Det stora konjunkturslaget

<p>Den 4 april vandrade en rad uppskakade centralbankschefer och finansministrar fram i ett grönskande slovenskt konferenscenter i Brdo utanför huvudstaden Ljubljana. Parkanläggningen inbjöd inte precis till dystra tankar. Inte ett orosmoln syntes på den klarblå himlen. Oskyldigt vita molntussar seglade i stället över de slovenska Alperna.</p> <p>Men dagarna före hade Internationella valutafonden chockat dem med att varna för en kraftig nedgång i konjunkturen i Europa och för recession i USA. Svartsyn hade förstås förekommit i floden av förutsägelser från andra prognosmakare, men IMF:s bedömning avvek kraftigt negativt från övriga internationella institutioner.</p> <p>En läcka gjorde gällande att IMF väntade sig att euroområdets tillväxt i år skulle bromsa in tvärt till 1,3 procent från 2,6 procent i fjol. Det var en brysk scenförändring från slutet av förra året, då kommissionen i novemberprognosen spådde 2,2 procent. Redan OECD:s bedömning på 1,9 procent i december var en humörsänkare.</p> <p>- IMF är alltför pessimistisk i sin bedömning, sa både eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker och ekonomikommissionär Joaquin Almunia till journalisterna när de kom vandrande på morgonen längs parkvägen på väg till EU-mötet.</p> <p>Det ingår i centralbankschefers och finansministrars jobb att inte låta det synas när de svettas. Det gäller att hålla uppe modet i ekonomin. Men tvivlen gnagde. Så illa var det väl inte?</p> <p>Efter mötet sammanfattade Jean-Claude Juncker eurogruppens bedömning:</p> <p>- Hindren för tillväxt har ökat, men motståndskraften i euroområdets ekonomi är anmärkningsvärd. Därför blir tillväxten något lägre än tidigare väntat, men högre än IMF:s prognos.</p> <p>Finanskrisen får vi dras med åtminstone under resten av året, fastslog han. Och de negativa effekterna blir större ju längre krisen pågår, erkände Joaquin Almunia.</p> <p>Riktigt så så dålig som befarat var inte IMF:s prognos när den väl kom den 9 april. Men 1,4 procents tillväxt 2008 i euroområdet var illa nog. Hela världsekonomin saktar in från 4,9 procent 2007 till 3,7 procent i år, spådde IMF. Man satte risken till 25 procent att tillväxten rasar under 3 procent både 2008 och 2009, vilket är vad organisationen betecknar som en global recession. </p> <p>I vanliga fall brukar prognoserna från de stora internationella organisationerna ligga rätt nära varandra. Anledningen till de stora skillnaderna nu är extra stor osäkerhet om finanskrisens utveckling. IMF:s pessimism bygger på förväntningar om extremt stora förluster från USA:s subprimemarknad. Osäkerheten består om vilka banker sitter på förluster och hur stora de är. Och hur stora blir effekterna på den verkliga ekonomin? Hur mycket kommer stramare utlåningskriterier att påverka efterfrågan hos företag och hushåll?</p> <p>Däri ligger svaren på dagens ödesfrågor: Hur utdragen och hur djup blir nedgången? Blir det recession i USA och rent av i Europa?</p> <p>Ett antal hot och möjligheter kan påverka i bättre och sämre riktning.</p> <p>Ett hot är om kreditkrisen behåller sitt isande grepp om en halvt förlamad finansmarknad. Om förlusterna från USA:s bolånemarknad revideras upp mer och mer ser det illa ut. I det negativa scenariot förstärker finanskrisen och inbromsningen i USA:s ekonomi varandra i en nedåtgående spiral.</p> <p>Marknaden kastas mellan hopp och förtvivlan. I mars regnade det domedagsprognoser om allt större förluster. IMF varnade i april för att bankförluster från bolån och relaterade produkter kan uppgå till 565 miljarder dollar (motsvarande 3 400 miljarder kronor). Om förluster från lån och värdepapper på kommersiella fastigheter, konsument- och företagskrediter läggs till kan totalsumman nå astronomiska 945 miljarder dollar, eller 5 700 miljarder kronor. Kreditåtstramningen riskerar att bli mycket kraftig i både USA och Europa när bankerna ska bygga upp sin kapitalbas igen, trodde IMF. Förhållandena stabiliseras bara gradvis under 2008 och 2009. </p> <p>Den 1 maj gick brittiska centralbanken till angrepp på IMF och kallade prognosen om förluster för “vilseledande”. Hittills har förlusterna varit klart mindre. Bank of England tror i sin rapport om finansiell stabilitet på förluster på måttligare 170 miljarder dollar, mindre än en femtedel av vad IMF spår.