs i fjol bäst i världen (tillsammans med brittiska flygplatsoperatören BAA) på hållbarhetsredovisning, alltså en sammanhållen rapport om ekonomi, miljö och sociala/etiska frågor. Novo ser hållbar utveckling som en lärprocess där anställda på alla nivåer ska involveras och en ständig dialog föras med olika intressenter.

De flesta svenska företag har ännu inte tagit steget fullt ut till en hållbarhetsredovisning, men i den senaste miljöredovisningen antyder många att det blir nästa steg. De resonerar ungefär som Niels Eirik Nertun, miljödirektör på SAS. I den senaste miljörapporten skriver han: »Hittills har vi tyckt att en sådan redovisning känts lite onaturlig. För oss som skandinaviskt bolag har frågor om demokrati, jämställdhet och rätt till facklig organisering varit så självklar. Nu inser vi att den tilltagande globaliseringen av världens ekonomier gör det meningsfullt även för oss att börja rapportera om vad som görs inom området etik och socialt ansvar«.

Sex svenska företag har satsat på att göra hållbarhetsredovisningar för verksamhetsåret 2000: ABB, Astra Zeneca, Föreningssparbanken, KF, NCC och Volvo Personvagnar. Alla har ambitionen att ge en bättre helhetsbild av sin verksamhet och markerar att detta är ett första steg. KF har valt att integrera allt i sin vanliga årsredovisning, vars målgrupp är förtroendevalda och medarbetare. Astra Zeneca kallar sin rapport »corporate social responsibility report« och Volvo Personvagnars svenska version heter »En redovisning av ansvarsfullt företagande«.

I följande artiklar tittar vi närmare på tre av rapporterna, de från ABB, Föreningssparbanken och NCC.