Huset som Gud glömde

Glöm Dracula, Alla helgons blodiga natt, Mumiens återkomst och allt vad de heter. Läs Livsfarlig Ledning i stället om du är intresserad av skräckhistorier.

Men kom bara ihåg att där andra rysare brukar ha underskriften: “Det här skulle kunna hända nära dig”, bär Livsfarlig Ledning undertiteln: “Detta har redan hänt. Beklagar”.

Boken handlar om hur ABB kunde bli så världsberömt som det blev och – framför allt – om hur det kunde gå så rejält åt pipan när Barnevikbubblan sprack.

Till och med Valör, härdad i en lång karriär som cynisk skeptiker, kände sig knäsvag och kallsvettig efter genomläsningen av boken.

Ty i Livsfarlig Ledning tonar många av dem som trots allt har ett stort inflytande i svenskt näringsliv fram som inkompetenta och på gränsen till korrupta.

Percy Barnevik lyckades inte åstadkomma någonting av vikt. Allt han byggde rasade samman sedan han lämnat ABB. Dessutom gjorde den okunniga och vämjeligt lättduperade omvärldens hyllningar att den stackars mannen blev fartblind och beviljade sig själv ersättningar som knappast stod i rimlig proportion till nedlagt arbete.

Låt vara att andra storföretagsledare i Sverige och annorstädes gjorde sig skyldiga till liknande rån under samma epok. Bröderna Daltons härjningar i vilda västern blir knappast legala bara för att det fanns flera desperados i samma trakt under samma tidsperiod.

Men Barnevik är inte värst på något vis. Hans efterträdare verkar ha haft samma later som den nu desavouerade turbinkejsaren, men saknat Percys förmåga att åtminstone kontrollera företaget under tiden.

Wallenberg skall vi inte tala om. Eller det är kanske just det vi skall göra. Wallenberg saknar, oavsett vilken av alla Doddar, Knoddar och Boddar vi talar om, allt det som sfären påstått sig kunna leverera. Bland annat tycks det brista när det gäller omdöme, branschkunskap, handlingskraft och i vissa lägen även hederlighet.

Den schweiziske roffarkapitalisten Martin Ebner får i efterhand bedömas som naiv, inkompetent och ohederlig. Ur bokens inre stiger en ytterligt besvärande lukt av insideraffärer i ABB.

Många av den fordom stolta koncernens medarbetare, inte minst ansvariga för finanserna, har inte heller hållit måttet. Uppgången för den forna verkstadsgiganten vilade på en serie av ogenomtänkta affärer och redovisningsmanipulationer. Förvaltningen av bolaget underprioriterades med fullständig förvirring som följd.

Finansieringen av bolaget sköttes under former som gränsar till det kriminellt okunniga. Ingenstans i ledande ställning fanns någon som kunde analysera riskerna för koncernen ur finansiell, operativ och strategisk synvinkel om utvecklingen skulle bli tvärtemot den som ledningen hoppades på. Vilket den också blev.

Det har hänt. I Sverige. Alldeles nyligen. ABB är en mycket, mycket värre händelse än it-bubblan. ABB-krisen visar att inte ens rutinerade näringslivsföreträdare är någonting att lita på.

Att några tjugoåringar misslyckas med att sköta verksamheter som byggts upp under arton månader är förståeligt. Att gräddan av svensk industrikompetens inte kan ta vara på företagsamheten är en skandal.

Näringslivsdirektörerna är inte så dumma och giriga som många vill föreställa sig. De är mycket värre än så.

Kapitalmarknadens företrädare är idioter som gick på alltsammans. Journalistkåren, som bistod med varmluft när ballongen blåstes upp, är inte bättre den. Även Valör har varit riktigt korkad vid flera tillfällen. Sådant svider.

Livsfarlig Ledning är boken som kommer att föra det svenska näringslivsföraktet till nya höjder. Det är kanske bäst att vi ser till att den inte sprider sig alltför långt från Stureplan.

Och om Wallenberg basar över huset som Gud glömde, ska han nog vara tacksam för att Gud har litet taskigt minne ibland.