Gruvprofessorn efter miljöministerns besked: Svenska urangruvor är tio år bort

Före midsommar kom beskedet att regeringen öppnar upp för att möjliggöra uranbrytning i Sverige.

“Jag tycker vi behöver urangruvor i Sverige”, sa klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari till SVT Nyheter. För Affärsvärlden utvecklar hon ytterligare:

“Uran utvinns ofta som en biprodukt när man är ute efter andra metaller, men i Sverige får man inte ta omhand uranet idag. Det måste lämnas kvar. Så kan vi givetvis inte ha det. När vi väl brutit malmen, med allt det innebär, så måste vi ta vara på allt vi kan. Det är bättre både för miljön och ekonomin”, säger Romina Pourmokhtari.

Enligt miljöministern är samarbetspartierna bakom Tidöavtalet överens om att uran ska få brytas i Sverige.

“Vi arbetar med förslag kring detta och kommer att återkomma med vidare besked.”

Har några företag visat intresse för att bryta uran i Sverige?

“Att kunna ta vara på uranet kan ofta vara det som gör det lönsamt att bryta sällsynta jordartsmetaller.”

“Vi har ett akut behov av att få på plats sådan brytning för att minska Kinas i det närmaste totala dominans och göra Europas klimatomställning mindre beroende av länder utanför Europa”, säger Romina Pourmokhtari.

Inga renodlade gruvor

Ryssland har varit en av de viktigaste källorna till uran i Europa. Det uran som används i svenska kärnkraftverk kommer främst från Kazakstan, Kanada och Australien. Genom att utvinna uran inom landets gränser skulle beroendet av uranimporten kunna minska, är tanken.

Men finns potential för urangruvor i Sverige?

“Sverige har särskilt goda förutsättningar”, menar Romina Pourmokhtari.

“Det beror på”, svarar Nils Jansson, biträdande professor vid Luleå tekniska universitet, som forskar på malmgeologi.

“Renodlade svenska urangruvor är ganska långt bort tidsmässigt då de kända fyndigheter vi har är relativt låghaltiga på uran. De har varit föremål för brytning tidigare men inte lett till någon större lönsamhet och de ligger på sådana platser i Sverige där det finns socialt motstånd mot urangruvor specifikt”, säger han.

Behövs social acceptans

Tidigare har det brutits uran vid Sydbillingen i Västergötaland, och prospektering har utförts i Storsjöbygden. Uran kan finnas i urberget, men förekommer framför allt i alunskiffer. Alunskiffren har brutits för oljeframställning och innehåller förutom uran även metaller såsom nickel, molybden och vanadin.

Vanadin är en metall som varit i rampljuset under senare år då det är en viktig metall i Europa, som behövs i bland annat batteri-teknologi.

Större förekomster av alunskiffer finns i Skåne, Östergötland, Närke, vid fjällkedjans rand och på Öland. Det mest uranrika alunskiffret finns vid Billingen i Västergötland.

“I nuläget är det svårt att få ihop kalkylen ekonomiskt med att starta en urangruva, med alla utmaningar som finns i form av tillstånd, social acceptans samt kunskapsläget vad gäller kända fyndigheter”, säger Nils Jansson och fortsätter:

“Det finns en geologisk potential att hitta nya fyndigheter. Om politiken öppnar upp för prospektering igen kan man hitta nya fyndigheter som har bättre uranhalter och lokalisering, och som på så vis kan vara lättare att ta i bruk”, säger han.

Störst tillgångar i EU

Enligt myndigheten SGU, Sveriges geologiska undersökning, finns 0,2% av världens kända urantillgångar i Sverige. Det kan låta lite, men det är en dryg fjärdedel av Europas samlade urantillgångar. Inom EU har Slovakien nästan lika stora tillgångar, följt av Slovenien och Portugal. Ryssland har å sina sida 506 tusen ton uran och Ukraina 118 tusen ton, enligt SGU.

