Hon leder statens Investor

Ett år har gått sedan Eva Halvarsson blev näringsdepartementets chef för de statliga bolagen. Trots att hon tog över ett i mycket tufft läge med börsfall och flera bolag i kris har hon knappast varit rubrikernas kvinna. Det offentliga överlåter hon hellre åt sin chef, näringsministern, först Björn Rosengren och numer Leif Pagrotsky. Att betygsätta dem anser hon inte vara hennes sak

– Båda är väldigt intresserade av de här frågorna men är helt olika som personer. Pagrotsky är väldigt kunnig om kapitalmarknadens villkor, säger Halvarsson.

Enhetschefens och näringsministerns uppskattning för varandra verkar ömsesidig. På order från statsministern har Pagrotsky sedan årsskiftet även fått ansvaret för finansdepartementets bolag. Näringsministern verkar i sin tur inte ha tvekat att anförtro Halvarsson ägarförvaltningen för hela det gigantiska företagsimperiet.

Det är ingen lätt uppgift hon har framför sig. För även om Pagrotsky låtsas ha kontroll över skutan med ord som “vi är nu mogna att för ett aktivt ägaransvar” så handlar verkligheten om nödutryckningar i konkurshotade SJ och det blödande Posten. Det är bolag vilkas kris är ett kvitto på en missriktad ägarpolitik.

Konkursfärdiga SJ visar hur illa det kan gå när politikerna å ena sidan bolagiserat men å andra sidan behållit sitt politiska styre över företagen. Detta har gjort det omöjligt att hitta rätt vd och styrelse samtidigt som politikerna inte förstått sig på verksamheten. Eva Halvarsson sitter själv sedan flera år i styrelsen för SJ och tycker inte att någon enskild person kan lastas för krisen i järnvägsbolaget.

– SJ hade tidigare 15 000 anställda med en organisation som kunde liknas vid en veritabel diversebutik som inte har varit lätt att styra. Det problem vi ser i dag bygger på faktorer som uppstod långt bakåt i tiden och som kom till ytan efter
bolagiseringen.

Hur man än vänder och vrider på saken kan SJ:s problem inte ha kommit som en överraskning. Mycket tyder på att enskilda chefer bär ett stort ansvar för den uppkomna situationen. Tidigare anställda i bolaget berättar för Affärsvärlden att SJ:s ledning till varje pris ville vinna upphandlingar av trafik även om det stod klart att den ekonomiska kalkylen inte skulle hålla. I dag får bolaget betala dyrt för dessa misstag. Rättsliga efterspel kan inte uteslutas.

Hänt är hänt och av större betydelse är nu hur problemen kommer att tacklas. Enligt vårbudgeten ska SJ:s finansiella problem lösas genom en extra utdelning från andra statliga bolag. Överföringen av medlen ska ske via ett konto hos Riksgäldskontoret.

Därmed aktualiseras på nytt frågan om inte regeringen i stället för att nöja sig med ett slags koncernkonto borde ta steget fullt ut och lägga konkurrensutsatta bolag i en koncern. Frågan är känslig då politikerna riskerar minskat inflytande. Ändå är det statliga imperiet med stor sannolikhet på väg mot att just bli en koncern. Frågan är nämligen en av Eva Halvarssons käpphästar.

– Jag vill se de statligt ägda företagen mer som en koncern. För mig är dock funktionaliteten avgörande. Inte i vilken juridisk form bolagen ska organiseras, säger hon.

Det Eva Halvarsson inte säger är att en koncernlösning skulle kunna betyda att hon blir en av Sveriges mäktigaste koncernchefer. Den i dag obefintliga kontrollen av ägarstyrningen på näringsdepartementet skulle också skärpas genom att vara underkastad aktiebolagslagen. Flera av de statliga företagen skulle dessutom återfå en framtid. Som det är i dag står bolag som Vattenfall och Vin & Sprit och stampar eftersom de saknar tillräckligt med resurser att expandera. I en koncern skulle en finansiering utan vidare kunna ordnas.

En koncernledning skulle också systematiskt kunna bereda vägen för en privatisering av bolag. Först på tur står en börsnotering av Vattenfall, som med sina starka kassaflöden skulle tas emot med öppna armar på aktiemarknaden. Parallellt skulle marknaden överta kontrollen över bolagens expansion. Att så behövs visar inte minst det statliga fastighetsbolaget Vasakronan som, trots tecken på nedgång, köpte miljardfastigheter som ett par Hötorgsskrapor i Stockholm.

