Göran Ando har sett enorma värden gå upp i rök

Novo Nordisk är branschetta inom behandlingen av sockersjuka och diabetes. Nästan hälften av alla patienter i världen som behandlas med insulin får sina preparat från Novo Nordisk. Bland konkurrenterna märks franska Sanofi, liksom amerikanska Merck och Eli Lilly och brittisksvenska Astra Zeneca.

Sedan 2005 har den i Buckinghamshire bosatte svensken och läkemedelsveteranen Göran Ando suttit i styrelsen, de senaste fyra åren som ordförande

Under hans tid i ledningen har bolagets aktie först raketrusat för att på senare tid klappa ihop fullständigt. Novo Nordisk-aktien steg fram till årsskiftet 2015/2016 med 1 100 procent till drygt 400 danska kronor men betalades dagarna före bolagets årsstämma nu i slutet av mars 2017 med 234 kronor. Det betyder ändå en uppgång på drygt 600 procent under Andos tid i styrelsen och att bolaget fortfarande är det nordiska börsbolag som har högst marknadsvärde, cirka 771 miljarder svenska kronor.

Om du fick beskriva Novo Nordisk affärsidé för någon som inte visste någonting. Vad skulle du säga?

– Vi är stora på diabetesbehandling. Vi är också mycket närvarande på hemofilibehandling (blödarsjuka, Afv:s anm). Och sen har vi några andra småområden, men det är i stort sett vad vi sysslar med. Så alla som är anställda här, de vet vad vi gör. Det är ingen tvekan om vad vi gör, säger Göran Ando.

De sysslar med en av två saker?

– Precis så. Och det är en väldig fördel, det är ingen tvekan om det. Vi har många läkemedel, men inom samma område. Grunden för företaget 1923 skapades med insulin. Det är det som är det fantastiska. Och vad gör vi nu? Jo, fortfarande insulin [skratt]. Det är naturligtvis vidareutvecklat och mycket bättre. Men kärnbusinessen den finns fortfarande här.

Hur har den här nischinriktningen kunnat skapa Nordens största bolag?

– Nischen är en väldigt stor nisch. Diabetes är en skrämmande vanlig sjukdom, som dessutom ökar hela tiden.

Vad är det som gör att de danska läkemedelsbolagen inte har köpts upp av konkurrenter?

– Det är ägarstrukturen. Vi har ett majoritetsägande av Novo Nordisk-fonden. De äger ungefär 27 procent av alla aktier, men via röststarka A-aktier så har de över 70 procent av röstetalet. Så du har en, en stabilitet i ägandeskapet. Som för ett läkemedelsföretag där vi har produktcykler som är 20 år och ibland mer, är oerhört värdefullt. Vi kan tänka mycket mer långsiktigt.

Ägarformen har fördelar

Kan Novo Nordisk stiftelse i och för sig sälja aktierna?

– Jag tror om ledningen för Novo Nordisk skulle komma och begära det, det vill säga om företaget var i kris på något sätt. Att det i så fall skulle finnas en möjlighet. Men det är en mycket teoretisk möjlighet.

Sådana här stiftelser kan sägas hejda nödvändig konsolidering?

– Argumentet är teoretiskt riktigt. Men har man som vi nästan 50 procent marknadsandel inom vårt största terapiområde, så är inte konsolidering det som behövs. Och jag tror faktiskt att den här ägandeformen, för ett läkemedelsföretag, har fördelar, inte nackdelar. Vi har kanske vår horisont lite längre bort än nästa kvartal.

Fast det måste konkurrenter som exempelvis Merck och Pfizer också ha, två vanliga, kvartalsdrivna företag?

– Ja, kan man säga.

Och de måste också tänka på tio års sikt när de ska utveckla nya mediciner?

– Pfizer verkar inte göra det, om jag ska vara ärlig. De går igenom den ena ackvisitionen efter den andra. Så deras affärsidé är lite annorlunda.

Du menar att de köper lämpliga objekt?

– De köper företagen, sparkar alla anställda och behåller produkterna. Det  låter väldigt grovt, men jag har varit med om det själv. När Pfizer köpte upp Pharmacia. Och det är svårt att bedöma hur många utav våra 45 000 anställda, Pharmacias 45 000 anställda, men en god gissning är väl att två tredjedelar var borta mycket snabbt. Och ja, de klarar sig på det. ”Är det en kul business att vara i?” Det tycker inte jag, det måste jag säga.

Den är destruktiv?

– Just det, jag tycker det. Jag är bara en enkel läkare, vad vet jag. Men det tycker jag, ja.

Pfizer är extremen

Vilka andra företag beter sig som Pfizer?

