Forskaren har försvarat gröna stålet – nu varnar han: ”Politiken är naiv”

Återindustrialiseringen i norra Sverige har delat nationalekonomer i två läger. Kritikerna, med den frispråkige professorn Magnus Henrekson i spetsen, har i en serie rapporter dömt ut stålprojekten.

I inlägg efter inlägg på tidningarnas debattsidor har de med ekonomiska argument varnat för alternativkostnader, snedvriden konkurrens och rent-seekers.

En som ofta haft invändningar är en ekonom från Lund.

”Bara för att rent-seeking, eller bidragskapitalism som det ibland kallas för, finns. Är det inget motiv för att inte göra någonting. Det är snarare ett motiv för att utforma de här systemen på ett sådant sätt att risken för det begränsas”, säger docenten Fredrik N G Andersson till Affärsvärlden efter ett fullsatt seminarium på SNS.

En bred panel, från SD-politikern Tobias Andersson till H2 Green Steels VD Henrik Henriksson, har just kommenterat rapporten ”Politikens roll för näringslivets klimatomställning”.

Kritiken mot kritikerna

För att ställa om tunga basindustrier behöver politiken ta en större roll än vad som annars är brukligt slår Fredrik N G Andersson fast i rapporten tillsammans med miljöforskarna Fredric Bauer och Lars J Nilsson.

”Dagens marknadsmekanismer räcker inte”, säger Fredrik N G Andersson och nämner stora utsläpp, långa investeringscykler och olika typer av inlåsningseffekter som skäl till slutsatsen.

Om stålindustrin inte lyckas ställa om når vi inte heller de lagstadgade klimatmålen till 2045, menar han. Vilket också är hans främsta invändning mot den kritik som framförts från flera av hans ekonomkollegor.

Kritikerna har fokuserat för mycket på vad som är fel och för lite på vad alternativet är till en omställning av stålindustrin, enligt Fredrik N G Andersson.

”Jag tycker det är bra att man lyfter frågorna och har en diskussion kring det. Sen kan jag väl tycka att den har blivit alldeles för ensidig och nästan…” säger Fredrik N G Andersson och söker rätt ord:

”Dogmatisk. Det har varit oerhört många artiklar utan att egentligen själv svar på frågor. Alltså: vad gör man? Vad är alternativen? Utan bara säga att ’det här är fel’. Det gynnar ingenting.”

”Åtta partier står bakom klimatmålen”

De som ifrågasätter stålprojekten, borde istället diskutera Sveriges långsiktiga klimatmål, tycker Fredrik N G Andersson. Senast 2045 ska Sveriges utsläpp av växthusgaser nå nettonoll.

”Gör vi det inte har vi utsläppen kvar. Och då når vi inte målen. Man kan såklart ha en diskussion om vilka klimatmål vi ska ha. Det är en debatt. Eller så tar man utgångspunkt i de lagstadgade klimatmålen som åtta av riksdagens åtta partier står bakom.”

”Då är frågan: hur ska vi nå de här målen? Den andra diskussionen tycker jag alltmer lutar åt: ska vi egentligen ha de här klimatmålen?”

”Kan diskutera vinstdelning”

Hur tycker du risker, kostnader och vinster ska fördelas mellan skattebetalare och vinstmaximerande företag?

”Det är en intressant fråga och som beror på om det handlar om direkt ekonomiskt stöd. Då kan man diskutera om det ska finnas någon form av vinstdelning, eller liknande om man får subventioner”, säger Fredrik N G Andersson.

H2GS har sökt 5,45 miljarder kronor i stöd från Klimatklivet och Industriklivet. Om stålsatsningen i Boden blir framgångsrik utesluter Fredrik N G Andersson alltså inte att riskkapitalister som Harald Mix skulle få dela med sig av vinsterna om de får statliga stöd.

Och även om han försvarar subventioner, är det som ett nödvändigt ont. Tillfälliga bidrag kan i början av en omställningsprocess vara motiverade, men de måste vara tillfälliga och kontinuerligt utvärderas. Företagen måste sedan bära sina egna kostnader, menar han.

