Fyra ödesfrågor söker sitt svar

Det var väl närmast en chock för alla initierade bedömare när SCB:s nationalräkenskaper presenterade sin bedömning av hur svensk ekonomi utvecklats under första kvartalet i år. Tillväxten landade på blygsamma 1,4 procent, vilket var cirka hälften så mycket som prognosmakarna räknat med. Nyheten utlöste våldsamma reaktioner på marknaden. Räntorna sjönk och kronan försvagades.

Marknadens sätt att reagera är förståeligt. BNP-siffran för första kvartalet skakar om på många sätt. För den väcker fler frågor än den ger svar.

För det första. Varför sackar tillväxten?

Mycket ser bra ut och än en gång levererar den svenska industrin hyggliga siffror. Exporten växte under första kvartalet och industrins investeringar ökade med 18 procent. Så det är fortfarande hushållens konsumtion som vi väntar på. För trots rekordlåga räntor och stigande huspriser fortsätter svensken att vara försiktig. Något som gör att vi skiljer oss högst väsentligt från länder som USA, Storbritannien, Australien eller Spanien där motsvarande förutsättningar har gett ordentlig skjuts på ekonomin. Det är alltså först när hushållen använder sina nyvunna slantar till rekordartad konsumtion som den kan svenska tillväxten kan ta fart.

För det andra. Vad gör Riksbanken?

Marknadsräntorna prisar numera in en räntesänkning på uppemot en halv procentenhet redan vid riksbanksdirektionens nästa möte den 20 juni. Det blir dessutom synnerligen svårt för ledamöterna att presentera argument som talar mot en räntesänkning. Riksbanken har helt enkelt gjort en våldsam felbedömning av konjunkturen.

Som Olle Holmgren, analytiker på SEB säger:

– Inflationen är i det närmaste noll, arbetsmarknaden har inte tagit fart och den ekonomiska tillväxten är överraskande låg. Då blir det synnerligen svårt för Riksbanken att göra en annan analys än att räntan ska sänkas.

För det tredje. Hur får vi fart på arbetsmarknaden?

Antalet arbetade timmar sjunker, vilket är oroväckande. Det återspeglar en fortsatt svag arbetsmarknad. Det krävs tydligen något mer än sänkta räntor för att få fart på den. Lägre skatter eller högre utgifter tycks vara det som står till buds på det politiska planet. Frågan är vilket som är mest effektivt. På kort sikt är det troliga svaret att det kommer att bli en ökad satsning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder Samtidigt ökar sannolikheten för att regeringen presenterar någon form av skattesänkning i höst för att öka konsumtionsviljan.

För det fjärde. Varför håller kommunerna igen?

Den offentliga konsumtionen sjunker, trots betydande bidrag från staten till kommunerna. Samtidigt är kommunernas finanser är starkare än på många, många år. Är det en överdriven försiktighet från kommunernas sida eller bara en anpassning till att man misshushållat med pengarna tidigare och dessutom behöver skaffa sig ett manöverutrymme inför framtiden? Ingen vet.

Prognoserna skrivs i alla fall ner i en rasande takt. Numera är det ingen som tror att svensk ekonomi kommer att utvecklas på det positiva sätt som de flesta bedömare trodde i början av det här året. Rekordlåga räntor och rekordhöga inkomstökningar till trots