Halvledaren

Halvledare. Det låter inte kul, ändå är det vad Stockholmsbörsens mest hajpade bolag sysslar med. Sedan 1997 har Fingerprint Cards, FPC, utvecklat halvledare med fingeravtrycks­läsare, en teknik som länge sågs som intressant men med osäker praktisk tillämpning. Att tjäna pengar på fingeravtrycken verkade inte möjligt. Fingerprint var ständigt i behov av nya pengar för att finansiera utvecklingen.

När Apple sommaren 2012 köpte det amerikanska bolaget Authentec för 356 miljoner dollar gick startskottet för en enorm uppvärdering av de halvledarföretag för fingeravtrycksteknik som hade kämpat sig igenom alla år med små eller inga intäkter. I dag har princip alla mobilföretag nya telefoner med fingeravtrycksavkänning och tre leverantörer dominerar (vid sidan av Apple): Authentec, Synaptics och svenska Fingerprint Cards. Sedan noteringen 1998 har Fingerprint stigit med cirka 7 000 procent, men lejonparten av uppgången har kommit under de tre senaste åren. Bara sedan årsskiftet har aktien stigit 600 procent och det värderas nu till 15 miljarder kronor. Skälet är att förhoppningsbolaget faktiskt har börjat tjäna pengar. Intäkterna för det andra kvartalet 2015 uppgick till 445 miljoner kronor, en ökning med 912 procent från motsvarande period förra året. Och en förlust på 45 miljoner byttes till en vinst på 65 miljoner. På börsen är aktien en av de mest omsatta, jättar som H&M, Ericsson och Investor har lägre omsättning många handelsdagar. Fortsätter hysterin flyttar bolaget in i börsens storbolagsindex, OMX30, varvid ännu fler svenskar indirekt blir ägare i bolaget genom de indexfonder som då automatiskt måste köpa aktien.

Men framgångssagan har kantats av skandaler. Våren 2012 dömdes bolagets marknadschef till fängelse för grovt insiderbrott och hösten påföljande år lade någon ett falskt bud på bolaget, vilket fick aktien att rusa så att börsen tvingades makulera mängder av affärer. Förra hösten var det dags igen. Ekobrottsmyndigheten anklagade bolagets dåvarande vd och största ägaren, Johan Carlström, för grovt insiderbrott. Enligt åklagare Pontus Hamilton väcker Ekobrottsmyndigheten inom kort åtal mot fyra personer för grovt insiderbrott. I maj i år avgick Johan Carlström som vd men han jobbar kvar i bolaget, med ansvar för affärsutveckling. Personer med insyn i Fingerprint uppger att han fortfarande har ett stort inflytande. Bland samtalsämnena runt FPC finns också att aktiens höga värdering har givit ledningen orealiserade optionsvinster på drygt 1,6 miljarder kronor. Bara Johan Carlströms optioner ska vara värda runt 600 miljoner kronor.

Den nye vd:n är trots en lång karriär i näringslivet något av en doldis. Jörgen Lantto är 52, men ser ut att vara ungefär tio år yngre. Han är född i Tornedalen och dialekten sitter i. Fingerprint är baserat i Göteborg, men har också kontor i centrala Stockholm där Lantto tar emot Affärsvärlden. Här sitter för övrigt även Johan Carlström på dagarna, men just den här fredagseftermiddagen är han inte på plats. Lantto har radat upp fem mobiltelefoner framför sig i konferensrummet. Han är mycket engagerad när han visar hur de olika sensorerna fungerar och påtagligt stolt över att en telefon har fingersensor inbyggd i startknappen. Lantto besvarar varje fråga utförligt, ofta med detaljerade utvikningar. Han säger att han har haft tur som kommit så långt i karriären, med tanke på att han ”inte har någon utbildning” (han har gått fyraårigt tekniskt gymnasium).

– Av en ren slump började jag jobba på Ericssons mobilutveckling 1984, det var en väldigt liten verksamhet. Vi som jobbade med gsm på den tiden var lite ”underground” på Ericsson, säger Jörgen Lantto som gjorde raketkarriär på telekomjätten.

1992 uppnådde han 29 år gammal graden ”expert” på Ericsson, den nästa höga nivån man kan nå.

– Jag tror inte att någon kommer att slå det. Nuförtiden är det normala att de yngsta som får de titlarna är minst 40 år.

Omgivningen tycker att han är extremt tekniskt kunnig – ”alla vill alltid att jag ska vara CTO” – men själv tycker han inte att det stämmer.

