Dr Jekyll & Mr Hyde

Etiskt uppträdande i bolagsvärlden och “social citizenship” sägs bli allt viktigare. Frågan är vad den trenden kommer att betyda för Jan Stenbeck och hans företagsgrupp. Kommer han att kunna fortsätta att agera som han gör när värderingarna i affärslivet förändras?

Det finns mycket positivt i Stenbecks imperium – framåtanda, långsiktighet, kreativitet, djärvhet och förmåga att gå mot strömmen och göra annorlunda saker.

Varför äventyrar då han och bolagen det goda ryktet genom sina minst sagt udda affärsmetoder?

Många frågor

Varför dra på sig betalningsanmärkningar ungefär som en del människor drar på sig p-böter? Produktionsbolaget Strix, specialister på så kallade dokusåpor, har ett tiotal ansökningar om betalningsförelägganden hos kronofogden trots att bolaget år 2000 gjorde en vinst före skatt på 34 miljoner kronor på en omsättning på cirka 260 miljoner. Tele 2 Sverige, som går strålande, har dragit på sig 30 sådana ansökningar. Satellit-tv-distributören Viasat är uppe i ett 90-tal och fick i september ratingbetyget sänkt från Kreditvärdig till Kredit mot säkerhet.

Varför hamna i ständiga bråk och processer? Stockholms tingsrätt, skattemyndigheten och konsumentverket har fullt upp med att hantera stämningar, skattemål och klagande konsumenter avseende Stenbeckbolag. I rutan härintill beskrivs ett dussintal aktuella tvister.

Varför ägna sig åt kreativ bokföring och extremt komplicerade finansiella transaktioner som skapar misstänksamhet och osäkerhet?

Delgivning

Varför har Stenbeck tillåtit sig att få ett grundmurat rykte om att missgynna andra aktieägare och gynna sig själv? Det kan komma att straffa sig.

Varför bedriver han ett delvis tufft och förnedrande ledarskap som gjort att många människor farit illa och många aldrig skulle drömma om att ta anställning i Stenbeckbolag (samtidigt som vissa människor inget högre skulle önska)?

Varför vägrade Jan Stenbeck för ett par år sedan att ta emot en kallelse från Stockholms tingsrätt till muntlig förhandling? Till slut sökte tingsrätten honom genom en så kallad kungörelsedelgivning i dagspressen – en metod som man brukar ta till när man söker brottslingar och uteliggare.

Varför kommer inte Jan Stenbeck till bolagsstämmorna i sina “egna” börsbolag – en uppenbar nonchalans mot aktieägarna. Han är styrelseordförande i samtliga och den som, tack vare röststarka A-aktier och ett komplicerat ask-i ask- och korsägande, bestämmer allt trots att han “bara” äger 6-7 procent av gruppens börsvärde.

Det är, som framgått av tidigare artiklar i Affärsvärlden (nr 43 och 44) inte lätt att få svar på alla frågor.

Beundrad entreprenör

I flera fall kan säkert ett kontroversiellt och utmanande beteende löna sig, i alla fall kortsiktigt. Men i många fall är det svårt att förstå varför någon äventyrar sitt rykte och därmed riskerar att skada verksamheten.

Frågan är av betydande intresse för aktieägarna och andra intressenter. Osäkerheten om Stenbecks innersta syften bidrar till exempel till en kraftig rabatt på aktiekursen för hans förvaltningsbolag Kinnevik och Invik.

Det kontroversiella beteendet förmörkar en annars mycket positiv image. Samtidigt som Stenbeck & Co får mycket kritik för en provocerande och arrogant stil är ju Jan Stenbeck beundrad, för att inte säga hyllad, av många för sitt entreprenörskap, sin förmåga att identifiera framtidsbranscher, bryta ned monopol, bygga upp nya företag och skapa både sysselsättning och aktieägarvärden.

Han utsågs 1999 av MTG-konkurrenten Bonniers till Årets Företagare och han fanns med på tidningen Business Weeks lista över Europas stjärnentreprenörer tidigare i år. Han poserar där på en stor bild intill “Farmen”, gruppens bas utanför Luxemburgs huvudstad, tillsammans med sina älskade bassethundar.

