Patrick Siegbahn: Medierna hjälper Allra-brottslingen

Jag var själv drivande i granskningen och avslöjandet av Allra. Bolaget som systematiskt debiterade sina egna pensionssparande kunder onödiga avgifter 2012–2016.

Totalt handlade det om värdepappersaffärer som flyttade bort 575 miljoner kronor. Pensionsspararnas pengar hamnade hos ledningens kompisar eller i deras egna bolag i Sverige, på Malta eller i Dubai.

Fällda på alla punkter

Rättsprocessen rörde enbart de första 170 miljoner kronor av dessa transaktioner där Alexander Ernstberger och hans kumpaner blev helt friade i tingsrätten och sedan fällda på alla punkter i hovrätten. Det tvistas inte om fakta: man är överens om belopp och händelseförlopp.

Det är visserligen inte olagligt att göra dåliga affärer med sina kunders pengar. Men, om man gör det med flit rubriceras det som trolöshet mot huvudman.

Och gör man det för att gynna sig själv via en vän handlar det om mutbrott. Det är här de olika instanserna kommit fram till olika slutsatser.

En självbiografi om självbedrägeri

Hans självbiografi Staten mot kapitalet släpps i mitten av augusti och jag väntar på mitt recensionsexemplar med samma blandade nyfikenhet som en åskådare till en bilkrasch.

PR-texten ger en försmak på innehållet:

”Jag har vandrat en väg som få ens kan föreställa sig. Från att vara en vanlig kille med stora drömmar till att bli hyllad och välkomnad till samhällets finrum. Men framgången kom med ett pris – och ställd emot staten slutade det med att jag föll. Från de högsta höjderna till ett liv på Sveriges hårdaste anstalter.”

Titeln ger intrycket att det handlar om en ideologisk kamp eller ett justitiemord. En mer ärlig titel hade varit ”Staten mot bedragarna” då Allra bara var en av flera aktörer som använde liknande metoder för att mjölka spararna på pengar.

Brottslingens offerkofta

Han säger sig ”stå upp för sanningen, hur hårt det än blåser”, men kommer varken med ett erkännande eller ånger, utan med en berättelse där han själv är offret.

I Ernstbergers version är han en visionär som ”innoverade en hel bransch” och som nått ”de högsta höjderna”, men sedan föll offer för en politisk dom och ett mediedrev.

Den som var med på den tiden vet att den enda innovation Allra bidragit med är motsvarigheten till hur man säljer sand i Sahara.

Trisslotten i bakfickan

”Spararna tjänade pengar”, är en ursäkt som Ernstberger återkommer till. Den upprepas i en intervju i EFN, i TV4:s Nyhetsmorgon och lär dyka upp även i boken.

Ingen av journalisterna lyckas genomskåda det intellektuellt ohederliga i att prata om vad som hände med ett värdepapper efter att det inhandlats till ett överpris på 170 miljoner kronor. Eller hur det andra dussinet värdepappersaffärer innebar förluster för spararna, utöver de pengar som Allra redan hade tagit ut vid transaktionstillfället.

Tänk dig att någon stjäl 30 kronor ur din ficka, köper en Trisslott i sin kompis kiosk, och stoppar den tillbaka i din ficka. Har du tjänat pengar? Nej, du har blivit bestulen. Att lotten sedan visar sig ge vinst förändrar inte brottet.

Frågorna som borde ställas

När boksläppet närmar sig lär fler redaktioner få inbjudningar från Ernstbergers PR-konsult. Jag har därför tagit fram några frågor som vore mer intressanta att ställa till Ernstberger:

1. Investerade du själv i Allras fonder?
2. Har du själv handlat liknande finansiella instrument med avgifter på 40% av investerat kapital?
3. Varför startade du ett privatägt bolag på Malta tillsammans med din konkurrent?
4. Hur gynnades dina kunder av att bolaget agerade mellanhand och kunde plocka ut 120 miljoner kronor på två år?
5. Hur motiverar du att Allras motpart Oak Capital tog ut 70 miljoner kronor i arvode för att sälja de omdebatterade värdepappren?
6. Du hävdar att spararna tjänade pengar på transaktionen ni dömdes för. Om man ser till alla liknande transaktioner ni gjort under åren 2012–2016 ser resultatet annorlunda ut. Affärerna via Malta gav till exempel spararna avkastningar på -96%, -69% och -48% med totalt 622 miljoner kronor i förluster. Är det fortfarande rimligt att prata om att spararna tjänade pengar på era affärer som helhet?
7. Det finns ett avtal där du anlitat en yrkeskriminell person, dömd för ekobrott och vapeninnehav och misstänkt för mordbrand, för att i samband med rättsprocessen ge Allra ”rättslig rådgivning” för 3 000 kr/timme. Samma person dömdes senare för att ha gjort dataintrång mot Patrick Siegbahn (alltså undertecknad) som varit drivande i avslöjandet av Allra-skandalen. Vad var det för tjänster konsulten skulle bistå er med?
8. Det har rapporterats i medier om att minst ett vittne i Allra-härvan också utsatts för dataintrång. Hur ser du på det?
9. Åklagaren kom över intern mejlkorrespondens där ni pratar om att ni ”banat väg för sedelpressen” och att avtal skulle förstöras efter transaktionen. Om ni inte gjort något fel, varför försökte ni undanröja spåren?

Mediernas uppgift är inte att återlansera dömda finansmän som offer. Det är att stå kvar i minnet av vad som faktiskt hände – och ställa de frågor som fortfarande väntar på svar.