Ica backar om skattesmäll

En färsk dom i Länsrätten i Stockholm kan vara början till slutet för Icas komplicerade skatteaffärer som har utretts i omgångar i flera domstolar och hos Skatteverket. I samband med en dom i länsrätten 19 februari väljer bolaget nu att betala in pengarna innan bolaget bestämt sig för om det ska överklaga ärendet.

– I avvaktan på Länsrättens beslut valde vi att betala skattebeloppet med tanke på dröjsmålsräntan som skattemyndigheterna påför förfallna skattebelopp, kommenterar Madelene Gummesson, informationsansvarig för Ica i finansiella frågor.

Bakgrunden till tvisten är att ett avancerat skatteupplägg som grossist- och livsmedelskedjan Ica AB konstruerat i flera länder. Upplägget fick nobben av Skatteverket för första gången 2007.

Ica hävdar att upplägget där 12 miljarder kronor bollats mellan olika Ica-bolag är ett marknadsmässigt lån och yrkar avdrag för räntorna i Sverige.

Helt fel, menade Skatteverket i de länsrättsförhandlingar som utmynnade i en dom 15 december i fjol. Enligt verket var en överenskommelse mellan ABN Amro Bank och Ica som träffades i november 2001 inte alls något lån:

”Den ‘verkliga ekonomiska innebörden’ av den ingångna överenskommelsen är att något lån inte föreligger”, skriver verket i sitt beslut och menar att Ica-koncernen endast har använt handlingar och avtal med ABN Amro Bank ”för att dessa ska ligga till grund för ett ‘skatteupplägg’”.

Sedan länsrätten dömde till Icas nackdel i december har bolaget överklagat saken till Kammarrätten där ärendet tas upp till behandling senare.

I en separat överklagan har Ica begärt anstånd med att betala den skatt som bolaget dömts att betala, totalt 742 miljoner kronor. I denna parallella process dömde länsrätten i förra veckan till Icas nackdel. Det heter i domen i korta ordalag att det inte “framkommit sådana omständigheter som medför att det kan antas att bolaget kommer att få befrielse helt eller delvis från skatten och skattetilläggen”.

Skatten ska alltså betalas. I normalfallet skulle ett sådant beslut också överklagas, om inte annat för att vinna ytterligare tid eftersom det handlar om mycket stora belopp. I vart fall skulle bolaget vänta på att en dom offentliggörs och vinner laga kraft, som slår fast att bolaget måste betala.

Det är i det här läget som Ica för första gången i de här processerna väljer att INTE söka fortsatt konfrontation. Tvärtom.

För när domen den 19 februari slog fast att vidare uppskov inte skulle beviljas hade Ica redan betalt in skatten. Det framgår av bolagets bokslutskommuniké, som offentliggjordes 18 februari. I den heter det i en passus om viktiga händelser efter årets utgång att Ica ”har betalat beloppet i februari 2009” och att ”Beloppet har bokförts som en fordran på Skatteverket.”

Beslutet att betala in miljonerna kan få än större konsekvenser för Ica. Skattetvisten om de 742 miljoner kronorna är nämligen bara en av flera tvister som Ica har med anledning av det omstridda 12 miljarder-kronorslånet från 2001. Den här ovan beskrivna tvisten gäller inkomståren 2001-2003.

Åren därefter behandlas i separata processer och gäller ytterligare 100-tals miljoner kronor. Enbart i processen som gäller inkomståren 2006 och 2007 handlar kraven om cirka 600 miljoner kronor. Skatteverket beslutade, också i december 2008, att inte godkänna ränteavdrag om 3 158 miljoner kronor gjorda under 2004-2007 till det holländska koncernbolaget ICA International Service BV. Skatteverkets krav uppgår till 1 077 miljoner kronor inklusive skattetillägg och ränta.

Ica anser för sin del inte att bolaget gjort några fel:

-Vår bedömning har hela tiden varit att ränteavdragen har gjorts helt i enlighet med skattelagstiftningen, och den bedömningen kvarstår, lyder kommentaren från Icas ansvariga för finansiell information, Madelene Gummesson och tillägger att bolagets inställning i sakfrågan kvarstår oförändrad.

Enligt henne betalades skattenotan ändå för att slippa dröjsmålsränta:

– I avvaktan på länsrättens beslut valde vi att betala skattebeloppet med tanke på dröjsmålsräntan som skattemyndigheterna påför förfallna skattebelopp men förde samtidigt upp beloppet ifråga som en fordran på skatt, säger hon i ett mail.

Enligt bolagets jurist Per Behm var dröjsmålsräntan 16 procent, eller 5-8 miljoner kronor i veckan. Beslutet att betala in pengarna var därför företagsekonomiskt grundat, för den skull Ica inte skulle få rätt i själva sakfrågan.

– Vi har ett möte i nästa vecka och har inte tagit ställning till om vi ska överklaga det här beslutet, säger Per Behm och tillägger att:

– Vi inte bytt fot i sakfrågan. Vi har betalt in skattekravet men besvärar oss i sakfrågan. Att vi bokför det som en fordran hos skattemyndigheten är en spegel av den situationen.

nullnullnullnull