Han har byggt upp en företagsgrupp, Our Group som han kallar den, bestående av sju börsnoterade företag – förvaltningsbolagen Kinnevik och Invik, telekomoperatörerna Tele 2 och Millicom, mediebolaget MTG, gratistidningsföretaget Metro International och kundserviceföretaget Transcom. Plus ett tjugotal bolag i USA (se Afv 44/01). De noterade bolagen har idag ett börsvärde på cirka 90 miljarder kronor.

Enligt niomånadersrapporten i år har Kinnevikaktien “sedan 1976 genom kursstegring och utdelningar, inklusive värdet av erbjudanden om teckning av aktier, givit en genomsnittlig effektiv avkastning om 22 procent per år”.

Men han kommer ändå att gå till historien som gossen Ruda med stort R i svenskt näringsliv – en som inte bryr sig så mycket om affärsetik och betydelsen av goda ledarföredömen.

Det är märkligt eftersom de som känner Jan Stenbeck väl intygar att han tar sin uppgift som företagsledare och entreprenör på stort allvar.

– Jan är långt mer seriös än de flesta tror, säger en som känner honom väl. Han älskar sina företagsprojekt och jobbar extremt hårt.

Flera som känner Stenbeck säger att han helt enkelt medvetet odlar myten om sig själv som Busen. Han vill vara Rebellen, och också framstå som en sådan.

En bedömare menar att Stenbeck själv blivit offer för myten om den excentriske och svåråtkomlige miljardären, att han måste leva upp till denna myt.

Inte som alla andra

Många som upprörs över Jan Stenbecks provokativa stil tänker nog: “Varför kan han inte vara som en vanlig kille, som du och jag.” Problemet är att entreprenörer som Stenbeck inte är som du och jag.

Om man studerar några av de verkligt stora entreprenörerna slås man av att få är personer “som man skulle vilja tillbringa en semester med.” Viljestarka, egensinniga, provokativa, ibland skrupellösa och inte sällan gnidna – inte precis några “nice guys”. Men med en obändig drift att skapa nytt. Individer som bryter ny mark, skapar det kreativa kaos som ekonomen Joseph Schumpeter talade om och krossar det gamla och bygger nytt.

Bråken fortsätter

Dagens Industri gjorde en inventering 1996 och fann att Stenbeckföretag då var involverade i, eller de senaste fem åren hade varit involverade i, 140 rättsprocesser vid Stockholms Tingsrätt. Processandet fortsätter – se artikeln på sid 34.

I vissa fall kan man se strategiska eller taktiska skäl till det aggressiva beteendet. De senaste månadernas bråk med staten om digital-tv är ett exempel på hur Stenbeck positionerar sig för att få en stark ställning på marknaden. Många menar att den gamle monopolutmanaren nu själv försöker skaffa sig monopol.

Flera tvister och anmärkningar rör omstridd reklam och kundvärvning via tvångsanslutning, framför allt gäller det Tele 2. Ofta handlar det naturligtvis rätt och slätt om pengar.

Det är svårt att förstå att bolag i gruppen drar på betalningarna, eller tvistar om dem, med följd att en hel drös av ansökningar om betalningsförlägganden hamnar hos kronofogden. Det ser inte särskilt bra ut. Stenbecksfärens företrädares envisa hävdande att gruppens kassagenerering är god blir inte särskilt trovärdigt.

Många gånger blir det segdragna tvister, som den med Stim, Svenska tonsättares internationella musikbyrå. Tvisten drogs igång redan 1993 och 1998 avvärjdes ett hot om stängning av kanalen genom en överenskommelse att TV 3 betalar en månadsavgift på 1,1 miljon.

Det sägs ofta att ett skäl till att det blir så mycket hallå kring Stenbeck är att han är van att verka i USA där det hör till vardagen att man stämmer varandra och det över huvud taget är tuffare tag. Han kom till USA i slutet av 1960-talet och har arbetat därifrån alltsedan dess, även om han de allra senaste åren mest huserat i Luxemburg. Kör man en amerikansk stil i Sverige är det upplagt för kulturkrock.

