EGNA AKTIER: Bäst för rik och passiv

Veckans analys i Sparindikatorn på sidorna 6 till 9 gäller någonsom sparar en halv miljon kronor i 20 år.

Här syns tydligt fördelarna med passivt sparande i egna aktierför den som har stort sparkapital (som synes i noterna på sidan8 är en passiv aktiesparare någon som alltid behåller sinaaktieposter till spartidens slut). Som diagrammet nedan visar ärdet bara det skattegynnade IPS som i några fall ger lägreavbränningar.

TVÅ ORSAKERTvå orsaker finns till det fina resultatet för passivt sparandei egna aktier:

1. Det är en fördel att skjuta upp beskattningen av avkastningenså länge som möjligt. Det beror på den extra avkastning somskattekrediten ger.

2. Att göra så få affärer som möjligt ger lägre kostnader.Motargumentet från många läsare är att man genom att vara aktivoch köpa och sälja vid rätt tillfälle kan få en mycket högrebruttoavkastning än de nio procent per år som vi räknar med attbörsindex kommer att ge de närmaste 20 åren.

Jovisst, man kan få högre avkastning – om man är bättre påaktieaffärer än genomsnittet på marknaden.

Men problemet är att bara hälften av alla aktieaffärer är bättreän index. Hälften är sämre. Detta är ett rent matematisktsamband som enklast kan förklaras med att det i varje affärfinns en köpare och en säljare. Om köparen gör en bättre affärän index så gör säljaren en sämre affär, och tvärtom. Och de somsystematiskt lyckas bättre har antingen insiderinformation ellerär ovanligt bra på att analysera företag och aktier. Dessaplacerare är eller blir stora. Den stora mängden spararetenderar därför att lyckas sämre än index. Tar man dessutomhänsyn till att aktieaffärer alltid kostar dels courtage, delsspread mellan köp- och säljkurs – så är det uppenbart bättre fören oinformerad småsparare med sämre information och sämreresurser att äga aktier passivt. Att göra lite sämre affärer änsnittet gör dessutom inte så mycket om man är långsiktig. Menför den som i genomsnitt bara behåller sina aktieinnehav någramånader är det förödande om varje köp i genomsnitt görs ett parprocent för dyrt. De enda som i längden blir glada av det ärmäklarna.

Ett huvudskäl till att många småsparare tror att de har lyckatsslå börsindex, är att de inte tar hänsyn till att de hela tidentillför pengar från sin lön till aktieportföljen. Med ettstadigt tillflöde av pengar är det förstås ingen konst att slåindex.

Veckans sparindikator gäller som sagt en halv miljon kronor. Sombeskrevs i Privata Placeringar förra veckan är effekten av detstora sparbeloppet störst när det gäller sparande i egna aktier.Det beror på de höga minimiavgifterna för depåer och för varjeenskild affär.

Även inom fondförsäkringar och IPS (det nya individuellapensionssparandet, se PP 9/96) finns det nästan alltid fastaårliga avgifter. Effekterna av dessa är dock inte så stora somman kan tro. Även den som sparar 1.000 kronor per månad betalarsnart mer i procentavgifter än i fasta avgifter. Noteras bör attveckans sparbelopp inte är realistiskt när det gäller justfondförsäkringar och IPS. Avdragsgillt per år är nämligen baraett halvt basbelopp eller 5 procent av lönen upp till 20basbelopp.

Fast räkneexemplet är ändå intressant. Dels kan det användas förden som redan har stora belopp i en fondförsäkring eller i IPS,dels visar det fortfarande skillnaderna i avgifter och skattmellan olika sparformer.