– Min styrka är nog att förstå helheter och abstrakta saker. Mitt tekniska kunnande är väl tillräckligt bra för att klara jobbet. Men vissa djupa tekniska kunskaper finns det and­ra som är tusen gånger bättre på.

Runt sekelskiftet, nyss hemkommen från Tokyo, hände mycket i livet. Första sonen Lukas föddes och hans mor dog hastigt i cancer. Det senare var en starkt bidragande orsak till att familjen flyttade hem till Sverige och började på konsultbolaget Northstream. Det var vid den tiden han träffade Johan Carlström, då analytiker på Handelsbanken. Carlström anlitade Jörgen Lantto som expert på telekom och it.

– Vi reste mycket tillsammans, vi åkte till Japan och alla möjliga ställen. Vi kom bra överens. Johan var visst en sväng på Ericsson också, men jag minns inte att jag träffade honom då, det är ett stort bolag.

År 2008 försöker Johan Carlström, då vd på Fingerprint Cards, värva Jörgen Lantto till sin styrelse.

– Jag tyckte att FPC var intressant, men jag tackade nej. Det var omöjligt för mig att hinna, jag var extremt upptagen på ST-Ericsson.

Det sistnämnda var ett halvledarbolag med 9 000 anställda som Ericsson ägde hälften av och där Lantto var Chief Technology Officer, CTO, och vice vd.

Men efter lite övertalning tackade han i alla fall ja till det oavlönade och inte så tidskrävande uppdraget att sitta med i Carlströms advisory board.

I februari 2013 var Lantto tillbaka på Ericsson sedan ST-Ericsson avvecklats. Apples intresse för fingeravtryckssensorer hade fått marknaden att explodera. Johan Carlström hörde av sig igen – och den här gången var Lantto redo. ”Som vanligt” blev titeln CTO och med tiden vice vd.

Torsdagen den 11 september 2014 anklagades Johan Carlström för insiderbrott, aktien rasade 35 procent och Carlström tog en timeout från sin vd-tjänst.

Jörgen Lantto fick rycka in och han minns första dagen som tf vd ”ungefär som 9/11”.

Du kände inte till något om Johan Carlströms aktieaffärer?

– Absolut ingenting. Än i dag vet jag ingenting, det där är inte min business.

Har du försökt sätta dig in i vad som hänt?

– Det enda jag vet är det som åklagaren gått ut med i tidningarna. Det där är mellan Johan och myndigheterna.

Vad gör Johan Carlström i dag?

– Han jobbar med affärsutveckling. Det handlar om affärer som vi inte har i dag, det kan handla om att det i framtiden kan ­komma fingeravtrycksavläsare i helt andra saker än telefoner, till exempel kredit­kort.

Kan han jobba kvar om han fälls för grovt insiderbrott?

– Det får man ta ställning till om det skulle hända, jag gillar inte att spekulera. Min inställning är att alla människor ska behandlas som om de är oskyldiga tills motsatsen bevisas. Så fungerar en rättsstat.

Finansinspektionen tyckte att ni inte hade ordning på er insiderlistor. Har ni ordning på dem nu?

– Det har vi haft hela tiden. Vi har över­klagat deras beslut, som vi tycker är helt fel.

Hur ser din och Johan Carlströms ­relation ut i dag?

– Den är bra. Johan var ju den som rekryterade mig hit. Han är en mycket färgstark person, med mycket energi i kroppen. Han är den som har pekat ut riktningen för ­bolaget.

Det finns de som tror att han styr bolaget även i dag.

– Jag har förstått att det är så. Det får stå för dem. Jag vet ju vad jag gör.

Så det är fel?

– Ja. Om du skulle fråga de anställda i bolaget tror jag att de skulle ge samma svar. Johan kommer ju från den finansiella sidan, han har varit analytiker. Men så bygger man ju inte sensorer, vi är ett halvledarbolag. När vi möter nya kunder träffar vi utvecklingschefen hos kunden. Då måste man vara djupt tekniskt kunnig, i alla fall på min nivå, för att klara av sådana möten.

… och Johan Carlström är inte på din nivå?

– Nej, det är han inte vad gäller det detaljerade teknikinnehållet. Som vd hade han också en annan roll. Han ägnade mycket tid till att ta in pengar till bolaget. Han jobbade inte med vår produktutveckling som jag gör. På senaste bolagsstämman beslutades det att jag skulle ta över Johans formella roll som vd, för mig var inte det någon big deal eftersom jag då varit tillförordnad vd i nio månader.

