Elavregleringen som gick snett

Energikrisen i Kalifornien hotar att bli en finansiell kris som oroar börsen och kan skada tillväxten i USA. Två stora kraftbolag, Pacific Gas & Electric och Southern California Edison, är nära konkurs och det kan få återverkningar på hela det finansiella systemet. Kraftbolagen har fått sin kreditvärdighet kraftigt nedvärderad av Standard & Poor’s och Moody’s. Upplåningen har nästan samma status som “skräpobligationer”, alltså spekulativa investeringsobjekt.Krisen beror på alltför stor efterfrågan i kombination med alltför litet utbud. Men framför allt har problemen förstärkts av en misslyckad avreglering.

Den snabba ekonomiska tillväxten i Kalifornien har ökat efterfrågan på el mer än väntat. Samtidigt har delstaten USA:s hårdaste miljökrav vad gäller utbyggnad av kraftverk, vilket gjort att inte mycket ny kapacitet tillkommit på ett decennium. Tillskotten från förnybara energislag, som sol och vind, har varit alltför marginella. Torka har resulterat i liten vattenkraftsproduktion. Dessutom har kraftigt höjda priser på naturgas, den viktigaste energikällan för att generera el i Kalifornien, förvärrat läget.

Akut kris

I somras blev situationen akut. Då höll hela elsystemet på att kollapsa på grund av för hög belastning. Under hösten har kraftbolagens prekära läge kommit i fokus och därmed hela elmarknadsreformen. Kraftbolagen har sett sina kostnader för inköpt kraft stiga kraftigt. Samtidigt har de inte haft möjlighet att föra kostnaderna vidare till kunderna, som skyddats av ett av myndigheterna fastställt pristak.

Elmarknadsreformen i Kalifornien innebar att de stora kraftbolagen, för att få sälja till slutkund, måste göra sig av med sina produktionstillgångar och köpa kraften över elbörsen. Taxorna till slutkunderna skulle vara frysta till 31 mars 2002. Priset på elbörsen – som för övrigt levererades OM – bestäms däremot av utbud och efterfrågan. Och detta marknadspris har stigit kraftigt på grund av den stora efterfrågan. Resultatet har blivit växande förluster för de båda kraftbolagen, som förser större delen av Kalifornien med el. De tvingas sälja till låga reglerade elpriser och köpa till höga avreglerade priser.

Politikernas stora misstag var att genomdriva elmarknadsreformen i ett läge när det inte fanns överskott på kraftkapacitet. En avreglering är alltid smärtsam att göra. Men den går lättare att genomföra när det råder överskott, eftersom ökad konkurrens då leder till fallande priser för konsumenterna. Det är politiskt självmord att driva igenom en reform som leder till höjda elpriser, vilket man lyckats med i Kalifornien. Nu ropar därför många på återreglering. Det är dags att gå tillbaka till en reglerad marknad eftersom avregleringen blev ett fiasko, menar de.

Det är paradoxalt att detta sker i ett land som varit en föregångare när det gäller att avreglera olika marknader, med start under Ronald Reagans regeringsperiod på 1980-talet. Av olika skäl kom USA, eller snarare dess delstater, igång sent med avregleringen av elmarknaden. Ett problem har varit hanteringen av de anläggningar som blir olönsamma i en värld av konkurrens, så kallade “stranded costs”.

Flera länder i Europa ligger långt före USA. Storbritannien började sin avreglering redan 1990. Norge kom efter 1992. Sverige och Finland följde 1996. Därefter har Tyskland avreglerat, medan det gått långsammare i resten av Europa.

Kalifornien var först i USA, mars 1998, och drivkraften för att dra igång en reform påminner om dem i Europa. För det första fanns en allmän uppfattning att avregleringar och konkurrens förbättrar effektiviteten och leder till lägre priser för konsumenterna. För det andra hoppades man att de stora prisskillnaderna mellan delstaterna skulle försvinna. Det är ingen tillfällighet att delstater med höga elpriser, främst Kalifornien och nordöstra USA, varit pådrivande i avregleringen, medan delstater i Mellanvästern och Sydstaterna, med landets lägsta elpriser, varit mer passiva. För det tredje har teknikutvecklingen gjort det möjligt för fler att konkurrera därför att el kan framställas billigare och mer småskaligt än tidigare. Det behöver inte bara byggas storskaliga anläggningar, där produktionen samlas hos ett fåtal företag.

