DNB ifrågasätter inflationsmålet

I sitt veckobrev noterar DNB:s Thomas Jellvik och Ulf Andersson att inflationstrycket visat sig vara lägre än vad såväl Riksbanken som marknaden prognosticerat och långt under Riksbankens mål. Samtidigt står Riksbanken fast vid att inflationen mätt som KPIF på sikt kommer att hamna runt målet. Men DNB ser i sin analys att flera centrala inhemska realekonomiska faktorer pekar mot att Riksbanken fortsätter att överskatta inflationstrycket.

DNB menar att Riksbankens syn på lönebildningen är optimistisk och de väntar sig också ett lågt kostnadstryck som kommer ligga långt under Riksbankens prognoser för 2023.

Även vad gäller lönsamhetsnivån inom näringslivet ser inte DNB att detta kommer att stötta inflationstrycket.

De pekar även på att skiftet på den internationella scenen nu påverkar svensk inflation. De lyfter bland annat upp globaliseringstrenden, som de menar temporärt kan gå tillbaka, men som i slutänden inte är reversibel. Ett strukturells skifte i den nya ekonomin, med bland annat prissättning som kan justeras i realtid för att löpande möta konkurrensen från andra aktörer verkar också, tillsammans med en ökad globalisering, starkt inflationshämmande.

Dessutom pekar de på att den expansiva penningpolitiken har lett till en stark tillgångsinflation men att denna inflation inte fångas upp av inflationsmåttet KPIF. Frågan är också om en åtstramande penningpolitik med minskad QE är genomförbar utan att äventyra den ekonomiska återhämtningen. Annars kan det finnas en underliggande efterfrågedriven inflationsrisk, vilken också kan komma att synas även i KPIF.

Samtidigt gäller alltjämt lagen om utbud och efterfrågan, men även om den expansiva finans- och penningpolitiken skulle kunna leda till en ökad realekonomisk efterfrågan hos privatpersoner, så är det inte tydligt att denna efterfråga blir större än utbudet inom flera delar av ekonomin.

Med allt detta i ryggsäcken efterlyser DNB att regering och riksdag tillsammans med Riksbanken omvärderar det penningpolitiska ramverket.