Expert dömer ut telelagen

”Telelagens passus kring ´allmän inbjudan´ håller inte enligt den svenska förvaltningslagen”, säger Bertil Wennergren till Ekonomi24.

Bertil Wennergren, idag 75, var under 1970-talet både regeringsråd och justitieombudsman. Han står som författare till två standardverk inom förvaltningsrätt, dels själva förvaltningslagen och dels förvaltningsprocesslagen. PTS lyder under förvaltningslagen och Länsrätten under förvalningsprocesslagen.

”Idén att dela ut radiolicenser genom en så kallad allmän inbjudan är ett brittiskt påfund som måste ha kopierats in i telelagen 1997. Jag tror det gick lite för snabbt när de ansvariga på näringsdepartementet gjorde ändringarna. Ingen tog reda på om begreppet hade någon bäring i den svenska förvaltningslagen”, säger Bertil Wennergren.

”Jag tror att regeringsrätten kommer att tvingas omtolka lagtexten för att anpassa begreppet allmän inbjudan till svensk förvaltningslag.”

Beskedet är uppseendeväckande. Det är första gången juridisk expertis offentligt ifrågasätter om PTS verkligen gjort rätt när myndigheten valde att inte ge exempelvis Telia ett UMTS-tillstånd. Bertil Wennergren väljer att ifrågasätta PTS beslut trots att han anlitats som expert av ett av fyra operatörer som vann ett tillstånd.

Striden mellan PTS och de tre operatörskonsortierna, Telia, Reach Out Mobile och Telenordia, som överklagat till länsrätten kan sammanfattas som att förvaltningslagen kräver att en myndighet ska fatta ett beslut som är så korrekt som möjligt. För att göra det måste myndigheten ha en löpande dialog med den sökande för att reda ut eventuella oklarheter.

PTS valde i utdelandet av UMTS-tillstånd istället att luta sig mot telelagens paragraf 14 från 1997. Där står att om nya frekvensutrymmen ska tilldelas för en radioverksamhet, och utrymmet är begränsat, ”…så skall prövning ske efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan.”

Tillsynsmyndigheten, i detta fall PTS, får samtidigt självt utforma de föreskrifter som skall tillämpas vid prövning, enligt paragrafen.

PTS valde när UMTS-tillstånden skulle delas ut att, helt enligt Telelagen, sätta ihop egna regler där beslutet att tilldelas en radiolicens helt baserades på den skrivna information som inlämnats. Inga ändringar eller kompletteringar fick göras i ansökan efter det att den lämnats in. PTS skulle inte ens ta emot fax, stod det i föreskrifterna.

”Problemet är att det inte går att läsa någonstans i telelagen vad just en allmän inbjudan är. Därför är det inte självklart att PTS kan agera skiljt från förvaltningslagen. Det gör det sannolikt att det blir upp till regeringsrätten att tolka lagstiftarens andemening och fastställa ett prejudikat”, säger Bertil Wennergren.

Detta prejudikat kan därefter ändras genom en ändring i lagen genom riksdagen. Om det betyder att Telia kommer att få rätt och till slut vinna en UMTS-licens är en annan sak. Bertil Wennergren ger dock Telia stöd på några punkter.

Det rör bland annat misstanken att PTS kan ha åsidosatt sin utredningsplikt. Han utesluter inte att Telia kan ha rätt i sitt krav att Telia fullt ut skulle ha fått ta del av de skriftliga utlåtanden som externa konsulter lämnade in till PTS under processens gång.

Bertil Wennergren utesluter inte heller att Länsrätten väljer att gå på Telias linje att kräva inhibition, något som därmed stoppar arbetet med att bygga UMTS-näten.

”Det blev inhibition när regeringen krävde att Barsebäck skulle stängas så det kan bli lika dant här.”

Själv skulle han dock fatta ett annat beslut. Telias beslut att samarbeta med Netcoms dotterbolag Tele2 kan tolkas som ett bevis på att skadan trots allt inte är så stor, menar Wennergren.

Frågan om PTS brutit mot telelagens krav på samhällsekonomisk effektivitet är däremot svårare. Begreppet innefattar ett viss utrymme för fri tolkning, menar Bertil Wennergren, och förvaltningslagen är av sin natur allmänt hållen i sina formuleringar.

Länsrätten avser att meddela sitt beslut under april månad.