Som högste chef har Jörgen Lantto mer kontakt och ansvar för att träffa medierna. Han tycker att medierna generellt har alldeles för stort fokus på vem som är vd.

– Det är inte vd som gör det viktigaste jobbet, utan det är alla anställda. Verksamheten står aldrig och faller med en person.

Ledningen i FPC äger optioner som är värda 1,6 miljarder kronor. Finns det inte ett problem med att ha ett belöningssystem som är så hårt kopplat till börskursen?

– Nej, inte enligt min mening. Jag vill ju tro att börskursen reflekterar vår extremt förbättrade affärssituation. Som du säger har kursen gått upp med 600–700 procent i år. Samtidigt har vi ju gått ut och guidat marknaden om att våra intäkter Q3 ska växa med 1 200 procent. I andra kvartalet växte vi med 900 procent. Det är höga tal som speglar aktiekursen, vi är helt öppna med vad som står i våra orderböcker och i våra rapporter.

Jörgen Lantto betonar att alla anställda som är med optionsprogrammen har stoppat in egna skattade pengar.

– Innan jag fick köpa mina optioner gick kursen upp 100 procent. Jag gick till banken och belånade huset och köpte optioner för 2,2 miljoner kronor. Jag hade inga and­ra pengar. När jag köpte var kursen på 52 ­kronor, den hade då varit nere i tre kronor ett halvår tidigare. Med facit i hand är det lätt att säga att det var ett bra pris. Men det ­visste ingen då, ingen kan förutspå framtiden.

Belånar man huset har man väl ändå en aning om läget?

– Nja, jag visste ju vilka som jobbade i bolaget och jag var trygg med det. Jag visste att det var upp till oss på bolaget om vi skulle lyckas eller inte. Det gäller fortfarande.

Nu är optionerna värda cirka 280 miljoner kronor. Vad tänker du om det?

– Jag pratade med en kompis om det i går, ja … Vad ska man säga? För mig ligger det där i framtiden. Och ska man vara rättvis är det värt att notera att det kommer att kosta mig 52 MSEK att konvertera optionerna till aktier. Jag skärmar av mig helt från det där och tar inte ut något i förskott. Jag har erfarenhet av att livet kan ta konstiga vändningar som man inte hade räknat med.

Går det verkligen att skärma bort?

– Ja, faktiskt. Trust me. Jag reser mycket och jobbar som en gris, kanske 80 timmar i veckan.

Varför då? Vad driver dig?

– Jag brukar få den frågan. Det är inte pengar. Jag tycker att det är häftigt att vi tillverkar något som används så mycket. Varje dag används våra sensorer en miljard gånger, snart är det tio miljarder gånger om dagen. Det är häftigt och vansinnigt inspirerande att jobba med något som så många människor använder så mycket.

Hur ofta kollar du aktiekursen?

– Är jag hemma i Sverige, några gånger om dagen. Mest för att det händer så mycket saker, det är bäst för mig att hålla koll. Jag reser mycket till Asien och USA, då hinner jag inte kolla så mycket.

Aktien ägs och handlas till största delen av småsparare. Känner du något ansvar gentemot dem?

– Absolut! Jag känner ett stort ansvar. Det är en inspirationskälla, våra aktieägare är i många fall oerhört engagerade. Jag läste på något forum att någon berättade att hans far hade köpt FPC-aktier och när han sålt dem hade han haft råd att åka utomlands för första gången i sitt liv. Det var oerhört inspirerande, att veta att man bidragit till folks förbättrade levnadsförhållanden.

Om kursen halveras äger du 140 miljoner kronor. Många småsparare förlorar en stor del av sitt kapital. Möjligen med påföljande sociala tragedier.

– Jag säger aldrig till någon att de ska köpa eller sälja FPC-aktier. Det har jag aldrig gjort till någon, inte till släkt och vänner, inte till någon. Alla får fatta sina egna beslut, jag ansvarar inte för folks privatekonomi. Vi är helt öppna med hur det går för bolaget, sen måste var och en fatta sina egna beslut.

Omsättningen i aktien är många dagar bland de högsta på Stockholmsbörsen. Men de stora institutionella ägarna lyser med sin frånvaro. Jörgen Lantto beklagar det, men noterar att den amerikanska förvaltaren Oppen­heimer har köpt aktien. Han tror också att en anledning till att så få traditionella fondförvaltare köpt in sig i bolaget är att det inte har funnits några analytiker som haft förmågan att göra korrekta analyser av FPC.

