Fyra färska fonder

Det sista steget i den stora fempartiöverenskommelsen ompensionerna närmar sig raskt, att stöpa om tre gamlaAP-fondorganisationer till fyra nya. Förändringen blir denstörsta strukturomvandling i sitt slag som svenskaförmögenhetsförvaltare ägnat sig åt: Från lite stelbenttraditionell 1950-talsmässighet till flashig kreativsekelskiftesförvaltning i ett enda kliv. Enligt planerna, som dehar beskrivits i promemoria från finansdepartementet från isomras och som nu är på remiss, ska fyra nya fonder ifortsättningen få 125 miljarder kronor vardera och tävla motvarandra för att nå bästa möjliga avkastning.Metoden med en ständig inbördes tävlan, kvartal för kvartal, somskärskådas av inte minst finanspressen kommer att förändra livetför de nuvarande fonddirektörerna som är vana vid att varaspe-cialiserade var och en på sitt håll. Tre sammanslagnafondstyrelser (nummer 1-3) förvaltar räntebärande papper ochfastigheter och två andra (nummer 4-5) har rätt att köpa aktier.Därtill finns AP-fonderna 6 och 7 som inte ingår i omstöpningenViktigast för regeringen blir att snabbt kunna utse styrelsertill var och en av de fyra nya fonderna. I praktiken kan detinte ske förrän efter ett godkännande i vårriksdagen, det villsäga i bästa fall i februari-mars. Enligt planerna ska antaletledamöter då bantas rejält, från över 100 i de fem styrelserna idag till 9 i var och en av de fyra nya fonderna.Arbetsmarknadens parter tappar därmed stort i inflytande överfonderna till förmån för experter inom finansförvaltning.Styrelserna har därefter fram till nyårsnatten år 2000 på sigatt med utgångspunkt i de nuvarande tre fondkanslierna anställafolk, skaffa lokaler och att genomföra det som förefaller varadet viktigaste – att skaffa sig en placeringspolitik, ett måloch ett riktmärke att jämföra fondernas avkastning med.

Riktmärken

Att skapa ett sådant riktmärke med de yviga placerings-reglersom fonderna har att hålla sig till är inte gjort i enhandvändning. Nästan vad som helst är tillåtet för de nyapensionsfonderna, enligt vad som hittills föreslagits. Tillexempel går det att placera en majoritet av tillgångarnautomlands. Styrelserna måste därför, oberoende av varandra ochunder tidspress, komma fram till var i konjunkturkurvan somSverige och en rad andra länder befinner sig för att kunna göraden rätta avvägningen av hur pengar ska satsas i Sverige och iandra länder.Det är här som risken för missgrepp är störst. Amerikanskastudier visar dessutom att det enskilt viktigaste beslutet fören förvaltares långsiktiga resultat är just att välja ettrelevant riktmärke. Risken finns annars att styrelsen väljer felinriktning på förvaltningen:Många tror att det svåraste är att välja enskilda aktier men detär minst lika svårt att välja marknader. Ta utvecklingen i USAoch Japan under de senaste åren som exempel, också den sämstaaktieförvaltaren för USA slår den bästa i Japan., säger BjörnIsberg, finanskonsult vid William Merser.

Gör ingenting

Antagligen går de nya fondstyrelserna mycket försiktigt fram.Sådan är erfarenheten från när den Göteborgsbaserade sjätteAP-fonden drog igång vid jultid 1996. Pengarna, tio miljarderkronor, placerades inledningsvis i kortfristiga, nästanriskfria, räntepapper och inte förrän i oktober året därpå hadefonden nått normalt arbetstempo med ett fungerande datasystem,tillräckligt med personal, en placeringspolitik och störreandelar av kapitalet placerat i aktier. Det tar 6-9 månader att kommaigång. konstaterar sjätte AP-fondens VD Peter Sandberg. En annanutveckling kan bli att fonderna lägger ut större delarav förvaltningen än vad reglerna föreskriver (10 procent ) påentreprenad. Så gör den svenska Nobelstiftelsen och för all delockså den statliga norska oljefonden när den inledde sinförvaltning för några år sedan. På några års sikt närmar sig fondernaantagligen varandra i inriktning. Den eller de som har sämst utvecklinglånar strategier som de bästa i klassen använder.

BILDTEXT: Fyra nya AP-fonder får bråttom ut på banan. Starten kan hinnagå innan målet står klart.