</p> <p>Kanske fanns ett mått av önsketänkande, men Bank of England signalerade i rapporten att kreditkrisen var över. Korrigeringen hade gått för långt. Bolånepapper är nu överprissatta.</p> <p>- Även om nedåtrisker finns kvar är den mest troliga utvecklingen att förtroende och riskaptiten återkommer gradvis under de kommande månaderna, sa Sir John Gieve, vice centralbankschef hos Bank of England, vid presentationen av rapporten.</p> <p>USA:s finansminister Henry Paulson stämde in den 6 maj. USA:s finansmarknad håller på att ta sig ur kreditåtstramningen.</p> <p>- Det värsta är troligen bakom oss. Det rådet ingen tvekan om att saker och ting känns mycket bättre i dag än i mars, sa han till Wall Street Journal.</p> <p>Han och många andra anser att det vände då amerikanska centralbanken Federal Reserve ingrep (tillsammans med banken JP Morgan Chase) för att rädda den krisdrabbade banken Bear Stearns. Signalen var att ingen bank skulle tillåtas gå under. Det stärkte förtroendet och underlättade för banker att ta in nytt kapital från aktieägare och från obligationsmarknaden för att stärka balansräkningarna.</p> <p>Efter frossan i mars fungerar finansmarknaden åter bättre även om interbankmarknaden i USA fortfarande har problem. Troligen kommer fler gupp på vägen under kommande månader, varnade Henry Paulson.</p> <p>I Europa har kalabaliken på finansmarknaden hittills satt förvånansvärt lite spår i den verkliga ekonomin. Kommissionen funderar på om det beror på att effekten släpar efter eller om EU:s motståndskraft har förbättrats.</p> <p>I USA däremot syns effekter på den reella ekonomin. Den hårdast arbetande aktören i världsekonomin, den amerikanska shopparen, håller på att vackla. Amerikanen är inte längre lika blixtsnabb på att slita fram plånboken ur fickan eller handväskan. Hushållen pressas av högre priser på mat och energi. Bensinpriset sätter rekord på 3,62 dollar per gallon nu när årstiden för bilturer närmar sig. Amerikanerna känner sig fattigare. Läget på bostadsmarknaden blir allt sämre och prisfallet accelererar. Allt fler husägare får lämna sina hem, och många klarar inte att betala billån och kreditkortsräkningar. Arbetslösheten stiger (5,0 procent i april) om än i långsam takt.</p> <p>Resultatet blir att efterfrågan sjunker på allt från bilar till livsmedel. Konsumenterna söker sig till billigare alternativ, som McDonald's och Wal-Mart. I mars ökade konsumentkrediterna oväntat mycket, vilket ses som ett tecken på att inkomsterna inte hänger med inflationen. (Feds Beige Book den 16 april noterar en ljuspunkt: anstormningen av utländska turister som shoppar billigt i dollar.)</p> <p>Ändå klarade USA:s ekonomi att växa under första kvartalet, om än mycket blygsamt. Men försäljningen till slutkunder sjönk och en stor del av produktionen lades på lager. Det bådar illa för andra kvartalet då tillväxten väntas bli negativ. Oavsett den tekniska definitionen på recession känner många amerikaner det som den redan har börjat. (Förresten, definitionen är inte två kvartal i rad med sjunkande BNP, som många tror, utan när National Bureau of Economic Research ser en “betydande nedgång i den ekonomiska aktiviteten” i mer än några månader som syns i “real BNP, realinkomster, sysselsättning, industriproduktion, detaljhandel och grossistled”.)</p> <p>Fed-chefen Ben Bernanke sa till kongressen den 2 april att ekonomin inte väntas växa mycket, om ens något, under första halvåret. Den kan till och med krympa något. Men under andra halvåret vänder det upp, sa han.