Men det finns Stenbeckkännare som menar att det är mer Stenbeck än USA över hans beteende.

Hur som helst åberopar han ofta amerikansk praxis när han kritiseras för att hela tiden hamna i processer. Han hävdar att konflikter skall avgöras i rätten. Då får man en neutral och objektiv bedömning. Det är “see you in court” som gäller. Han är principiellt emot förlikningar och kompromisser och det var länge förbjudet inom sfären att sluta avtal med klausul om skiljedomsförfarande i händelse av tvist.

Drar sig för samarbete

Frågan är om inte potentiella samarbetspartner drar sig för att inleda ett samarbete eller att över huvud taget göra affärer med Stenbeck. Bortsett från i Millicom har gruppen inte många partner.

Intressant blir att se om det inledda samarbetet med Telia om 3G-nätet verkligen kommer att fungera. Det verkar ju inte vara någon bra start att Tele 2 nyligen stämde Telia och krävde 211 miljoner kronor i ersättning för samtrafikavgifter.

Vad får all negativ publicitet för effekter för organisationen? Hur roligt är det för de anställda? Vilken typ av människor lockas att söka sig till Stenbeckbolag?

Övertrampen ursäktas

Stenbeck och hans företagsgrupp använder också rätt kontroversiella metoder när det gäller redovisning och finansiella transaktioner. De blir inte alltid uppmärksammade eftersom redovisningen är extremt svårgenomtränglig. Dessutom är finansanalytiker specialiserade på branscher, ingen analyserar hela Stenbeckgruppen och ser helheten.

Det finns också en viss flathet, både hos medier och hos de myndigheter och organisationer som är satta att övervaka börsföretagen. Beundran för Jan Stenbecks entreprenörsgärning, den goda avkastningen för aktieägarna och de stora svårigheterna att på djupet tränga in i gruppens ekonomi har gjort att få på allvar kritiserar och ifrågasätter. Den positiva värdeutvecklingen har på något sätt fått ursäkta ett antal övertramp, för att inte säga övergrepp.

Gruppens årsredovisningar är en provkarta på kreativ redovisning i den högre skolan. “Redovisning som skön konst”, som en analytiker uttrycker det. Förmodligen håller man sig för det mesta till det formellt tillåtna, men ofta på gränsen, i en gråzon där det är svårt att säga exakt vad som är fel och rätt. Stenbeck är skolad på Wall Street och kan sina saker.

Två röda trådar i Stenbecks finansiella agerande är:

* Det skall vara ekonomiskt fördelaktigt för honom själv och hans familj.

* Makten över gruppen skall bibehållas och helst stärkas.

Det senare är absolut nödvändigt, därför att det hela bygger på att Stenbeck själv kan kontrollera allt. Om han inte hade den totala makten skulle han till exempel inte kunna genomföra alla företagsaffärerna mellan bolagen i gruppen som bland annat leder till reavinster och ofta ökar det redovisade egna kapitalet.

Svårlästa redovisningar

För att stärka sin makt har Stenbeck vid ett eller flera tillfällen “erbjudit sig” att stämpla ned andra aktieägares A-aktier till B-aktier. Det kan vara fördelaktigt för den som inte har några maktanspråk eftersom kursen på B-aktierna normalt är högre än kursen på A-aktierna. Och Stenbecks makt förstärks.

Några stenbeckska finesser:

Försvårade jämförelser mellan åren, bland annat till följd av ständigt ändrade redovisningsprinciper. Redovisningsexperten Rolf Rundfeldt kritiserade för några år sedan Tele 2:s sätt att i en bokslutskommuniké jämföra rapportårets resultat med resultatet året innan och fann att siffrorna för året innan av olika skäl inte stämde med årsredovisningen. Rundfeldt frågade sig om det verkligen var samma företag som avsågs! Effekten av de ändrade redovisningsprinciperna blev att resultatutvecklingen såg bättre ut än den egentligen var.

