EMU-BYGGET : Upplagt för överraskningar

Grunden för EMU-bygget lades med Maastrichtfördraget. Väggarnarestes förra året genom överenskommelserna om stabilitetspakten,ERM 2 och eurons legala status.

Nu återstår en del innerväggar, taket och finputsningen.Dessutom håller en allvarlig konflikt på att segla upp om självagrunden. Vidare måste hela bygget marknadsföras. Innerväggarnaär att förbereda den Europeiska centralbanken, ECB, och helasystemet av nationella centralbanker i EMU-länderna, ECBS. Dessahelt nya institutioner skall börja fungera redan under 1998.

I dessa förberedelser ingår bland annat att besluta vilkenpenningpolitisk modell banken skall styra efter. Viapenningmängdsmål som Tyskland, eller inflationsmål som Sverigeoch Storbritannien? Hittills har EMI, bankens föregångare,misslyckats med att få EU-länderna att komma överens på denpunkten. Till förberedelserna hör också att bestämma sig förvilken valutakurspolitik ECB skall ha. Skall euron flyta motdollar och yen, eller…?

EMU-byggets tak är den politiska deklaration som skall biffa uppstabilitetspakten med löften om att följa dess anda. Knappastlegalt bindande, men väl moraliskt. Den skall vara färdig tilltoppmötet i Amsterdam i juni, enligt planen.

Finputsningen av EMU-bygget handlar framför allt om attförvandla 1996 års politiska överenskommelser till lagtexter,resolutioner och ett avtal mellan de nationella centralbankernaom ERM 2.

Under våren drar den stora marknadsföringskampanjen igång mot EU–medborgarna som konsumenter. Ansvarig är kommissionen och dessrepresentationskontor i medlemsländerna.

Viktigast är det att omvända det tyska folket. Tyskarnas oro föratt de håller på att byta ner sig måste överbryggas om byggstoppskall undvikas. Tyska Bundestag, och Tysklandsförfattningsdomstol kan nämligen säga nej i sista stund om EMUskall styras mindre strikt än Tyskland idag. Detta är enförklaring till att förbundskansler Kohl är så angelägen om attdriva igenom sin modell.

För några av dessa byggmoment kommer sanningens minut först 1998,men processen fram tills dess präglar förstås 1997 i högsta grad.

Den största risken under 1997 är nog att den nyss inleddadiskussionen om ECB:s grad av oberoende – själva grunden i EMU–bygget – blommar ut till en rejäl konflikt.

Tyskarna vill att ECB skall vara strikt oberoende av politisktinflytande och fungera som Bundesbank gör idag. I detta har deockså stöd i Maastrichtfördraget.

Fransmännen har börjat oroa sig för detta oberoende, som är nyttoch ovant för dem. De vill införa ett slags politisk motvikt motECB. De tänker sig att detta skulle ske via ett informelltstabilitetsråd bestående av EMU-ländernas finansministrar. Dettaråd skulle också – tillsammans med ECB – representeraeuroblocket utåt, till exempel i G7. Hur motviktningen skulle gåtill är dock oklart. Rådet är kontroversiellt även i de blivandeutanförländerna, som är rädda för att det utvecklas till en inrekrets av reellt beslutsfattande.

I botten av denna uppseglande konflikt ligger olika politiskakulturer. Fransmännen förstår sig inte på den tyska själen, ochtyskarna förstår sig inte på fransmännen, säger Luxemburgspremiärminister Jean-Claude Juncker i Wall Street Journal ochtillägger: Det finns kulturella skillnader mellan deras sätt attleva och styra sina länder. Men de är inte medvetna om detta.Här finns alltså potential för komplikationer. En källa medinsyn i förhandlingarna medger att 1997 kan bli ett år avöverraskningar.

Sveriges eget EMU-bygge fortskrider lika schizofrent somtidigare. Den ekonomiska kvalifikationen drivs hårt (saneringenbehövs ju också av andra skäl) medan villigheten fortsätter attvara svag.

Avgörandet ligger hos det socialdemokratiska partiet, som tillvarje pris vill undvika att splittras eller försvagas på grundav EMU. Partiledningens strategi lär vara att göra allt för attundvika att höstens partikongress säger definitivt nej till EMU.Socialdemokraternas mjuka nej kommer därefter att prägla den EMU–proposition som läggs i oktober och som riksdagen skall taställning till, förmodligen i november.

Riksdagen och Sverige får räkna med fortsatta pekpinnar frånolika EU-företrädare, som menar att riksdagen redan sagt ja tillEMU. Läs på Maastrichtfördraget, som ni godkände när ni blev EU–medlem, kommer det att heta.