Huset som Gud tömde

Kyrkan står inför en strukturomvandling som är större än för någon annan bransch som jag skrivit om under mina 30 år som näringslivsjournalist, säger Elisabeth Sandlund, redaktionschef på Kyrkans Tidning och med ett mångårigt förflutet på Svenska Dagbladet.

Orsaken är att allt fler svenskar väljer att lämna Svenska kyrkan. Förra året gick 59 150 personer ur, vilket var rekord. Sedan skilsmässan från staten år 2000 har antalet utträden ökat kraftigt. Utlösande faktor för många är att kyrkoavgiften numera är synlig på deklarationsblanketten. För de flesta är det något av en överraskning att de betalar flera tusen kronor om året i så kallad kyrkoavgift.

– Det som har blivit tydligt är det här skattsedelsproblemet, att det varje år står på skattsedeln vad man betalar till Svenska kyrkan. Ett antal människor ifrågasätter sitt medlemskap av det skälet, säger Lars Friedner, generalsekreterare för Svenska kyrkan.

Förra året betalade medlemmarna i det närmaste en procent av sin inkomst i avgift, exklusive begravningsavgiften som är obligatorisk oavsett om man är med i någon kyrka eller inte. Förra året var den genomsnittliga avgiften, inklusive begravningsavgiften, nästan 1,2 procent av inkomsten.

Inget tyder på att den nedåtgående trenden vare sig vänder eller mattas av. Hur stort medlemstappet så småningom kan bli är svårt att förutsäga. Men om femton år kan dagens 7,2 miljoner medlemmar ha krympt till runt sex miljoner, enligt en beräkning som Jonas Bromander, forskare på Kyrkokansliet, gjort.

Det slår hårt mot ekonomin. Tappet motsvarar mellan två och tre miljarder kronor mindre i kyrkoavgifter till Svenska kyrkan. År 2002 var kyrkoavgifterna, exklusive begravningsavgiften, 9,9 miljarder kronor. Den befarade minskningen motsvarar utgifterna för kyrkans hela barn- och ungdomsverksamhet samt för alla konfirmationer.
Medlemsflykten förvärras också av att “nyrekryteringen” via dopet är på tillbakagång.
I dag blir man medlem i Svenska kyrkan genom dop. Eftersom drygt 80 procent av befolkningen är medlemmar, men bara runt 70 procent av alla svenska barn döps, eroderas långsamt medlemsbasen.
Och i kyrkliga kretsar har infunnit sig ett krismedvetande.

– Egentligen är det en förunderlig situation att fyra av fem fortfarande är med i Svenska kyrkan, säger ärkebiskop KG Hammar.

KG Hammar ser framför sig en lite mindre men mer engagerad medlemskader. Kyrkan får helt enkelt rätta mun efter matsäck framöver.

– Största utmaningen är att inte vara så fixerad vid medlemstalet. Vi vet att med tiden hamnar vi på dopsiffrorna. Men förmågan att vara kyrka är egentligen väldigt lite beroende av ekonomin. Det är en styrka om fler har reflekterat över sitt medlemskap. Nu tvingas man fundera igenom varför man vill vara med, säger ärkebiskopen.

Men samtidigt innebär det att verksamheten måste anpassas och krympas för att matcha väsentligt lägre intäkter framöver, precis som för vilket företag på dekis som helst. I dagsläget är det ingen akut ekonomisk kris i Svenska kyrkan, men fortsätter nedgången i medlemsantalet så måste man snabbt börja dra åt svångremmen.

– Vi kommer att ställas inför ett antal val, hur många kyrkobyggnader ska hålla gudstjänst, hur mycket renoveringar har vi råd med? En sak som kommer att öka är frivilligarbetet i kyrkan. På grund av de goda ekonomiska förhållandena så har vi varit väldigt många anställda i kyrkan, säger Lars Friedner.

Svenska kyrkan har cirka 25 000 anställda som 2002 kostade 7,4 miljarder kronor i lön och sociala avgifter. Kyrkans totala intäkter var samma år cirka 15 miljarder kronor. Största delen går till församlingarna via avgiften och en liten del till stiften och kyrkans nationella administration. Sedan har kyrkan ett utjämningssystem som liknar det som finns mellan kommuner. Via det slussades 1,1 miljarder från främst storstadsregionerna till landsbygdsförsamlingar. Förutom kyrkoavgiften har församlingarna också intäkter från olika verksamheter som barnomsorg och försäljning av olika slag.

Kyrkans balansräkning omfattar runt 37 miljarder kronor och i församlingarna ligger soliditeten på 75 procent. Den totala nettoförmögenheten beräknar kyrkan till runt 30 miljarder, men den består till drygt hälften av fast egendom som de 3 400 kyrkorna runt landet. Och de kostar pengar snarare än genererar avkastning.

De tillgångar som ger avkastning kallas prästlönetillgångar och är främst jord- och skogstillgångar samt värdepapper. Hur de används är reglerat i lag; när till exempel skog säljs ska pengarna fonderas. Marknadsvärdet på prästlönetillgångarna är runt nio miljarder kronor, varav år 2002 2,3 miljarder var annat än jord och skog. De här tillgångarna ger kyrkan ungefär 350 miljoner kronor varje år.

