Håll tummarna

För kronan kan man bara hålla tummarna.

Det centrala argumentet för att Sverige skulle stå utanför den europeiska valutaunionen var att ett medlemskap i unionen berövade oss möjligheten att föra en självständig penningpolitik. Genom att förskaffa oss denna möjlighet har vi nu en styrränta som ligger på –0,25, att jämföra med ECB:s nollränta. Vi har därtill en krona som befinner sig nära fritt fall. Någon strategi för att stoppa fallet syns inte till. Vi är hänvisade till att hålla tummarna.

I samband med folkomröstningen om euron räknade man med en anslutningskurs för kronan kring 8,70. Nu får man i kronor betala cirka 25 procent mera för en euro. Vårt valda utanförskap har så här långt gjort oss fattigare. Detta blir desto mera påtagligt när deprecieringen inte längre ger oss den skjuts i nettoexporten som vi varit vana vid från tidigare devalveringar. Man kan hävda att det inte är utanförskapet i sig som gjort oss fattigare. Boven i dramat kunde ju i stället vara just den förda penningpolitiken. För ett litet land är valmöjligheterna när det gäller penningpolitiken dock begränsade. Vår tradition av devalveringar och misstanken att vi valde utanförskapet för att kunna fortsätta devalvera har bäddat för att marknaden driver fram nya devalveringar.

Brexit kommer också att innebära att de politiska kostnaderna ökar för Sverige att som EU-land stå utanför euron. Storbritannien bidrog till att hålla en viss politisk balans mellan euroländerna och länderna utanför.

När Sverige nu ska bygga politiska allianser för att bevaka utanförskapsländernas intressen, så får allianserna sökas med länder som Ungern och Polen. Dessa befinner sig också i andra avseenden i utkanten av EU. Kanske Sverige kan ge ett handtag i EU-debatten om huruvida dessa länder är fungerande rättsstater eller ej. Vi klarar ju oss bra utan författningsdomstol, och vår regering kör ofta över det lagråd som vi dock har. Och ingen kan väl förneka att Sverige är en rättsstat. Eller?

Trots Brexit växer nu betydelsen av EU och euron. Den ökade protektionismen i omvärlden gör att EU:s inre marknad blir alltmer betydelsefull för de deltagande länderna. USA börjar i allt större omfattning använda dollarn som ett vapen. Detta gör det mycket viktigt att euron kan utvecklas som ett trovärdigt alternativ till dollarn och renminbin.

Samtidigt kvarstår betydande problem inom EU och inom euroområdet. Nästa prövning kan komma i form av en budgetkris i Italien. Ett klassiskt svenskt förhållningssätt är att stå vid sidan av för att vänta och se hur det går. Att det hittills skulle ha varit bättre att vara med i unionen ger oss inga garantier för att vi nu skulle tjäna på att ansluta oss.

Sveriges försiktighetspolitik gör att vi sannolikt kan gå hyggligt helskinnade genom en krasch för euron. I annat fall kan den politiska och ekonomiska kostnaden komma att bli betydande, för att tillsammans med Polen och Ungern huka i EU:s utkanter.

Docent i nationalekonomi och tidigare chef för IFN, chefsekonom för SAF, Industriförbundet och Handelsbanken.

Det kommunala självstyret och idén att den offentliga servicen ska vara likvärdig över hela landet är två oförenliga principer. Så länge dessa ändå bestämmer politiken så kommer de rikare kommunerna få betala alltmer av sina skatteintäkter till övriga kommuner. Det kommer att framstå som ekonomiskt nödvändigt och politiskt oemotståndligt. Här skulle behövas ett grundlagsskydd eller en stor kommunreform som överför de centrala välfärdsfunktionerna på staten.