Stor kreativitet

Det började bra för Kalifornien. Nya aktörer, strategier, affärskoncept och företagskonstellationer uppstod hela tiden på elmarknaden. Kreativiteten var stor när det gällde att skapa nya erbjudanden till kunderna. Det etablerades samarbete med telekomföretag, försäkringsbolag och andra. Integrationen av modern informationsteknik gick fort.

Men utvecklingen kom alltså av sig i fjol och nu är Kalifornien mest ett avskräckande exempel på en elmarknadsreform som gick snett. Övriga USA har gjort halt i reformarbetet och ligger lågt. I Kanada har Kalifornien tidigare varit en förebild. Två av landets provinser som står i begrepp av avreglera, Alberta och Ontario, försöker nu lära sig av Kaliforniens misstag.

Luftkonditionering

En del hävdar att energikrisen i Kalifornien inte är reell, att det finns kraft men att utbudet manipulerats för att få upp priset. Det ligger en del i detta. Avregleringen har givit denna effekt. Producenterna håller nere utbudet och vågar inte leverera el till de kaliforniska bolagen eftersom risken finns att de inte kan betala.

Men underskottet på kraft är ändå reellt. Det märks i de omgivande delstaterna i norr, som brukar byta kraft med Kalifornien, alltså Oregon, Washington och Idaho. Vår och sommar behöver Kalifornien vattenkraft för att driva sina luftkonditioneringsanläggningar, under den milda hösten och vinter kan kraften gå i andra riktningen för att värma husen i de kallare delstaterna. Detta mönster har brutits. Nu behöver Kalifornien kraften även vintertid. Elpriset har gått upp, vilket har medfört att aluminiumsmältverk i de nordvästra delstaterna slagit igen produktionen och avskedat tusentals anställda. Det är mer lönsamt att sälja elen vidare i stället för att använda den som insatsvara vid aluminiumframställning.

För Kalifornien är det knappast ett alternativ att återgå till ett reglerat system. Det skapar fler problem än det löser. Ingrepp i prisbildningen så att konsumenten inte drabbas av prishöjningar, när det råder brist på kapacitet, innebär att inga investeringar görs. Grundproblemet är att priset har varit alltför lågt, vilket tillsammans med den ekonomiska tillväxten har drivit upp efterfrågan. Om inte konsumentpriset höjs måste man övergå till någon form av statligt ransoneringssystem och fördela kraften.

Det är också regleringar som föreslås av guvernören i Kalifornien, Gray Davis, för att lösa de kortsiktiga problemen: producenter ska tvingas köra sina anläggningar för fullt, elförsäljningen ska styras, besparingar ska sättas in, med mera.

Om det alls ska bli några investeringar måste myndigheterna i Kalifornien snabba på handläggningstiderna. Det tar i dag dubbelt så lång tid att klara ett utbyggnadsärende i Kalifornien som i andra delar av USA.

Skenande kostnader

I Norden kan man hantera marknadsrisker med terminskontrakt. Det systemet har inte de krisdrabbade kaliforniska bolagen fått utnyttja, vilket anses ha bidragit till att energikrisen blivit så djup. Pacific Gas & Electric och Southern California Edison hade inga möjligheter att begränsa den prishöjning på kraft som uppstod under hösten. Myndigheterna, som trodde på fallande elpriser, ville inte att kraftbolagen skulle låsa in sina kraftpriser på alltför höga nivåer så att man missade att dra nytta av prisnedgångar i marknaden. Utvecklingen har i stället blivit den omvända och kostnaderna har skenat för kraftbolagen och fått dem nära konkursens gräns.

I Europa lär avregleringarna löpa på. De positiva effekterna är så stora att få av dem vill ha en återgång till mer offentlig reglering. Elpriset i många europeiska länder har sjunkit kraftigt som följd av alla avregleringar, vilket främst har gynnat industrin. Eftersom politikerna, i samband med avregleringen, passat på att höja elskatterna har hushållen inte märkt så stor förändring.Europa har inte mycket att lära av Kalifornien, som i första hand är ett exempel på en illa genomtänkt politisk reform som inte beaktade riskerna med att avreglera ett underinvesterat kraftsystem. De flesta europeiska länder har överinvesterat i kraft och få behöver bygga ut särskilt mycket under överskådlig tid. Då är det lättare att göra en reform.

En del investeringar behöver dock göras av miljöskäl, särskilt i östra Europa. I exempelvis Sverige lär det inte bli aktuellt med investeringar i nya krafttillgångar de kommande tio åren. Däremot finns behov av effektkraft, för att klara tillfälliga efterfrågetoppar, exempelvis vid kallt väder. Men det handlar om relativt små investeringar.