– Ja, Pfizer är extremen, det tycker jag. Men jag har uppfattningen att sådana här stora mergers, sker av svaghet ofta. Att de tvingas till det, för att kunna växa vidare.

Som när Pfizer skulle köpa Astra härom året?

– Ja, till exempel. Och det gick inte, man förlorade den fighten. Så då gick man och sniffade på Allergan, och det gick inte heller. Men det dröjer väl inte länge, innan de har hittat en ny kandidat för det.

Jag vill veta vad som har hänt med Novo Nordisk, de sista två åren har ju kursen gått ner väldigt mycket.

– Ett par orsaker. Det ena är att vi nu är relativt stora. Så att växa 10 procent på både top och bottom line, när vi har en omsättning på 111 miljarder danska kronor (2016). Det blir bara svårare och svårare Det andra är den direkta anledningen till att vi sänkte vår långtidsprognos gällande rörelseresultatet förra året till 5 procent var att, vi ser att framför allt insulinsidan i USA är väldigt prispressad.

Varför?

– De stora organisationerna, som är köpare, som i princip är mellanhänder mellan patienter och oss. De har konsoliderats väldigt, så att det nu är i princip tre stycken väldigt stora. Som har en väldig förhandlingskraft.

De har purchasing power?

– Ja, precis. Absolut. Och det är en klassisk, om du vill, ekonomisk strategi. Och varför skulle de inte utnyttja det så mycket det går? Det gör de, och det har gjort att priserna på insulinsidan har sjunkit. Eller rättare sagt: de rabatter vi ger, har ökat mycket kraftigt

Över 50 procent i rabatt

Hur mycket har priset då gått ner?

– Ja, vad vi visar är att under 2016 så hade vi en rabattnivå, på jag tror det var 59 procent. Alltså om priset är 100 procent, så ger vi bort 59 procent. Så det blir då 41 procent kvar.

Ja, det låter mycket.

– Och det har ökat från år till år lite grann. Och tagit lite extra fart under sista året. Och eftersom USA är hälften av hela vår verksamhet så måste vi vara ärliga och säga att vi måste sänka vår prognos.

Men de här prisfallen lär väl aldrig gå att reversera?

– I USA är fortfarande innovation inte bara tillåtet utan uppmuntras. Så det innebär att kommer du med nya och bättre produkter, så har du en annan prismöjlighet.

Ni kommer med en ny insulinprodukt ungefär vart tredje, eller vart femte år vad jag har sett?

– Ja, någonting sådant har det varit. Och nu rullar vi ut ett ultrakortverkande insulin. Som man kallar måltidsinsulin.

Ungefär 75–80 procenten av er verksamhet är diabetesmedicin?

– Ja.

Hur ser den siffran ut om tio-femton år?

– Jag tror att det kommer vara en väldigt stor del kvar på diabetes fortfarande. Kanske inte 75–80 procent, men en väldigt stor del tror jag, och nu spekulerar jag, kommer att vara mot obesity (fetma, övervikt, Afv.se anm).

Övervikt och fetma alltså?

– Ja, det är ett stort område som vi är inne på det nu med Saxenda, och sen tror jag vi har ett antal produkter som kommer här framöver. Så det tror jag, om tio år så kommer det vara ett stort fält.

Kombinationsläkemedel som kombinerar mediciner mot diabetes med viktminskningspreparat?

– Det också, men också mediciner mot ren viktminskning. Vi vet att om du inte hanterar din fetma, så är diabetes en av de stora riskerna som kommer så småningom. Det är en väldigt hög risk.

Konkurrensen ökar

Men är det 50 procent eller är det mer?

– Det är omöjligt att säga, det vet jag inte. Det beror lite på hur stort bolaget är då, om tio år. Det kommer fortfarande att vara en kärnverksamhet för oss, det är jag helt övertygad om.

Är Novo Nordisk kvar som ett oberoende företag om tio år?

– Ja.

Det tror du?

– Ja, absolut.

Blir konkurrensen hårdare? Eller är den ungefär lika hård hela tiden?

– Nej, den ökar lite grann. Det här ett jättestort område, så därför är det attraktivt för andra att gå in.

Köper ni också små forskningsbolag, som håller på med…?

– Vi kommer med stor sannolikhet att göra det framöver. Om vi köper bolaget, eller om vi samarbetar med dem, det beror lite grann på bolaget och vad de vill också. Vi är nu så stora så att man måste säga att, vi kan inte försörja vår ökning, alltså den tillväxt vi vill ha i bolaget, bara genom vår interna forskning.

Så det är ett trendbrott ni står inför nu?