</p> <p>Spådomarna om USA:s utveckling handlar om bokstäverna V, U och W. Fed tror på en snabb V-formad återhämtning. Redan nästa år kan tillväxttakten komma upp runt trendpotentialen, det vill säga kring 2,5 procent, sa Ben Bernanke.</p> <p>Det betyder att den penningpolitiska stimulansen skulle fungera. Fed har sänkt sin styrränta aggressivt från 5,25 procent i augusti i fjol till 2,0 procent den 30 april. Realräntan är nu negativ. Det uppmuntrar investeringar. Det tar mellan ett till två år innan sådan penningpolitisk stimulans får full effekt.</p> <p>Ekonomin får också finanspolitisk stimulans från skatterabatten på 117 miljarder dollar. Checkar på 1 800 dollar för en familj med två barn börjar nu dimpa ner i brevlådan. Frågan är om amerikanen spenderar eller sparar. Politikerna hoppas på en liten köpfest för att knuffa i gång de ekonomiska hjulen. Men en del ekonomer tycker det vore bättre på längre sikt om amerikanerna i stället betalade av sina skulder. Kongressen planerar också att ingripa så att färre amerikaner ska få husen utmätta. (Eftersom det är val i november lär behandlingen gå snabbt.)</p> <p>Många Fed-watchers tror att centralbanken nu tar en paus i sänkningarna för att se hur väl stimulanserna fungerar. Något behov av ytterligare räntesänkningar för att undvika en kollaps på finansmarknaden finns inte för tillfället. Samtidigt finns risken för stigande inflation, och vänder ekonomin blir det snart dags för höjningar.</p> <p>Den pessimistiska synen är att stimulanserna inte kommer att fungera och USA går in i en utdragen recession. Raset på huspriser får i det scenariot amerikanska konsumenter att tappa förtroendet och strypa sina inköp. Företagens investeringar faller. </p> <p>IMF tror på en mild recession med en trevande och långsam återhämtning 2009. Hushåll och banker måste sanera sin ekonomi. IMF påpekar att recession historiskt alltid har följt ett ras på bostadsmarknaden. Utvecklingen blir då U-formad. (De riktiga pessimisterna tror på badkar.)</p> <p>EU-kommissionen tror på bokstaven W. Efter en nedgång i USA:s BNP med 0,4 procent under andra kvartalet ökar den 0,5 procent under tredje kvartalet tack vare skatterabatten. Men sedan sjunker tillväxten ned kring noll både fjärde kvartalet i år och första nästa år. Inte förrän andra halvåret 2009 piggnar USA på sig, spådde kommissionen den 28 april.</p> <p>På CNN skrattar finansmannen Warren Buffett och ler åt det hemska R-ordet.</p> <p>- En recession är inte farlig. Det är normalt i en ekonomi. Det sker sju åtta gånger under vår livstid, säger den godmodige investeringsgurun från Omaha.</p> <p>- USA reser sig varje gång.</p> <p>Jo, fint så. Men hur snabbt? vill vi i Europa veta. </p> <p>IMF:s chockbesked för Europa byggde på smitta från USA genom minskad handel och från kreditkrisens förluster och paralysering av finansmarknaden.</p> <p>Europeiska företagarorganisationer håller inte med. Den pan-europeiska arbetsgivarorganisationen Business Europe presenterade en relativt optimistisk prognos den 24 april på 1,7 procents tillväxt i euroområdet i år och 1,8 procent nästa år (EU27: 2,0 procent och 2,1 procent). Vid presskonferensen räknade generalsekreteraren Philippe de Buck upp den ena positiva aspekten efter den andra.</p> <p>- Det finns skäl till försiktig optimism. Europeiska företag är motståndskraftiga och de fortsätter att investera, exportera och skapa jobb trots all osäkerhet, sa han.</p> <p>Business Europe representerar 20 miljoner små och stora företag i Europa, så de bör ha något hum om verkligheten. Prognosen gjordes i samarbete med de 33 nationella organisationerna, bland andra Svenskt Näringsliv i Sverige.