Även Romina Pourmokhtari framhåller att Sverige har en av Europas största tillgångar på uran.

Uppskattningen ska man dock vara försiktig med, enligt Nils Jansson.

“Den siffran är väldigt osäker då det är en historisk siffra, man ska inte ta den som en indikation. Den baseras på undersökningar man gjort fram till 1970-talet”, säger han.

Finns det någon uppskattning av vad uranet i Sverige skulle vara värt?

“Jag skulle säga att det inte finns någon sådan siffra. Om någon utger sig för att ha en sån siffra så skulle jag ta den med en stor nypa salt. Den typen av siffra kan man bara få fram om man har ett färdigt gruvprojekt, där det är bestämt hur och när det ska brytas, hur urananrikningen ska gå till, vilka andra metaller som ska utvinnas, med vilka metoder, och även vad marknaden är”, säger geologiprofessorn.

Han berättar att kostnader för säkra arbetsmiljöförhållanden, tillståndsprocesser och miljöåtgärder måste räknas in. Det kan vara lätt att räkna ut metallernas värde i obrutet berg genom enkel multiplikation av offentliga data om halter, tonnage och rådande metallpris. Men detta är på sin höjd en indikation på geologisk potential, enligt Nils Jansson.

”Men allt som nämns ovan innebär kostnader som måste vägas mot metallernas marknadsvärde, och dessa kostnader är svåra att uppskatta i nuläget. Blir inte nettokalkylen positiv, då finns det inte någon lönsamhet och inte heller någon gruva. Gruvprojekt kostar pengar, så man måste göra hela kalkylen. Gör man det leder den ofta till att man väljer att inte gå vidare med ett projekt”, säger Nils Jansson.

Vilka bolag skulle vara aktuella för att utvinna uran i Sverige?

“Jag skulle säga att det inte finns något sådant företag i Sverige idag som besitter den specifika kompetensen kring uranutvinning”, säger geologiprofessorn och fortsätter:

“Vi har haft den typen av företag i Sverige, eller den typen av verksamhet, i Ranstadverket utanför Skövde till exempel. Men efter att det stängdes ner för nästan 50 år sedan, så har verksamheten övergått till annat”, säger Nils Jansson.

Privata bolag kan starta

Exempelvis statliga LKAB är nischade mot järnmalm medan Boliden har sitt affärsområde inom koppar och zink. Inget av dem har alltså erfarenhet av att bryta uran i Sverige.

“De svenska gruvbolagen var inte involverade i någon prospektering av uran på 1970-talet, då det senast var aktuellt i statlig regi. Om man tar tillbaka uran som ett koncessionsmineral (särskilt utpekade värdefulla mineraliska ämnen enligt minerallagen, reds. anm.) i minerallagen, då innebär det i praktiken att vilket privat företag som helst med verksamhet i Sverige kan driva ett uranprospekteringsprojekt och eventuellt ansöka om bearbetningskonsumtion och miljötillstånd för att starta en gruva”, säger Nils Jansson.

EN NY AITIKGRUVA SKULLE KRÄVAS

Hur mycket uran skulle behövas för att täcka Sveriges behov?

”En enkel överslagsberäkning baserat på alunskiffer indikerar att det skulle behövas en urangruva lika stor som Aitikgruvan utanför Gällivare, där det bryts koppar, för att täcka Sveriges årsbehov om 1 500–2 000 ton uran”, säger Nils Jansson.

Bara i Aitik bryts det 45 miljoner ton berg per år, vilket gör det till Sveriges största gruva och beräkningen baseras på de fyndigheter som är kända idag.

“Det som egentligen är intressant inom prospektering är den geologiska potentialen, det vill säga de fyndigheter vi inte har hittat ännu”, säger geologiprofessorn och avslutar med:

“Hittar vi ny alunskiffer med dubbelt så hög uranhalt som de redan kända kan samma behov tillgodoses med en hälften så stor gruva. Så länge vi inte prospekterar kommer dock detta aldrig att inträffa.”