FI: Låga räntor en risk för stabiliteten

De låga räntorna har bidragit till att priser på finansiella tillgångar, bostäder och fastigheter har drivits upp. Följden har blivit att hushåll och företag har lånat allt mer.

“En lägre ekonomisk tillväxt kan nu dämpa risktagandet. Men samtidigt väntar sig många marknadsaktörer att de låga räntorna kommer bestå under en längre tid framöver. Det skapar incitament till ett fortsatt risktagande, vilket kan leda till att tillgångspriser och skulder blir än högre”, skriver FI.

Om viljan att ta risk skulle minska snabbt kan det orsaka stora prisfall på de finansiella marknaderna. En utlösande faktor kan vara om den europeiska konjunkturen dämpas kraftigt, samtidigt som svaga europeiska banker sätts under press och oron kring statsfinanserna i de mer skuldtyngda ekonomierna i euroområdet ökar avsevärt.

Det kan i förlängningen påverka den finansiella stabiliteten i Sverige. En utlösande faktor kan vara

För pensionsbolagen är de låga räntorna en utmaning, och till följd av kraftigt sjunkande marknadsräntor under 2019 har bolagens motståndskraft minskat.

Motståndskraften bland de svenska försäkringsföretagen ser fortfarande ut att vara god, men FI bedömer att det delvis beror på att det gällande solvensregelverket inte fullt ut speglar riskerna med dagens mycket låga räntenivåer.

Försäkringsföretagens motståndskraft har minskat och långvarigt låga räntor kan medföra solvensproblem och ökad risk för ett procykliskt beteende i perioder med ökad oro på de finansiella marknaderna.

FI arbetar för att öka motståndskraften i det finansiella systemet, och skärper kapitalkraven på bankernas utlåning till kommersiella fastighetsföretag.

“Det är också viktigt att pensionsbolagen har tillräckliga kapitalbuffertar som återspeglar deras risker, och vi fortsätter att följa risktagandet på de finansiella marknaderna, säger FI:s generaldirektör Erik Thedéen.

FI bedömer att de svenska storbankerna överlag har en tillfredsställande motståndskraft, med tillräckliga kapital- och likviditetsbuffertar. De har en god lönsamhet, men den kan försämras när den ekonomiska tillväxten dämpas. Samtidigt är utlåningen till den kommersiella fastighetssektorn stor.

FI bedömer att denna sektor är sårbar och att den i ett läge med svår finansiell stress kan orsaka betydande kreditförluster för de svenska bankerna.

I ett sådant läge kan det kapital som bankerna har för att täcka riskerna i utlåningen till kommersiella fastigheter understiga de förluster som kan uppstå. FI föreslår därför ett kapitalpåslag inom pelare 2 som motsvarar skillnaden mellan en av FI given riskvikt och en banks faktiska genomsnittliga riskvikt för dessa exponeringar.

FI skriver även i en särskild analys att tilläggslånen på befintliga bolån, som utgör en stor del av de nya bolån som tas i Sverige, har minskat efter amorteringskraven.

Tydligast är dämpningen till följd av FI:s första amorteringskrav som började gälla 2016. Färre hushåll med stora befintliga bolån tar tilläggslån och de som tar tilläggslån lånar mindre efter kravet. Detta krav har dämpat den totala nyutlåningen för tilläggslån med drygt 9 procent.

Ett högt kreditutbud, en lång period av låga räntor och stigande bostadspriser har inneburit att hushållens förutsättningar för att utöka sina befintliga bolån varit goda.

“Omfattande belåning av befintliga bostäder kan innebära makroekonomiska risker. Att amorteringskraven har minskat efterfrågan på tilläggslån gör att andelen bolånetagare med stora skulder är lägre. Detta talar för att färre hushåll använder bolån för att finansiera annat än bostadsköp”, skriver FI.