Även om Pagrotsky inte vill höra talas om några privatiseringslistor behöver staten inte skämmas över sin roll som största placerare på Stockholmsbörsen. Trots att aktiekurserna gått åt fel håll har staten fungerat bra som ägare till börsbolag. Förklaringen är att ägaren varit konsekvent med att sköta bolagen på marknadsmässiga villkor. Utnämningen av hårdbantaren Anders Igel till Telias koncernchef är det kanske tydligaste beviset på avpolitiseringen av bolagens styre.

I SAS fall kan den svenska statens knappast heller anklagas för att vara en dålig ägare. Här är det stora problemet snarast ägarstrukturen med tre nordiska stater i kombination med den internationella flygkonjunkturen.

På vägen mot någon form av koncern lär Halvarsson fortsätta med att rensa upp i styrelserna. Just nu arbetar hennes avdelning med förslag till nya styrelser där ingen av de sittande ledamöterna kan vara säker på att få behålla sin plats.

– Tempot i näringslivet har blivit oerhört mycket snabbare och kräver en annan profil på styrelseledamöterna än vad som tidigare var fallet. Det är också orsaken till att vi successivt byter ut ledamöter. Det betyder inte att utbytta personer inte har varit bra. Den styrelseledamot som var lämplig för fyra år sedan behöver inte vara det i dag.

Eva Halvarsson är säker på sin sak. Och kanske är det just det typiskt kvinnliga draget att sätta målet framför prestige som blir hennes starkaste vapen i en värld full av tuppar. Men det kan bli en seg strid och frågan är om hon på vägen inte kommer att frestas av höga löner på andra sidan.

– Om jag skulle vilja jobba med ägarstyrning med den här typen av bolag så finns det ju bara den privata sidan att gå till. Självklart ser jag det som en intressant framtid, säger Eva Halvarsson.Diggar Leksand

Namn: Eva Halvarsson
Ålder: 40
Bor: Täby
Utbildning: civilekonom
Månadslön: 48 500 kronor, tillkommer styrelsearvoden på cirka 165 000 kronor för år 2002
Intressen: opera och
ishockey (Leksand IF)
Karriär: Posten, skatteförvaltningen, kommunikationsdepartementet, sedan maj 2002 chef för näringsdepartementets enhet för statligt ägande
Styrelseuppdrag: SJ, Green Cargo och Stattum
Aktieinnehav: Telia (tecknade i introduktionen), EricssonHalvarsson om…

…att könskvotering kan misstänkliggöra kvinnor för att få poster på grund av sitt kön och inte kompetens
– Jag är inte ett dugg orolig för en sådan diskussion. När det kommer kritik mot en kvinnlig ledamot brukar jag lyssna extra noga. Ibland frågar jag mig om inte kritiken bottnar i två olika världsbilder hos kvinnor i 40-årsåldern och 65-åriga män som gått i pension. Det är den manliga normen i styrelserna som vi måste förändra. Jag kan inte låta bli att slås av att kvinnliga ledamöter ofta är mera effektiva och bättre förberedda. Jag vet förstås inte om detta är en alltför grov generalisering eller ett arv från vanan att alltid behöva vara lite duktigare för att få respekt.

…Björn Rosengrens övergång till Stenbecksfären
– Det är svårt att kommentera från min sida. Om man ser på bolagsenheten så har vi försökt att tillämpa en viss karenstid även om det inte står i våra anställningskontrakt. Jag kan konstatera att det kan finnas anledning att se över anställningsvillkoren för statsråden.

…arbetet med att få bukt med investmentbankernas höga konsultarvoden
– Det är ett moment 22. I samband med större affärer förväntar sig kapitalmarknaden att ägarna anlitar välkända investmentbanker som rådgivare. Någon måste våga ta första steget och bryta mot mönstret. Annars blir det ingen förändring.

…möjligheterna att hålla koll på Vattenfalls Tysklandexpansion
– Ägarförvaltningen sker via styrelsen som naturligtvis har skruvat upp sin interna kontroll över Vattenfalls konsolidering på den tyska marknaden.

…hon är nöjd med arbetet som görs nu i krisdrabbade SAS
– (efter en paus) Vi står bakom det arbete som man gör nu inom SAS. Det är oerhört viktigt att bolaget kan effektivisera sin verksamhet och möta den konkurrens som kommer från lågprisflyget.