– Vi har en massa samarbeten redan, men ofta i väldigt tidiga projekt, med universitet och småbolag, det har vi redan. Så det är nog inte ett trendbrott, det är nog mer att vi skruvar upp den sidan lite mer.

Det här såg jag häromdagen. (Visar upp ett Reuters-telegram där det står att Novo Nordisk bjuder på det Nasdaq- noterade Global Blood Therapeutics med en omsättning på cirka 1,3 miljarder dollar.)  Att Novo Nordisk bjuder på ett läkemedelsbolag. Gör ni det?

– Inga kommentarer, vi kan aldrig kommentera sådana saker. För risken är alltid att då ringer de upp så fort det är något rykte. Och man måste säga nej till det och nej till det. Det går inte. Så därför har vi som en allmän policy som alla andra, att vi har inga kommentarer över huvud taget.

Ando: Önskar jag kunde säga nej

Nej. Men ni har börjat köpa bolag i alla fall? Det sa du tidigare.

– Vad vi jobbar med är att hitta projekt, naturligtvis. Och om det kommer som ett bolag, eller som ett projekt, det är för oss egalt.

Hur ska sjukvårdsresurserna klara de nya dyra medicinerna samtidigt som allt fler blir sjuka?

– Det är inte bara på läkemedelssidan, där det kommer nya läkemedel som är dyra. Det kommer även på andra sidan, du har nu väldigt avancerade röntgenapparater. Som kostar mycket pengar att köpa in och köra sen. Du har robotkirurgi som [skratt]. Jag tycker de ser ruskiga ut robotarna, men de sägs vara bättre och så vidare. Så det är en press på sjukvården, från alla möjliga områden.

Kommer andelen av BNP att öka som går till sjukvården tror du?

– Jag tror det. För jag tror faktiskt att inom de flesta länder, om du faktiskt frågar befolkningen. Så är de villiga att ge mer till sjukvården.

Kommer köerna för de brittiska och svenska sjukhusen vara kvar?

– Jag önskar jag kunde säga nej, och jag hoppas det. Och ett av sätten är om vi kan behandla patienterna både snabbare och mer effektivt. Att vi minskar köerna, men historien säger att det inte har fungerat riktigt så.

Så du tror inte det?

– Jag hoppas, men jag tror inte. Ja.

Vilka sjukdomsområden är underutforskade?

– Ja, jag tycker det hänger samman med att man har en dålig förståelse för hur sjukdomen uppkommer, och utvecklas. Många vad vi kallar psykiska sjukdomar, tycker jag är underforskade. Schizofreni, depression. Men också en del neurologiska sjukdomar, typ alzheimer. Det har gått in nyligen rätt mycket pengar i det hela, men princip på en enda forskningsidé. Som det är flera som har gjort en jättesatsning på, och i alla fall hittills har det inte lyckats.

Men det finns en rangordning om forskning i sjukvården, att vissa sjukdomar är finare att forska om? Är det så?

– Nej, jag tror inte det är finare, eller mindre fint. Jag tror bara det är svårare inom vissa områden, för du förstår så lite vad som händer.

Inom neurologiska sjukdomar?

– Ja, och där har MS rört sig framåt väldigt elegant, och väldigt spännande. Men det är fortfarande så att vi inte förstår oss på MS, åtminstone inte vad jag kan se. Så att det är områden här som rör sig. Men forskning för mig rör sig ryckigt, så plötsligt är det ett genombrott och då kan man gå vidare ytterligare.

Har du tänkt på frågan vilka folksjukdomar, som aldrig kommer att få en bot?

– Ja, jag är optimist, jag tror inte det kommer att finnas någon sjukdom som i framtiden, i alla fall som det inte finns en möjlighet att nå bot på. Reumatologiska sjukdomar tycker jag är ett bra exempel, eftersom jag har varit inblandad i det. När jag fortfarande var läkare, vilket är en lång tid sedan. Då behandlade vi genom att vi injicerade guld i patienter.

Varför det?

– Ja, för att det gav en liten förbättring, av någon märklig anledning.

Hur ser du på branschens framtid i USA? Det är ju halva er marknad och det är halva marknaden för hela världens läkemedelsföretag.

– Ja, så är det. Och jag tror den kommer fortsätta att vara väldigt innovationsvänlig. Mycket utav forskningen som sker, både på stora läkemedelsföretag och på små biotechföretag sker i USA. Det ger en kultur i USA, där det här alltid kommer att uppskattas. Där finns det en drivkraft hela tiden, till bättre behandling av alla sjukdomar. Sen kan man diskutera ”hur kommer prisnivån att vara?” och ”Kommer den att gå mer mot den europeiska prisnivån?” Det är möjligt.

Det är väl halva priset i Europa, är det inte så?

