God natt, pensionen!

Uppe på en riktigt brant och spetsig bergstopp kan det vara säkrast att stå still, att inte röra en fena. Precis så kände jag häromkvällen när jag såg över mina pensionsfonder. Oavsett åt vilket håll jag tittade kändes det farligt och obehagligt.

I Sverige ser det mycket bra ut, men från utlandet kommer rubriker om enorma statsskulder, svajiga banker, valutakrig, hål i pensionssystemen och deflationshot. Brrrr. Jag hör dessutom till dem som tror att Sverige inte är ekonomiskt isolerat och därför inte kan gå opåverkat genom en högst osäker global ekonomisk framtid.

Jag tog börsen först när jag satt där och klurade. Årshögsta. Tack för det! Det förväntade goda rapportflödet de närmaste veckorna känns kusligt diskonterat. Dessutom finns det en stark trend mot en starkare krona som är ett klart hot mot exportföretagen. Att tillväxten i Sverige ser bra ut är ett faktum, men det är ett tolvmånaders rullande medeltal och säger tyvärr mer om hur dåligt det har varit än om hur bra det kommer att bli. Nej, den svenska börsen får vänta. Tillväxtmarknader då? Tyvärr kan jag för lite om kinesiska, indiska och afrikanska bolag och marknader för att känna mig trygg. Dessutom är de flesta utländska börsfonderna noterade i dollar eller euro, och det jag eventuellt kan tjäna på gungorna, lär jag tappa på karusellen. De går bort de med.

Guld då? Det ska ju vara bra när tiderna är osäkra. Snabbt in och kolla… All-time-high ! Det var ju trist. Och hur hänger det ihop med börsen? Guld ska ju vara något man köper när allt annat är dåligt. Att guldet ligger på all-time-high stärker min känsla att hålla mig borta från börsen, även om mycket av guldets nuvarande styrka beror på den svaga dollarn. Samtidigt känns det olustigt att köpa en tillgång som har gått upp nästan 250 procent på fem år. “Bubbelvarning”, tänker jag och går vidare till nästa tillgångsklass.

Räntor! Gott. Det kan jag ju. Har faktiskt jobbat med det i tjugofem år. Vanliga obligationsfonder ger ungefär lika mycket avkastning som ett konto på banken, det vill säga ingenting. Räntorna är historiskt låga och de flesta centralbanker verkar inte vilja röra dem. Bara en oenig riksbank har indikerat att den ska höja räntorna, men det hjälper mig inte just nu. Tvärtom förlorar jag ju pengar på obligationsfonder om räntorna går upp. Företagsobligationsfonder ger hygglig avkastning, men även de påverkas om räntorna går upp. Och om börsen går ner så slår det ännu hårdare mot sådana fonder. Nu började läget bli desperat.

Då får det blir råvaror, tänkte jag. Vete upp 50 procent sedan i somras. Sak samma med koppar och bomull. Jag hittar inget billigt där heller. Skulle vara olja då – bara upp 15 procent sedan midsommar – men jag ser att dollarn gått under 6,60 mot kronan och påminner mig själv om att jag faktiskt tror att den ska gå till 6 kronor. Hittar inga oljefonder i svenska kronor.

Återstår att konstatera att jag som villa- och sommarstugeägare åtminstone är lång i tillgångsklassen svenska fastigheter. Världens möjligen dyraste bostadsmarknad, som står inför effekterna av högre räntor, bolånetak och kanske också en sviktande ekonomi.

Jag stängde av datorn och gick och lade mig. Mina placeringar fick vara som de var. Behöver jag ens bry mig om pensionen, förresten? Europas finansministrar är ju ändå i färd med att höja pensionsåldern så att många inte hinner dit. Om det är för att öka mängden arbetskraft, som politikerna säger, eller för att pensionspengarna inte räcker till, som jag tror, är oväsentligt. God natt.