Djup spricka i regeringspartiet

Moderaternas framtidskonvent i helgen gick inte riktigt som statsminister Fredrik Reinfeldt hade tänkt sig.

Kommunsverige vattnade ur partiledningens välfärdsstrategi och skärpningen av integrationspolitiken är väl hård för att falla partiledaren i smaken.

Vill du inte sopa gatan så får du sova på gatan. Så drastiskt kan man sammanfatta inriktningen av moderaternas nya integrationspolitik.

Det gamla begreppet assimilering nämns inte, men plockas i praktiken upp ur byrålådan. Det mångkulturella får stå tillbaka. Den som vill bo i Sverige ska anpassa sig till svenska värderingar och göra rätt för sig.

Och om skärpningen står sig över nästa års partistämma kommer moderaterna att gå till val på att samhället inte har någon som helst ansvar för en viss grupp människor.

Asylsökande som slår sig ner i “överetablerade kommuner” och inte kan försörja sig ska inte få statligt stöd. De ska heller inte få socialbidrag från kommunen. Efter omröstning ställde sig framtidskonventet bakom att socialtjänstlagen ska ses över så att asylsökande inte omfattas av samhällets yttersta skyddsnät.

Den som blir utan stöd får klara sig själv eller flytta dit där samhället har anvisat plats. Flyktingar skulle alltså behandlas annorlunda än svenska medborgare, något som motiveras med att de under asylprocessen har ett speciellt förhållande till staten.

Men trots en ganska klar majoritet bland ombuden på Star Hotel i Sollentuna är inte Fredrik Reinfeldt övertygad om att moderaterna verkligen kommer att gå till val på en politik som i sin yttersta konsekvens kan ställa människor på bar backe.

– Jag är väldigt skeptisk till hur man ska göra den här avvägningen och har inte tänkt färdigt. Det har inte partistyrelsen heller.

Hans parhäst finansminister Anders Borg är lika undrande:

– Det fungerar aldrig eftersom vi inte tänker låta folk sova på gatan, sade Borg när jag intervjuade honom för några veckor sedan.

Det är svårt att föreställa sig att moderaterna ska gå till val med en politik som ledaren och hans hjärna inte står bakom.

Partiledningen och Fredrik Reinfeldt har också tänkt sig att moderaterna på allvar ska ta upp kampen med socialdemokraterna om välfärden. Men alla tankar som pekade i riktning mot att staten skulle kunna bestämma över barngruppers storlek på dagis eller över hur kommuner och landsting ska behandla sin personal ströks av framtidskonventet.

Kommunalråd efter kommunalråd talade med förakt om att formuleringarna hade “drag av det socialdemokratiska kvinnoförbundet” och av “Alva Myrdals idealsamhälle” och betonade föräldrarnas valfrihet och ansvar.

Om partiledningen hade tänkt utmana socialdemokraterna med den moderata varianten av det starka samhället så var signalen tydlig:

Gör inte det!

Sluta tala om uppifrån hur vi ska sköta verksamheten i kommunerna. Det vet vi bäst själva, förklarade samfällt kommunalråden.

Efteråt var Fredrik Reinfeldt inte ens säker på att kommunernas verksamhet är en fråga som är värd att ta upp på nästa partistämma.

För övrigt visar utnämningen av Peter Wolodarski till politisk redaktör för DN att person är viktigare än politisk linje numera.

Först skulle Sydsvenskans Heidi Avellan ha jobbet. Hon är bland det mest socialliberala som finns i liberal press. Hon tackade nej av familjeskäl. Då utses i stället Peter Wolodarski, klassisk ekonomistisk liberal.

DN:s ägare och ledning har gått från längst till vänster till längst till höger inom det givna spektrumet.

Det viktiga är uppenbarligen inte vad personen står för, bara hon eller han förmår engagera. Och framför allt kan föra sig i teve och radio.