Hon är redo för stålbadet

Samma dag som fotograferingen äger rum går kvastarna för fullt på Carnegie. 50 personer har fått lämna firman under tuffa former och tajmingen är symbolisk på flera sätt. Man kan säga att Karin Forseke därmed kommer till ett väl dukat bord, där Lars Bertmar fått hålla i kvasten under storstädningen. Eller att hon, när hon sätter sig på vd-stolen i mars, tar ett av branschens hårdaste jobb – och det i det hårdaste klimatet på länge. Båda tolkningarna är lika korrekta.

I årets analytikerranking försvarar Carnegie sin plats som branschens bästa analyshus, till stor del ett verk av den strategi som avgående koncernchef Lars Bertmar framgångsrikt sjösatt och genomfört under sin över tio år långa vd-tid. Men ärkekonkurrenten Enskilda har flyttat fram positionerna ordentligt och ligger hack i häl.

– Att vi måste öka avståndet till våra konkurrenter till nästa år är en självklarhet. Även om vi först och främst måste ta hand om den position vi har måste vi absolut vidare. Vi måste vara bäst, säger Karin Forseke.

De stora programförklaringarna från henne som vd lär dröja till mars men det står redan helt klart att tävlingsandan är på topp, och det är inte utan att hon verkar lite otålig inför att ta över.

Längtar till jobbet

– Jag känner och har alltid känt väldigt starkt för mitt jobb och är en sådan som vaknar på morgnarna och längtar till jobbet. Att ta över ska bli väldigt kul och spännande. Jag känner mig redo.

Varken det faktum att marknadsklimatet är det sämsta sedan finanskrisen 1990 eller att hon som börsbolags-vd hamnar i rampljuset på ett helt annat sätt än tidigare under karriären skrämmer.

– Jag är inte främmande för utmaningar och känner mig ganska väl rustad. Jag har erfarenhet från ledarskapsroller i olika typer av organisationer och olika typer av marknadsklimat. Vi jobbar väldigt mycket i team på Carnegie och jag kommer visserligen att bli den som frontar utåt, men det är en del av jobbet. Jag vet vad jag ger mig in på.

Karin Forseke kommer närmast från jobbet som chef för Carnegies London-kontor, och var dessförinnan, under åren 1993-1998 operativ chef för den brittiska derivatbörsen Liffe. Fortfarande pendlar hon mellan hemmet i London och Stockholm, och förbereder sig som bäst på att byta ut den internationella världen mot den nordiska.

– Lite ovant är det. Jag hade inte några planer på att flytta tillbaka till Sverige och det är i London och New York jag har mina nätverk. En stor del av min inlärningsprocess nu är att lära känna och förstå kulturen i de nordiska länderna. Jag orienterar mig i organisationen, försöker träffa alla delar av den i alla länder, pratar med folk, lär känna konkurrenter och kunder.

Du kommer utifrån och ser med fräscha ögon på den svenska finansmarknaden. Hur illa ställt är det?

– Aktiemarknaden i stort befinner sig i en väldigt svår period, men det har den gjort förut. När marknaden dök 1987 satt jag på Prudential-Bache i Los Angeles och sålde amerikanska aktier, det var inte så kul läge det heller. Finansbranschen kommer att vända upp igen, det gäller bara att ha is i magen tills det är dags.

När är det?

– Jag vill inte spekulera i det. Det är en svårbedömd situation eftersom det är så många faktorer som samverkat: 11 september, börsraset och företagsskandalerna i USA…

Analytikerkåren kämpar hårt för att återerövra sitt förtroende. Vad är det viktigaste i det arbetet?

– Att det får ta tid, förtroende är inget man bygger över en natt, det måste förtjänas. Och kommunikation; alla krissituationer medför en fara i att man blir rädd för att kommunicera. Man kanske inte vet exakt vad man kan kommunicera eller själv inte förstår vad som hänt så att man kan förklara det. Så får det inte vara när en av analytikernas viktigaste roller är att vara bollplank för sina kunder.

Kräver ledarskap i motgång andra saker än ledarskap i medgång?

– I grunden tror jag att det är samma färdigheter som krävs: fokus, närhet till sina kunder och medarbetare och förmåga att bygga team. Skillnaden är att det är i dåliga tider som ledaren verkligen prövas.

Vilken är den tuffaste chefsstolen du suttit på hittills?

– Den mesta utmaningen var nog Liffe där jag hade personalansvar för 800 anställda och ett marknadsansvar för ungefär 4 000 traders. Du vet hur det ser ut på traditionella börsgolv, där alla bara står och skriker börskurser. Det jobbet innebar många dynamiska aspekter: Att hålla marknaden regelmässig och trovärdig och helst se till att individerna kommer överens. Där lärde jag mig mycket.

Vad är din främsta styrka som chef?

– Jag är passionerad och engagerad, det tror jag de flesta som känner mig skulle hålla med om. Och jag hoppas att jag uppfattas som flexibel, bra på att lyssna och rätt bra på att få team att fungera tillsammans. Det är i alla fall sådan jag skulle vilja vara. ¿Av Lotta Edling