Flitigt användande av konvertibla skuldebrev. När MTG delades ut till aktieägarna 1997 omvandlades Kinneviks fordran delvis till ett konvertibelt lån på 424 miljoner kronor. Konverteringskursen sattes relativt lågt och när konvertering skedde år 2000 fick Kinnevik nästan fem miljoner aktier och tjänade på basis av kursen då cirka 1,9 miljarder kronor kronor (sedan dess har kursen mer än halverats). Följden blev också utspädning för övriga aktieägare!

Optioner är ett annat av Stenbecks favoritinstrument som dyker upp i alla möjliga sammanhang, ofta med fördelaktiga villkor för optionsinnehavaren. Själv har Jan Stenbeck en option som ger honom rätt att via nyemission bli ägare till 52 procent av Banque Invik, Luxermburg-banken som i dag helt ägs av Invik. Optionen omnämns inte i Inviks årsredovisning. Det har också funnits ett förslag om att Stenbeck skulle få option på 1 procent av aktierna i Metro International. Men efter motstånd från SEB Fonder avstod Stenbeck på en något stormig bolagsstämma våren 2000 från den optionen.

Förvillande ändringar av namn på företag är vanligt. Ibland byter företag till och med namn med varandra.

Givetvis bedrivs inom gruppen skatteplanering på hög nivå – med en förkärlek för holdingbolag i skatteparadiset Luxemburg, och i Holland, och med ett antal bolag till exempel på Curacao i Nederländska Antillerna.

En klassiker är Fagersta-Kinnevikaffären 1983. För att omöjliggöra för systrarna Margaretha och Elisabeth att sälja Kinnevikaktier till utomstående lät Stenbeck i en serie halsbrytande turer Fagersta, som Kinnevik kontrollerade, köpa sitt moderbolag Investment AB Kinnevik (Fagersta bytte sedan namn till Industriförvaltnings AB Kinnevik). Det blev bråk om affären och det slutade med att Kinnevik kastades ut från börsen och sedan handlades inofficiellt i tio år.

Misshandlade minoriteter

Jan Stenbecks rykte om sig att missgynna minoritetsägare grundlades på allvar i samband med Korsnäsaffären 1992. Kinnevik var illa ute ekonomiskt och, pressade av långivaren Handelsbanken, ville man ta in hela Korsnäs för att få tillgång till kassaflödet. Kinnevik ägde redan drygt hälften av rösterna och nästan lika mycket av kapitalet. Betalning skulle ske med Kinnevik-aktier (Stenbeck betalar sällan eller aldrig kontant). Stenbeck och Kinnevik beskylldes, speciellt av Aktiespararna, för att baissa värdet på Korsnäs och haussa värdet på Kinnnevik och på så sätt få Korsnäs för billigt.

Även Handelsbanken som skrev prospektet fick en släng av sleven, bland annat för att värdet på Korsnäs skogar angavs på basis av ett gammalt taxeringsvärde.

Med eller mot Stenbeck

Jan Stenbeck fick mycket kritik nyligen i samband med att Tele 2 köpte in det också Stenbeckkontrollerade telekombolaget SEC. Bolaget är registrerat i Luxemburg och därför skulle Tele 2 inte behöva betala något till de cirka 3 000 aktieägare som inte sade ja till budet (i Sverige däremot finns lagstiftning om tvångsinlösen som skyddar minoriteter). Talesättet “antingen är du med Jan Stenbeck eller också är du emot honom” besannades.

Många kritiserade emellertid och menade att det borde höra till god ton i ett sådant fall att följa praxis i Sverige eftersom Tele 2 är ett svenskt bolag och SEC var noterat även i Stockholm. Till slut erbjöd Stenbeck/Tele 2 en viss ersättning till de aktieägare som inte hade accepterat, dock betydligt lägre än det ursprungliga budet.

Luxemburg blir mer och mer centrum för Stenbecksfären. I dag är flera av bolagen i gruppen registrerade där – Millicom, Metro och Transcom. Det betyder bland annat mindre informativa årsredovisningar och att bolagsstämmorna inte hålls i Sverige.

Ja, sådan är han, Jan Hugo Stenbeck. En sann entreprenör som brinner för sina projekt, men också kan vara hänsynslös, tar till fräcka och utmanande metoder och inte ger mer information än nödvändigt.

Frågan är om metoderna håller i det långa loppet.