”Jag är inte kritisk till subventioner i ett tidigt stadium. Om man säger att ’här är en teknologi som vi vill utveckla’ är det forskning och utveckling där staten redan satsar väldigt mycket. Då kan man tänka sig att en del pengar även går till företag”, säger Fredrik N G Andersson och fortsätter:

”Man kan tänka sig lite pengar även till pilotanläggningar för att testa det hela, men när det gäller senare än det, då blir jag mycket mer kritisk till om det är nödvändigt.”

LKAB har dock redan beviljats bidrag på 3,1 miljarder kronor från Industriklivet för nästa steg, en demonstrationsanläggning i Gällivare. Fredrik N G Andersson ställer sig frågande till om det stödet verkligen behövs.

”Hade inte investeringen skett i alla fall? Jag har inget svar här, men det är en fråga som bör diskuteras”, säger han.

Svårt att utkräva ansvar

Hur ska man begränsa riskerna för bidragskapitalism? 

”Eftersom risken finns måste du ha ett kontinuerligt ansvarsutkrävande. Du måste ha tydliga mål. Det finns också mycket forskning som visar att pengar bör riktas till branschen – inte till enskilda företag. Alla ska kunna söka och få.”

”Du har en konkurrenssituation nu mellan H2 Green Steel och Hybrit, vilket är bra. En av dem kanske lyckas, men inte bägge. Det gäller då att sätta stopp för projektet som inte lyckas i tid”, säger Fredrik N G Andersson som tycker det är för tidigt att säga om det finns en marknad för båda.

Är det svårt att utkräva ansvar idag?

”Ja, jag skulle säga det. Om du tar Industriklivet och Klimatklivet så ligger de på två olika myndigheter, som har en påse pengar vardera som de ska dela ut. Jag tror inte det är en optimal konstruktion av de stödsystemen”, säger Fredrik N G Andersson.

”Då har vi inte löst någonting”

Ett ekonomiskt motargument som framförts i debatten är att stålsatsningarna kommer med en stor alternativkostnad. Det enorma elbehov som krävs för att framställda vätgas för fossilfritt stål, hade kunnat göra större nytta på andra håll. Om den invändningen säger Fredrik N G Andersson:

”Det är klart den finns, men om du använder elen till något annat har vi inte avkarboniserat stålindustrin och då har vi inte kommit ner till nettonoll. Då har vi valt att lägga ner industrin, utsläppen flyttar någon annanstans, och vi har inte löst någonting”, säger han och fortsätter:

”Alternativkostnaden är där – jag förnekar absolut inte det. Men man måste också ha svar på vad gör vi med de här industriernas utsläpp. Och de är väldigt stora. Det sker inte av sig självt. För i så fall hade det redan skett.”

”Politiken är naiv”

Han varnar dock politikerna för att lova för mycket när de talar om den gröna omställningen. Sverige kan gynnas av återindustrialiseringen. Men den görs inte främst av tillväxtsskäl, menar han.

”Jag tycker ibland att politiken är naiv när den försöker sälja in klimatomställning. Det är viktigt att inte sälja in den som att jättemånga nya jobb ska skapas, när den inte gör det. Åtminstone inte på makroekonomisk nivå. Då finns risken att legitimiteten för hela omställningen hotas”, säger han.

Fredrik N G Andersson är också orolig för att Sverige hakar på USA i vad han ser som ett bidragsrace.

”Nu är det ett race mellan Sverige och USA. Om man börjar subventionera – då måste andra följa efter. Jag ser det som väldigt skadligt. Man slår sönder den inre marknaden”, säger han och lägger till:

”Där vill jag se mycket hårdare reglering i EU. Sverige måste agera för att få stopp på det hela för att det inte ska spåra ur, utan att eventuella subventioner är väl motiverade, kortsiktiga och går till rätt saker.”

Läs också: Branschen om regeringen efter LKAB:s krisbesked: ”Frånvarande”

Läs också: Ekonomen sågar stålprojekten: ”Måste få se lönsamhetskalkylerna”

Omnämnda ekonomen Magnus Henrekson är styrelseledamot i Stiftelsen Affärsvärlden.