</p> <p>Europa har haft god tillväxt de två senaste åren och står starkare än USA att möta nedgången. Glatt överraskad märker man att euroområdet faktiskt väntas växa mer än USA för tredje året i rad. Det är man inte van vid. Företagens balansräkning är i ordning och lönsamheten ännu god. Investeringsutsikterna för 2008 är fortfarande positiva och företagen har inga problem att få banklån. </p> <p>Även hushållen står starka med bättre sparande. Bostadsmarknaden har inte varit lika överhettad som i USA (med undantag för Storbritannien, Irland och Spanien). Tio miljoner nya jobb har skapats de senaste tre åren i EU och Business Europe tror att arbetslösheten fortsätter sjunka, till 6,8 procent i år. Sammantaget har Europa inga stora obalanser i bytesbalansen och budgetunderskotten är små.</p> <p>Men visst kommer det signaler om avkylning, varierande när det gäller bransch och land. Europa är inte frikopplat från USA. Men EU-länderna handlar till 70 procent med varandra. Tyskland går bra tack vare exporten till tillväxtmarknader, även om Siemens börjar märka “de första bromsspåren” i kunders ökade försiktighet. Förtroendet hos hushållen halkar kraftigt utför när galopperande mat- och oljepriser sänker köpkraften. Europa skyddas delvis av att euron och andra valutor här är starka mot dollarn.</p> <p>Hur mycket Europa drabbas beror på hur långvarig USA:s lågkonjunktur blir och hur bra efterfrågan står emot inom EU och i övriga världen. Central- och Östeuropa växer fortfarande snabbt. Kommissionen spår att euroområdet når botten under andra kvartalet med en tillväxt på 0,2 procent, för att sedan ta sig upp på respektabla nivåer som 0,4-0,5 procent följande kvartal.</p> <p>Ett stort hot är att inflationsdraken kan slita sig loss från centralbankernas fjättringar. Löntagare och företag vill kompensera sig för den höga inflationen. Då hotar de skadliga löne/prisspiralerna som fanns på 1970- och 1980-talen, och som urholkar den verkliga köpkraften.</p> <p>- Inflationsbekämpning är avgörande för att skydda de fattigaste i samhället. Inflation skadar alltid dem mest, varnade chefen för Europeiska centralbanken Jean-Claude Trichet i Brdo.</p> <p>ECB är inflationshatarnas högborg. ECB:s hjärta har inte veknat under finanskrisen utan man har låtit räntan ligga kvar på 4,00 procent hela tiden. ECB:s huvuduppgift är att hålla inflationen under 2 procent på medellång sikt. Nu gäller det att se till att européer inte börjar förvänta sig att inflationen blir stadigt högre. Då reser de kompensationskrav. Därför väntas ECB hålla räntan oförändrad minst till september, och kanske längre än så, enligt marknadens bedömning. Den höga inflationstakten spås avta under hösten när ekonomin saktar in och gamla prishöjningar faller ur årssiffran. Men OECD har varnat för att det gamla sambandet, att lägre tillväxt ger lägre inflation, kan ha brutits på senare år.</p> <p>Ett orosmoln för Europa är att den starka euron (eller snarare svaga dollarn) får alltmer genomslag på exporten. Nu är det inte bara franska politiker som klagar. När euron gick över 1,40 dollar i höstas höjde Business Europe rösten om att smärttröskeln var nådd för europeiska företag. Men euron bara fortsatte upp i det blå. Skillnaden är dock stor mellan olika branscher. Flyg, försvar, kemi, teko, fordon och verkstad känner mest smärta. </p> <p>I världen har 75 länder kopplat sina valutor till dollarn och har alltså dragits med nedåt, även om vissa har tillåtit en liten appreciering mot själva dollarn. Dit hör Kina och många andra asiatiska tillväxtländer, som drar nytta av sina undervärderade valutor i exporten. </p> <p>Eurons förstärkning har till stor del sin orsak i ekonomiernas relativa styrka och centralbankernas ränteförändringar. När Fed har sänkt räntan drastiskt och ECB legat stilla har euron stärkts. Nu spekulerar marknaden om att eurons sjuåriga uppgång är på väg att ta slut.</p> <p>Förutom den direkta effekten på marknadsandelar och investeringsstrategier är europeiska företag mycket oroade av att valutadumpningen ska utlösa krav på handelshinder, uppger Business Europe. Om de asiatiska länderna svarar med samma mynt så är en protektionistisk spiral i gång.