– Det varierar väldigt. Om du tittar på cancermediciner är det inte alls halva priset, där är skillnaden mycket lägre.

Vilket sjukvårdsystem föredrar du, det västeuropeiska eller det amerikanska?

– Det västeuropeiska.

Varför det?

– Därför att det finns en tillgänglighet. Jag har bott i USA i tolv år. En sak som stör mig där är att sjukvård inte är tillgänglig för alla medborgare. Och om jag ska vara helt ärlig, så får det inte vara.

Vilka är era mesta tillväxtmarknader?

– Jag tror fortfarande att USA är en tillväxtmarknad, och att den kommer att fortsätta att vara det. Dessutom ser vi länder som Kina, Asien, Latinamerika, som stora tillväxtområden.

Hur ser du som ordförande på det här bolaget, på att världens befolkning blir allt fetare?

– Det är katastrof, det är helt klart. Och när du ser ungar i dagens läge som har bytt att vara ute och sporta, med att sitta framför ett datorspel. Det hjälper inte precis. Ett av problemen som man ser är den urbanisering som sker.

Läkemedel nästa steg

Jag pratade med en kamrat som är läkare, innan jag åkte hit.

– Ja?

Hon hade en patient berättade hon, han hade diabetes. Och hon hade ordinerat motion och bättre kost till honom.

– Ja, utmärkt.

Men han ville ha piller, han ville inte ha motion och bättre kost.

– Ja, för mig måste du alltid börja behandlingen med kost och med motion. Och läkemedel är nästa steg, på den trappan. Om du har försökt det, och det fortfarande inte räcker. Då tar du till det läkemedel, inte tvärtom.

Nej, men är det inte en vanlig uppfattning bland patienter, att piller hjälper?

– Ja, det tror jag. Och det gör de, men det är fel ordning. En sjukdom som fetma, en sjukdom som diabetes måste du behandla mycket mer helhjärtat, och en helhet. Och där ingår kost, där ingår motion

Finns det någon trend att världens befolkning blir mindre fet då?

– Nej, det ser jag inte. Ökningen har minskat i en del länder, vilket är trevligt. Men det är fortfarande en ökning.

Vad tänkte du när du kom till Upjohns hemstad, Kalamazoo, i amerikanska mellanvästern, första gången?

– Jag kom dit när vi just annonserade den mergern mellan Pharmacia och Upjohn, som då skulle ta plats. Så jag stannade där ett tag och försökte bilda mig en riktig bild av deras produktionssida, deras forskningssida, och utvecklingssida. Jag kan inte läsa rapporter, jag är inte så bra på det. Jag måste träffa folk, jag måste få ha en dialog, för att riktigt förstå vad som händer.

Vad såg du i Kalamazoo?

– Jag såg mycket duktigt folk. Jag såg också att de hade blivit lite tilltufsade. Företaget hade inte gått så bra de sista åren. Så framför allt på den kommersiella sidan var de lite tilltufsade. Att jobba sig igenom en merger är svårt. Tro inte något annat, det är det.

Det blev ju bara en av flera fusioner som kom på rad, den här fusionen.

– Det var den och sen kom en med Monsanto och senare bildades Pharmacia Corp innan Pfizer tog över.

Då var du också med?

– Ja.

Vad blev det kvar av Pharmacia, tycker du?

– Vad som alltid fanns kvar var de läkemedel vi hade. En hel del av de människor som vi hade, både i ledning och lite längre ner i organisationen blev kvar. Men företaget blev mer och mer amerikanskt, det är helt klart.

Hur blev Pharmaciaaffären för Sverige då?

– På sikt förlorade Sverige många arbetsplatser. Det är helt klart. Pharmacia som bolag var ju ett globalt bolag, så att därför så är det svårt att säga ”hur blev det för det här landet, och för det här landet?”

Men är det någonting som du skulle vilja ha ogjort? Du var ju en av de drivande i affärerna.

– I att genomföra själva mergern? Det är klart att det var väldigt mycket beslut som fattades, men på det stora hela fick vi ihop ett företag som sen gick väldigt bra. Så att på lite sikt så, du kan alltid kritisera beslut. Speciellt i efterhand är det väldigt lätt att kritisera beslut. Men när man tittade ett par år efteråt, kanske skulle man ha gjort något annorlunda.

Jag pratade med en av dina gubbar på den tiden, han sa att resultaten blev inte vad vi från svenskt håll hade hoppats på, att det skulle bli en stor verksamhet kvar i Sverige. Fanns det de som hoppades att det skulle bli en stor verksamhet i Sverige?

– Det var inget mål i sig, för företaget då. Målet var att göra ett riktigt bra företag.