Hur konjunkturen klarade katastrofen

Krig och katastrofer är omvälvande händelser för miljoner människor. Men det som skakar sinnen behöver inte samtidigt ha stor inverkan på produktion och värden, även om många tror det. Därför var farhågorna om en allvarlig World Trade Center-effekt på ekonomin, och därmed finansmarknaderna, överdrivna.

Panikreaktionerna och de initialt dystra spådomarna var begripliga. Bilderna på de raserade tvillingskyskraporna lär leva i mänsklighetens kollektiva minne i decennier. Ekonomer och placerare var dessutom starkt överrepresenterade bland de 2 600 människor som miste livet. Människor tenderar ofta att överdriva betydelsen av händelser i närmiljön, och detta var ett sådant tillfälle.

Men nu kan man konstatera att New Yorkbörsen klättrat 10 procent sedan den 11 september och att det inte blev någon förtroendekris för världsekonomin. Det ekonomiska systemet visade sin förmåga att hantera även denna katastrof. Att så blev fallet ligger i linje med historiska erfarenheter. Att bygga upp ekonomiska strukturer går nämligen förvånansvärt snabbt även om det, som i New Yorks fall, kommer att kosta hundratals miljarder.

Gång på gång har historikerna förvånats över hur fort det går att återskapa en nations, en regions eller en stads ekonomiska potential. Japans BNP växte till exempel med i snitt 10,5 procent per år under perioden 1950-1973. Jordbävningarna i San Francisco 1988 respektive i Kobe 1994 visade sig få marginell betydelse för tillväxten och välståndet i de båda regionerna.

Svag börs räddning

Det finns tre förklaringar till att utvecklingen blivit extra lyckosam. För det första blev attacken i New York inte startskottet för någon stor, internationell konflikt. USA besegrade talibanerna militärt och befriade merparten av Afghanistan. Men något regionalt storkrig, med beröring på oljefälten vid Persiska viken, blev det inte.

För det andra var värdena på finansmarknaderna inte dramatiskt uppdrivna när katastrofen inträffade. Börserna vände ju neråt redan i mars 2000 och hade i stort sett bottnat när trafikplanen slog in i World Trade Center. Aktiemarknaden var alltså inte massivt övervärderad, vilket gjorde det lättare för placerarna att ha is i magen när börserna öppnade igen efter några dagar.

Aggressiv Greenspan

För det tredje – och det viktigaste – reagerade centralbankerna, under ledning av Federal Reserve, med stor snabbhet. Alan Greenspan har begått en del misstag under senare delen av sin nu 15 år långa ämbetstid. Framför allt lät han börsen löpa sitt spekulativa lopp alltför länge i slutet av 1990-talet. Börsraset och den snabba konjunkturnedgången våren 2001 sargade Greenspans renommé.

Därför, och med stöd av ett halvt sekels yrkeserfarenhet, vågade Greenspan vara djärv under hösten 2001. Aggressiva sänkningar av en redan tidigare låg räntenivå gav ekonomin en dunderkur. Den massiva penningpolitiska stimulansen höll aktiviteten uppe i bostadssektorn och detaljhandeln. Den var nyckeln till den snabba återhämtningen.