Finansmarknadens dolda makthavare

Kreditvärderingsföretagen är vår tids dolda makthavare. Med sina kreditbetyg styr de som ingen annan aktör på finansmarknaden över bolagen. Ratinginstitutens ökade inflytande har också fått företagschefer att gå i taket. Kurt Hellström, tidigare vd i Ericsson, ilsknande till över att både Moody’s och Standard & Poor’s (S&P) turades om att sänka sina betyg just som telekomföretaget försökte ro i land sin nyemission i fjol.

Nokiachefen Jorma Ollila anklagade lite senare ratingbolagen för att vara “alltför konservativa” då dessa ställt sig tveksamma till finnarnas planer på att återköpa aktier. Till saken hör att Nokia har en kassa motsvarande 90 miljarder kronor.

Ratinginstitutens tilltagande makt har gått hand i hand med att företagen under det senaste decenniet börjat finansiera sig via kapitalmarknaden i stället för som tidigare via banken. Kraftigt ökade volymer av företagsobligationer har i sin tur inneburit en ökad efterfrågan på kreditbetyg.

– För investerarna fungerar ratingen som en kvalitetsstämpel. Omvänt är ratingen för det emitterande bolaget ett sätt att marknadsföra sig för internationella investerare, säger Marianne Flink, vd för S&P i Norden.

Historiskt låga räntor men också många skuldtyngda bolags behov av nya lån har inneburit strålande tider för både S&P och Moody’s. Kunderna, företagen (som betalar för att bli betygsatta), är som sagt inte lika glada över ratingbolagen.

Till skillnad från aktieanalytiker och journalister får kreditanalytikerna tillgång till nästan all intern företagsinformation. Det kan handla om budgetar, prognoser, en produkts försäljningsandel eller planerade förvärv. Samtidigt som kreditvärderarna kräver total öppenhet av företagen kritiseras de själva för att mörka sina metoder. Beslut om höjning respektive sänkning av kreditbetyg fattas bakom stängda dörrar i så kallade ratingkommittéer.

– Vi försöker vara så öppna som möjligt. Utan att vilja gå i polemik med något enskilt företag är det också så att det blivit tuffare att skaffa pengar för många företag. Det kan i sin tur skapa en känsla av maktlöshet hos företagsledare, speciellt i de fall en sänkt rating är orsakad av omvärldsfaktorer snarare än egna åtgärder, säger Flink som basar över 26 anställda i Stockholm.

Apropå egna åtgärder så lyckades Investor i oktober i fjol undvika en nedgradering av S&P genom att sälja av aktier och därmed rätta till skuldsättningsgraden. Det hindrade dock inte Moody’s från att en månad senare kraftigt sänka sin rating för investmentbolaget. I dag skiljer det fyra steg på betygsskalan mellan de två ratingföretagens bedömning av Investor, vilket torde vara rekord i ratingsammanhang.

Företag som Affärsvärlden har talat med anser att S&P:s och Moody’s dominans skapar en extra sårbarhet.

– Har man en dålig aktieanalytiker så finns det alltid flera andra som är bra. Men bland kreditanalytikerna finns det bara två. Det väger därför extra tungt om kreditanalytikern inte behärskar en viss bransch, säger en källa på ett svenskt företag.

Investors aktieförsäljning är bara ett exempel på ratingbolagens direkta inflytande över företagens operativa verksamhet. En källa på flygbolaget SAS, som nyligen fick sänkta betyg av Moody’s, berättar att kreditanalytikerna inte drar sig för att komma med egna förslag om vad som bör göras i det ena eller andra dotterbolaget. Senast när analytikerna börjar använda ord som “vi är bekymrade över det eller det” vet företagsledningen att klockan är slagen.

Konsekvenserna av en sänkt rating kan vara förödande. Kostnader för befintliga lån ökar samtidigt som den framtida finansieringen hotar att bli avsevärt dyrare. Hur mycket varierar förstås från fall till fall men i storbolag kan det snabbt bli fråga om hundratals miljoner kronor. Värst drabbade är bolag som fått skräpstatus (se tabell) som förutom dyrare lån måste finna sig i att vara utestängda från många portföljer.

Det råder ingen tvekan om att ratingbolagen även börjat koppla greppet om aktiemarknaden. Sänkta kreditbetyg betyder inte sällan punkterade aktiekurser. Ratingbolagens analyser verkar samtidigt spela en allt viktigare roll i aktieanalytikernas arbete.

– Tidigare uppfattade aktieanalytikerna oss som några som bara satt och tittade på soliditet. I dag är samma personer uppmärksamma lyssnare på våra seminarier, säger Marianne Flink.

S&P i Sverige har vuxit kraftigt de senaste åren och Flink räknar med att rekrytera flera kreditanalytiker. De som hittills värvats kommer från företag, banker eller departement.

Aktieanalytikerna är dock inte välkomna, då de enligt Flink är alldeles för fixerade vid att sitta framför bildskärmar och följa kursrörelser. Att anställa en aktieanalytiker skulle också riskera att befläcka S&P:s stämpel som oberoende bolag.

Omvänt verkar aktieanalytikerna inte heller ha några sympatier för sina kollegor på kreditsidan. Börsproffsen är inte sena att påminna om ratingbolagens missar när det gäller det kollapsade energihandelsföretaget Enron.

– Efter att ha reagerat för sent på Enron började ratingbolagen att överreagera inom telekom. Återkommande sänkningar av kreditbetygen bidrog till turbulensen i telekombranschen, säger en aktieanalytiker.

Kreditanalytikerna anklagas också för att vara urskillningslösa och dra hela branscher över en hel kam.

Marianne Flink ursäktar Enronmissen med att ingen kan skydda sig mot oegentligheter. Att betyg ibland verkar ändras i senaste laget förklarar hon med att ratingen ska vara framåtblickande och inte återge någon ögonblicksbild. Att just telekombolagen hamnade i en spiral av nedgraderingar ligger enligt Flink i sakens natur. Ju lägre kreditbetyg desto instabilare rating.

Även om rating främst handlar om ett bolags betalningsförmåga och inte om någon aktierekommendation så får ändå aktieanalytikerna räkna med skärpt konkurrens. Nyligen blev det nämligen klart att S&P ska leverera analyser av europeiska och amerikanska aktier till Nordea Securities. S&P bedriver sedan tidigare aktieanalysverksamhet främst i USA.

– Till skillnad från investmentbankerna har vi ett oberoende. Vi bedriver till exempel ingen mäklarverksamhet. I kombination med att vi inte håller oss med dyra stjärnmäklare ger det oss en konkurrensfördel, säger Marianne Flink.

Även om Flink betonar att aktieanalysen är helt avskild från ratingverksamheten framstår S&P:s aktiesatsning som en lek med elden. Inte minst de amerikanska investmentbankerna har visat hur illa det kan gå när de så kallade “kinesiska murarna” brister. Minsta lilla misstanke att en kreditanalytiker släpper konfidentiell företagsinformation till en aktieanalytiker kan över en natt rasera S&P 140-åriga historia.