Dessutom står kyrkans organisation inför stora förändringar. Egna utredningar pekar på att antalet församlingar kan behöva halveras bara på grund av den pågående befolkningsomflyttningen där storstäderna ökar på bekostnad av glesbygden. Det betyder rationaliseringar, centralisering och nedläggning av kyrkor. Den här processen styr man över i de enskilda församlingarna och i stiften och den har till viss del redan startat. En effekt av den är att den kan påskynda medlemsflykten, eftersom fler blir missnöjda med vad kyrkan faktiskt levererar.

Åtskilliga studier visar att de allra flesta av kyrkans medlemmar är det på grund av tradition. De värnar om sina kyrkobyggnader och att de vill kunna ha dop, bröllop och begravningar där. Med ett lite krassare ordval kan man säga att kyrkan är reducerad till leverantör av ceremonier och fastigheter. Det religiösa utövandet är nämligen lågt.

Valdeltagandet i kyrkovalen brukar ligga strax över 10 procent. Gudstjänstbesöken minskar stadigt och 2002 var antalet 20,8 miljoner, varav sex miljoner i samband med dop, begravningar, bröllop eller konfirmation.

Men samtidigt pekar mycket på att intresset för andlighet och existentiella och religiösa frågor är på väg uppåt, vilket skapar möjligheter – med rätt “produkt” vill säga.

En fråga som kan få stor betydelse är om homosexuella par får gifta sig i kyrkan. I förlängningen handlar det om den så kallade vigselrätten, alltså en av kyrkans “kärnprodukter”.
I dag har Svenska kyrkan, liksom en del andra samfund, rätt att viga par och det är då också juridiskt giltigt. Sedan länge finns också en så kallad borgerlig vigsel med samma giltighet. Nu finns en politisk ambition att också homosexuella par ska kunna gifta sig på lika villkor som heterosexuella och då blir det problem med rådande ordning.

Antingen så godtar kyrkan att viga också homosexuella eller så får man göra som i många andra länder, där själva den juridiska vigseln sköts av civila myndigheter. Sedan kan alla välja att hålla en ceremoni i någon kyrka eller på annat sätt. Detta är till exempel standard i de flesta katolska länder. Man skiljer alltså på det juridiska och det religiösa.

Det är svårt att se hur något annat än detta senare alternativ ska kunna fungera utan att man kommer i konflikt med antingen religionsfriheten eller diskrimineringslagarna. Antingen tvingar man kyrkan att göra vissa saker eller så blir homosexuella diskriminerade.

För kyrkans del innebär alla alternativ egentligen problem. Homosexualitet i allmänhet, men så kallade samkönade äktenskap i synnerhet, skapar våldsamma konvulsioner inom kyrkan. Enligt en enkät som Kyrkans Tidning gjort ställer 45 procent av prästerna inte upp på att viga homosexuella och motståndet inom organisationen är stort.

Svenska folket i allmänhet är dock mer tolerant och 60 procent ser gärna homosexuella äktenskap. På samma sätt som kvinnoprästfrågan plågat kyrkan de senaste årtiondena – och är en viktig anledning till att många medlemmar hoppat av – hotar frågan om samkönade äktenskap att både splittra kyrkan och ytterligare accelerera utträdena. Skulle kyrkan fråntas vigselrätten riskerar den, enligt Lars Friedner, att marginaliseras.

“Det kan snabbt bli så att bara de som är mer aktiva i kyrkliga sammanhang tar steget att begära kyrklig välsignelse medan andra inte känner att de är ‘religiösa nog'”, skriver Lars Friedner i en debattartikel i Svenska Dagbladet.

_________________

KYRKANS SKATTKISTA

Kyrkans tillgångar, mdr kronor
Jord o skog 7
Fastigheter 13
Värdepapper och likvida medel 15
Övrigt 2
Totalt 37

Kyrkans inkomster från kyrkoavgifter och den obligatoriska begravningsavgiften samt avkastningen på tillgångarna. Pengarna som kommer in via församlingarna slussas delvis till “divisionerna”, stiften, samt till kyrkans centrala administration,
“moderbolaget”.

“Moderbolaget”
2002, Mkr
Intäkter 1 023
Kostnader 1 823
Rörelseresultat -804
Årets resultat -365
Balansomslutning 4 773

“Divisionerna” ? Stiften
2002, Mkr
Intäkter 790
Kostnader 745
Rörelseresultat 45
Årets resultat 16
Balansomslutning 824

“Kapitalförvaltningen”
2002, Mkr
Intäkter 543
Kostnader 321
Rörelseresultat 222
Årets resultat 222
Balansomslutning 9 017

“Rörelsen” ? Församlingarna
2002, Mkr
Intäkter 13 317
Kostnader 12 376
Rörelseresultat 815
Årets resultat 494
Balansomslutning 22 503