– Vi har levererat de siffror vi sagt att vi skulle. Jag hoppas att analytiker snart börjar följa oss. Vi har verkligen inget intresse av svarta rubriker. Vi ska kämpa på med bolaget nu, vi går med vinst och vill fortsätta med det.

En del analytiker tror att er finger­avtrycksteknik kommer att utmanas av kinesiska bolag.

– Vi har respekt för alla våra konkurrenter. Den här telefonen är gjord av ett kinesiskt bolag som heter Meizu, säger Jörgen Lantto och lyfter upp en telefon som ser väldigt mycket ut som en Iphone.

– I sin förra modell hade de fingeravtrycksläsare från ett kinesiskt bolag. Men när nästa modell skulle ut på marknaden valde de oss.

Jörgen Lantto menar att FPC satt upp en hög teknisk ribba som konkurrenterna ­måste klara att ta sig över för att vinna ­kunder.

– Egentligen är det rätt otroligt att kineserna vill köpa våra grejer. De borde väl vilja köpa grejer från Kina, men de väljer oss från Sverige. Vad kan det bero på …?

Svaret är väl givet.

– Ja, vi har bättre grejer. Och så länge vi har det kommer de att fortsätta köpa vår teknik. Om vi inte klarar att hålla kvaliteten så tappar vi kontrakten, då förtjänar våra konkurrenter dem. Men vi går med vinst och har råd att investera i vår teknik, våra kinesiska konkurrenter har ingen business alls att tala om. Och därmed mindre möjligheter att investera och utveckla sin teknik. De här experterna, som tror att konkurrenssituationen ska förändras över natten, de måste kunna förklara hur det ska gå till.

Jörgen Lantto säger att han har fått frågan varför de ibland negativa skriverierna om bolaget inte verkar smitta av sig på affären – eller kursen.

– Det är rätt enkelt. De här kinesiska ingenjörerna som vill ha fingeravtryckssensorer att stoppa i sina telefoner följer inte svenska medier. Det enda de bryr sig om är om våra halvledare och sensorer är bra eller inte. De vill skapa bra produkter som folk ska vilja köpa.

– I Sverige är det många som bryr sig alldeles för mycket om vad som händer runt Stureplan. För oss som är ett globalt företag spelar det inte så stor roll.

Gillar rock och deckare

Namn: Jörgen Lantto.

Född: 1963 i Tornedalen, är 52 år ­gammal.

Familj: Frun Päivi, sönerna Lukas och ­Markus, 16 och 14 år.

Bor: Hus i Bromma, inget sommarhus.

Utbildning: Fyraårigt tekniskt gymnasium.

Tjänar: 230 000 kronor i månaden.

Kör: BMW 520 diesel från 2007.

Läser: Mycket skönlitteratur, i princip allt av Stephen King. Allt av norske deckarförfattaren Jo Nesbø, biografier, gärna med gamla hårdrockartister. Läser inte managementböcker.

Ser på tv: Serier. Breaking Bad, Sopranos och True Detective hör till favoriterna.

Lyssnar på: Allt möjligt (hans twitterkonto antyder att AC/DC, Rolling Stones, Slash, Red Hot Chili Peppers och Queen tillhör favoriterna).

Lanttos karriär

Efter värnplikten i början av 80-­talet flyttade Jörgen Lantto till Stockholm och började på Ericsson. Flyttade 1996 till Japan för att driva 3g-utvecklingen, blev för första gången chef. Flyttade hem till ­Sverige tre år senare. Var med och grundade konsult­bolaget Northstream, blev sedan vd för mjukvarubolaget Alice Systems. Värvades 2003 tillbaka till Ericsson för att jobba med halvledarutveckling i Lund. Kom tillbaka till Stockholm 2007 för att bli vice vd och CTO (Chief Technology Officer) för bolaget ST-Ericsson, med 9 000 personer anställda. Då kom Apples Iphone och vände upp och ner på marknaden. Jörgen Lantto fick i uppdrag att sparka och omplacera tusentals personer, slutade där 2012.

Efter en kort mellanspel på Ericsson började Jörgen Lantto som CTO på Fingerprint Cards i februari 2013. Han hade då var varit med i förra vd:n Johan Carlströms advisory board sedan 2009. Tog över som tf vd i september förra året sedan Ekobrottsmyndigheten offentliggjorde att Johan Carlström misstänks för grovt insiderbrott. När Carlström i maj 2015 formellt avgick som vd blev Jörgen Lantto ordinarie vd.