Det tyska kolethettar upp Vattenfall

Det är inget fel på den industriella logiken när Vattenfall växer i Europa. Bolaget har enbart under de senaste två åren köpt tyska energibolag för över 60 miljarder kronor. Alternativet hade varit att själv slukas och att missa chanserna på en avreglerad europeisk elmarknad.

Problemet är bara att det inte går att säga hur stora riskerna är. Den största risken med Vattenfall ligger nämligen utanför det område som Vattenfallchefen Lars G Josefsson kan basa över – på det politiska planet. Få branscher är så beroende av politikernas beslut som energiföretagen där höjda skatter och ändrade avskrivningsregler över en natt kan förvandla lönsamma anläggningar till förlustmaskiner.

Ett exempel är Vattenfalls polska verksamhet. Den har redan drabbats negativt av nyligen införda produktionsskatter.

Och värre kan det bli. I östra Tyskland har den svenska energijätten köpt på sig brunkolsbaserade kraftverk som en del tyska miljöpartister helst skulle se försvann. Just miljöpartiet fick under årets val till tyska parlamentet ett rejält lyft och bör rimligen ha stärkt sina positioner i den sittande regeringskoalitionen med förbundskansler Gerhard Schröder.

– I ekonomiska frågor kan det vara lättare att förhandla med de gröna än med socialdemokraterna. Men när det gäller energifrågor så är miljöpartisterna fortfarande väldigt ideologiska, säger Wolfgang Mülkens på arbetsgivarorganisationen Bundesverband der Deutschen Industrie, BDI.

I klartext betyder det att de tyska miljöpartisterna prioriterar alternativa energiformer som sol- och vindenergi. Men när det kommer till kritan brukar förbundskanslern få sista ordet och han har hittills månat om de 60 000 arbetsplatserna som är beroende av brunkolsanläggningarna.

Om Gerhard Schröders makt väger lika tungt inom EU återstår att se. EU-kommissionens planer på att införa emissionshandel med koldioxid kan nämligen ställa till ett allvarligt problem för de koldioxidintensiva kraftverken då dessa i framtiden kan tvingas att betala för sina utsläpp.

Lars G Josefsson säger sig inte vara orolig för de nya EU-reglerna. Han pekar på att Vattenfall köpt moderna anläggningar i Östtyskland som allt sedan början på 1990-talet har sänkt sina utsläpp i stor skala.

Frågan är hur han kan vara så säker på sin sak. Andra branschföreträdare säger precis tvärtom. Brunkolsföretagens intresseorganisation, Bundesverband Braunkohle (Debriv), där Vattenfall är medlem genom dotterbolaget Laubag, målar upp en mer oroväckande bild.

Föreningen hävdar att utsläppshandeln drastiskt kan komma att fördyra elproduktionen som görs med hjälp av brunkol och att den ekonomiska basen därmed kan komma att utraderas för många brunkolsanläggningar.

– Ännu råder det oklarhet om hur handeln med utsläppsrätter ska utformas. För brunkolskraftverken i östra Tyskland, som varit duktiga på att modernisera, blir det av stor betydelse att de får tillgodoräkna sig sina reningsinvesteringar från början av 1990-talet , säger Uwe Maaßen på Debriv.

Om det inte blir så kan det stå Vattenfall dyrt. Ett första avgörande beslut från EU väntas nu i december.

Går det som Vattenfall vill kanske bolaget har valt rätt ledningsstrategi. Koncernchefen Josefsson talar flytande tyska och svenskarna vill behålla den tyska kulturen i de köpta bolagen.

– Tyskarna kan bara fungera i tydliga hierarkier och det måste vi acceptera, säger Vattenfallchefen som nu står inför uppgiften att integrera fyra bolag samtidigt och att förklara för 23 000 anställda i Tyskland vad de ska syssla med och om de över huvud taget ska vara kvar.

Till sin hjälp har svensken en med tyska mått mätt prominent styrelse och ledning. De tyska bolagen har samlats i holdingbolaget Vattenfall Europe och styrs av bankmannen Klaus Rauscher med förflutet inom Bayerische Landesbank och diverse styrelseposter i flertalet energibolag.