Förvaltarna tar börsraset med ro

Förra veckans börsturbulens inleddes när USA:s förre centralbankschef Alan Greenspan varnade för tecken på recession i den amerikanska ekonomin. Situationen förbättrades inte när Shanghaibörsen därefter tappade nästan nio procent under en enda dag, efter att rykten florerat om att regeringen har planer på att införa en vinstskatt på aktieplaceringar.

När det på tisdagseftermiddagen presenterades usel amerikansk orderstatistik, fick pessimisterna vatten på sin kvarn, riskaptiten minskade och i vanlig ordning var småspararna snabba på säljknappen. Mot slutet på veckan stabiliserades situationen, för att åter öppna på minus i måndags. Fram till klockan 11 på måndagen hade börsen fallit med över 8 procent från toppen, förra måndagen.

Affärsvärlden ringde upp några förvaltare av Sverigefonder. Hos dem har den senaste tidens kursfall inte utlöst någon större aktivitet, varken vad gäller stora omplaceringar i fonden eller uttag från fondens investerare.

– Vi agerar inte på något speciellt sätt på grund av en sådan störning, säger Johan Lannebo, förvaltare av Lannebo Sverige, som tappade cirka 5 procent förra veckan.

– Graden av aktivitet en orolig dag är inte högre än någon annan dag. Att tro att man kan agera efter att saker hänt, när marknaden redan har reagerat, det tror jag inte på. Jag tror att det blir fel, säger han.

Redan innan oron uppger sig Johan Lannebo ha varit skeptisk till marknadens till synes ändlösa aptit på risk. Fonden hade därför skiftat över till mer defensiva innehav.

– När det gäller Sverigefonden så har den legat tung i Astra Zeneca som är relativt konjunkturoberoende, men även andra mer defensiva aktier som Handelsbanken, Securitas och Hennes & Mauritz. Alla dessa brukar klara sig bättre i osäkra lägen.

Vid en orolig börs kan stora uttag från nervösa kunder tvinga en förvaltare att mot sin vilja sälja aktier, en effekt som kan spä på börsnedgångar. Lannebos kunder, såväl privatpersoner som institutioner, tycks dock ha tagit nedgången med ro.

– Våra kunder var faktiskt inte särskilt aktiva. Dessutom hade vi redan innan raset ökat andelen likviditet på grund av vår syn på marknaden.

Ola Gilstring, förvaltare av Gustavia Sverige, bekräftar bilden att förra veckan trots allt var ganska lugn. Han passade till och med på att fyndköpa en aning.

– Vi gjorde marginella nettoköp i våra gamla innehav, men vi gick inte in i någonting nytt.

Om nedgången är tillfällig eller början på ett större ras vågar han inte sia om.

– Jag är värdelös på att gissa index (skratt). Det är otroligt svårt att veta vid sådana här nedgångar. Jag har ingen aning egentligen. De som påstår att de vet att “nu är det över” och så vidare, de snackar egentligen bara skit.

Ola Gilstring menar att hans uppdrag som förvaltare är att kunderna ska ha en exponering mot den svenska börsen, och att begränsningen till enbart långa positioner gör index mindre intressant.

– Det enda vi behöver ta hänsyn till är rädslan för stora utflöden från fonden. Egentligen hade jag velat köpa mer, men man vågar inte för man vet inte riktigt vad som händer med flödena.

Precis som för Lannebo Fonders del tycks inte heller Gustavias kunder ha jagat upp sig över nedgången. Utflödena från fonden har varit små och hanterbara, enligt Ola Gilstring. Situationen underlättades dessutom av att kassan var det enskilt största innehavet när börsen började falla.

Då nedgången till sin karaktär, snabb och kraftig, påminner mycket om inledningen till raset i maj förra året är det naturligt att paralleller dras dem emellan. Enligt Gilstring har dock spararnas reaktion hittills inte alls varit av samma dignitet som vid raset förra året.

– Nedgången i maj förra året var allvarlig för då hade vi stora utflöden. I procent av fonden var det ett tvåsiffrigt procenttal. Trots att vi inte ville var vi då tvungna att sälja för att få loss likvida medel. I och med att vi nu gick in i nedgången med kassan som största placering har vi i stället försiktigt nettoköpt. På grund av osäkerheten framöver vågar vi dock inte köpa så mycket som vi skulle vilja.

JOHAN HÖGBERG