En siffra att räkna med

Den som söker efter en tidig och säker konjunkturindikator på att en börsfest verkligen är slut söker nog förgäves. Det är som att leta efter den heliga graalen – den är närmast ovärderlig men också i stort sett omöjlig att hitta, om den ens existerar. Kanske kan ändå en blick bakåt i de senaste decenniernas större börsfall och hur de korrelerat med konjunkturen ge en viss vägledning.

Enligt teorin ska börsen ligga steget före konjunkturen, förväntningar om företagens vinstutveckling är ju inräknade i kurserna. Börskraschen 1987, med den svarta måndagen då Stockholmsbörsen på en dag föll 20 procent, blev kortvarig och var inte direkt kopplad till den reala ekonomin. Det var där­emot börsfallet i början av 1990-talet som för svensk del var såväl en realekonomisk som finansiell och strukturell kris. Här stämmer teorin bra: Stockholmsbörsen började falla på allvar sommaren 1990, medan konjunkturen (mätt som svensk BNP) vände nedåt ett halvår senare. Nästa större fall, Rysslandskrisen 1998, var för svensk del, i likhet med 1987, inte starkt kopplat till konjunkturen, och börsraset på nästan 40 procent blev kortvarigt. Baksmällan efter internethaussen blev mer långvarig – från mars 2000 till hösten 2002 föll Stockholmsbörsen med nästan 75 procent och BNP vände nedåt med cirka ett halvårs eftersläpning. Samma gäller nästa gång bubblan brister, finanskrisen 2008. Börsens resa utför inleds hösten 2007, BNP rasar andra kvartalet 2008. Även i det senaste fallet, andra halvan av 2015, finns ett liknande samband, om än i betydligt mindre skala.

Teorin stämmer hyggligt alltså, börsen lyckas ofta ligga lite före konjunkturen. Om det kan man säga ”tack för informationen”, att ett halvår efter börsfallet få bekräftelse på att även ekonomin går ned gör knappast någon gladare, skadan är redan skedd. Dessutom är orsakssambanden tvetydiga, börsen och den finansiella sektorn har i varierande grad påverkat den reala ekonomin i konjunkturnedgångarna.

Bättre är då att titta på en tidig konjunkturindikator. Konjunkturinstitutets barometer för tillverkningsindustrin mäter varje månad hur industrin upplever nuläge och framtidsutsikterna, perspektivet liknar därmed aktiemarknadens. I det senaste större börsfallet 2008 låg konjunkturbarometern före börsen med några månader och nådde sin toppnotering innan börsen började falla, även om det till en början inte var några starka utslag nedåt. Den mindre börsnedgången 2015 (cirka 25 procent) inleds med ett fall i konjunkturbarometern, som dock snabbt återhämtar sig. I it-kraschen kring millennieskiftet föll konjunkturbarometern och börsen i stort sett samtidigt. I Rysslandskrisen 1998 peakar barometern någon månad före Stockholmsbörsen medan den låg cirka ett år före börsen i lågkonjunkturen i början av 1990-talet, då mätt i konfidensindikatorn.

I samtliga fyra riktigt stora nedgångar på börsen de senaste 30 åren har alltså konjunkturbarometern signalerat nedgång i ekonomin, i tre av fallen innan börsen började falla. Det gör den knappast till en säker indikator på börsutvecklingen, falska larm förekommer också, men väl en faktor att hålla ett extra öga på. Hittills finns, till skillnad från en del globala ledande indikatorer, inga signaler om avmattning, tvärtom ligger konjunkturbarometern på rekordhöga nivåer för tillverkningsindustrin. Men fortsättning följer.