</p> <p>Annars hör tillväxtländerna till ljusglimtarna. Kina, Indien och de andra väntas växa med god fart när deras ekonomier utvecklas. De behöver Europas export även i fortsättningen. Europeiska företag med stor verksamhet där, som ABB och Alstom, klarar sig bra. IMF noterar att finansoron inte alls har spillt över till tillväxtmarknaderna denna gång, vilket alltid skedde tidigare. Även dessa länder står starkare mot USA. </p> <p>För 2008 spår IMF robusta 7,9 procents tillväxt för tillväxtländerna. Blir USA:s nedgång kort kan de helt undgå att påverkas. Till och med Latinamerika har klarat sig relativt bra tack vare råvaruboomen. Deras utmaning är stigande inflation. I Kina och Mellanöstern förvärrar dollarknytningen den importerade inflationen. </p> <p>Just denna press ger hopp om att minska de globala obalanserna, som världen har dragits med oroväckande länge. Inflationen ger incitament för asiaterna att låta sina valutor stärkas mot dollarn. Därmed slipper europeiska länders export ta hela stöten för dollarns försvagning. Med sin kraftiga tillväxt måste de asiatiska länderna också släppa fram den inhemska efterfrågan mer, särskilt privatkonsumtionen. Andra obalanser som nu minskar med lågkonjunkturen är USA:s import – och därmed underskott i bytesbalansen. USA sparar mer. Tänka sig. </p> <p>Så förskräcklig ser inte den ekonomiska utvecklingen ut, kan prognosmakarna till slut trösta sig med. En mild nedgång i Europa och nästan recession i USA, ser ut att vara mittfåran i bedömningarna.</p> <p>Men läget ändras snabbt. För bara ett år sedan trodde vi på superkonjukturen som skulle vara för evigt. Vi satte på oss solglasögonen för att njuta av en sommar på gränsen till överhettning.</p> <p>_____________</p> <p>FEM HOT MOT VÄRLDEN</p> <p><b>1 Seg recession i USA </b></p> <p>Dykande huspriser får amerikanska konsumenter att förlora förtroendet och strypa sina inköp. Investeringar dämpas. Stimulansen från skatterabatterr och låg ränta blir kortlivad.</p></p> <p><p><b>2 Kreditkrisens ishand behåller greppet</b></p> <p>Kreditkrisen förlamar finansmarknaden. Oro och misstänksamhet fortsätter. Förlusterna från USA:s bolånemarknad revideras upp, gång på gång. Finanskrisen och inbromsningen i ekonomin förstärker varandra i USA.</p> <p><b>3 Protektionismen fjättrar världshandeln </b></p> <p>Rädslan för globaliseringen segrar. Länder murar upp handelshinder för att stoppa importvaror. </p> <p>Exportörerna svarar med samma mynt.</p></p> <p><p><b>4 Inflationsdraken sliter sig loss </b></p> <p>Allt högre priser på energi, mat och råvaror slår ut köpkraften. Förväntningar om stadigt högre inflation leder till en löne/pris­spiral.</p></p> <p><p><b>5 Obalans i valutorna</b></p> <p>Den svaga dollarn får alltmer genomslag på Europas export. 75 asiatiska länder och oljeexportörer är kopplade till dollarn och kan dra nytta av undervärderade valutor.</p> <p>_____________</p> <p><b>FEM LJUSPUNKTER </p></p> <p><p>1 Kina ångar på</b></p> <p>Tillväxtländerna blir delvis draglok. De berörs mindre av nedgången i USA och Europa. Exporten dit går bra. En liten avkylning där minskar risken för överhettning.</p> <p><b>2 De globala obalanserna minskar </b></p> <p>Amerikanerna börjar spara mer. Asiater låter sina valutor förstärkas mot dollarn för att undvika hög inflation. Deras inhemska efterfrågan ökar. Europa och Japan fortsätter med marknadsreformer.</p> <p><b>3 Europas valutor står upp mot dollarn</b></p> <p>Euron och andra europeiska valutor är starka mot dollarn. Det mildrar slaget från höga priser på råvaror och annan import som prissätts i dollar.</p></p> <p><p><b>4 Europa är i balans</b></p> <p>Europa saknar stora obalanser. Hushållen är inte överbelånade. Bostadsmarknaden har inte varit överhettad (med några undantag). Budgetunderskotten är små. Sysselsättningen stiger.</p> <p><b>5 Företagen står starka </b></p> <p>Balansräkningarna för europeiska bolag är i ordning och lönsamheten god. Investeringsutsikterna för 2008 är fortfarande positiva.</p> <p></p>