Efterlängtade rivningsorgier

Hör du grävmaskinernas muller? Hör du kraset av organisationer som krossas och knäcks? En aldrig sinande ström av lastbilar fraktar spillror av företagsbyggen till det väldiga sopberg, där misslyckade näringslivsexperiment till slut hamnar.

1900-talets monumentalbyggnader jämnas med marken. Många har länge irriterat sig på det spretiga ABB:s till synes slumpartat utplacerade tinnar och torn. Avsättandet av den verkställande direktören Jörgen till förmån för Jürgen kan nog ses som det avgörande steget mot en fullständig förnyelse av verkstadskonglomeratets kärna. Här rivs för att få ljus och luft! Samt gärna en schysst avkastning på det sysselsatta kapitalet.

Omdaningen av ABB har pågått ett tag. I måndags inleddes dessutom en efterlängtad demolering av en annan oskön konstruktion, det svenska telekomspektaklet Telia. Den nytillträdde verkställande direktören Anders Igel attackerar, som väntat, det instabila International Carrier först.

Hur kommer det sig att rivningskampanjerna drar i gång just nu? Jo, ekonomin vacklar. Den fasansfulla kraften i techbävningen på världsmarknaderna fick de sämst konstruerade organisationsbyggena att störtade samman av sig själva.

ABB och Telia är dessutom specialfall. ABB har flera svaga storägare. Blankarna har redan varit och knuffat på koncernbygget för att se om de kunde få det på fall. Det är helt klart att någon måste göra någonting dramatiskt och till synes handlingskraftigt för att återupprätta förtroendet på marknaderna.

Telia befinner sig mitt i en politiskt känslig fusion. Den nye vd-n väljer att ge sig på sådant som ger poäng snabbt och som tydligt kan förbättra resultatet och stabiliteten i koncernen. Dessutom kan han på så sätt snabbt demonstrera att han äger den handlingskraft och de hårda nypor som var skälet till att han tillsattes.

Man får heller inte bortse från de organisationsarkitektoniska brister som finns i det svenska näringslivet. Många av våra storföretag är otidsenligt konstruerade. I slutet av förra decenniet när vi förväntade oss många goda år av “ny ekonomi” och långsiktigt stark expansion av världsekonomin fungerade de kanske. Men inte nu längre.

Andra strukturer har ritats av företagsbyggare som ville lämna efter sig någonting särskiljande och monumentalt. Ta till exempel McKinseys otaliga matris-organisationer.

När företagen nu betraktas med nya ögon, som de Igelska eller Dormannska, syns det tydligt hur ofunktionella de är. Inte så konstigt att schaktmaskinerna kommenderas fram.

Självklart kommer den nya rivningsvågen inte att stanna här. Valör tror att vi har en omdaning av hela vårt näringsliv i klass med den som drabbade Klarakvarteren i Stockholm framför oss.

Titta på Nordea! Dess skapare, Hans Dalborg, har tillsatt en gammal kumpan som projektledare för renoveringen. Dess värre pekar all erfarenhet mot att organisationsrenoveringar som görs under sina skapares överinseende stannar vid det kosmetiska. Man slabbar på litet ny färg på en del fondväggar, kastar ut några nedsuttna konferensrumsstolar och köper in ett gäng fräscha fikusar till ledningsgruppen.

Men de genomgripande förändringarna uteblir.

Vad kommer att hända på Skanska efter Björk? Hur skulle man inte kunna ta itu med Föreningssparbanken, med den otympligt sammanfusionerade läkemedelsindustrin? Och efter Ericssons lyckade nyemission tycker man sig redan skymta grävskoporna på väg mot huvudkontoret.

Släpp fram dem, bara! Bygg nytt!