Ingves toppmodell

En svensk modell slog för några veckor sedan ekonomkåren med häpnad. Kimod. Känner du inte till Kimod? Lugn. Denna modell har inte uppnått samma stjärnstatus som supermodellerna på cat-walken. Tvärtom. Den för en stilla tillvaro i en dator på Konjunkturinstitutet.

Men först, en resumé:

I mitten av februari presenterade Riksbanken för första gången sin prognos för den egna styrräntan. Banken förutser att den endast kommer att höja räntan med en halv procentenhet under de kommande tre åren. Därmed förutspådde banken lägre framtida räntor än någon annan bedömare.

Som har rapporterats överraskades övriga prognosmakare av Riksbankens rosiga syn på framtiden. “Mycket, mycket mer duvaktigt än vi på marknaden hade väntat oss”, löd en typisk kommentar. Flera bedömare menade att Riksbanken kommer att krypa till korset under året. Räntan väntas bli högre än centralbanken förutsett.

Anledningen till att Riksbanken tror att man når inflationsmålet med en förhållandevis låg styrränta är att man ser ljust på återverkningarna av regeringens politik för arbetsmarknaden.

Införandet av ett jobbavdrag, sänkningen av ersättningsnivåerna i a-kassan, neddragna arbetsmarknadspolitiska program samt sänkta arbetsgivareavgifter för vissa grupper påverkar såväl utbudet av arbetskraft som hur intensivt arbetslösa kan förväntas söka jobb. Därmed förutskickar centralbanken att sysselsättningen kan öka utan att bristsituationer som driver på inflationen uppstår på arbetsmarknaden.

“Vi tror att man är överoptimistisk … På kort sikt har man kvalificerad arbetskraft att ta av, men vartefter tiden går så kommer den att tömmas ut mot slutet av året … Då kommer man att svänga om scenariot”, säger en skeptisk analytiker till nyhetsbyrån Ticker.

Det är många år sedan en prognos väckte så stor uppståndelse. Därför är det intressant att försöka förstå skillnaden mellan denna och tidigare framåtblickar. En skillnad kan vara att den gängse metoden för att blicka in i framtiden är otillräcklig när ekonomin drabbas av fundamentala och oförutsägbara förändringar i sitt funktionssätt.

Prognosarbete bedrivs i normalfallet med hjälp av en stor uppsättning så kallade ledande indikatorer – observationer i dag som brukar förklara morgondagens utfall. Dessa indikatorer ger prognosmakaren en idé om hur framtiden bör gestalta sig. Bedömningen består i att söka förstå vilka skeenden som är av störst vikt för den framtida utvecklingen.

Detta arbetssätt är väl känt på marknaden, och med likartade indikatorer brukar olika institutioner landa i likartade bilder av framtiden. Detta kan förklara att prognoser sällan väcker någon större uppståndelse. Men detta arbetssätt lämpar sig mindre väl för att förstå grundläggande förändringar i ekonomin, som sker vid enstaka tillfällen.

Regeringens reformer av arbetsmarknadspolitiken är en sådan enskild grundläggande förändring. De ledande indikatorer som normalt hjälper prognosmakaren framåt saknas, eftersom vi inte observerar genomgripande förändringar av arbetsmarknadspolitiken särskilt ofta. Andra verktyg måste användas för att blicka in i framtiden.

På Konjunkturinstitutet har man utvecklat en allmän jämviktsmodell av den svenska ekonomin: Kimod. En allmän jämviktsmodell summerar olika ekonomiska aktörers bevekelsegrunder och budgetbegränsningar i ett ekvationssystem. Därmed beskriver modellen de beslutsregler som ekonomins aktörer handlar efter. Allmän jämvikt infinner sig när ingen aktör finner anledning att ändra sina beslut.

Kimod söker alltså förklara förändringar i den svenska ekonomin som förändringar i människors livsvillkor – vilket skiljer den från det automatiska betraktelsesätt som en oreflekterad användning av olika indikatorer skulle innebära.

En förändring av arbetslöshetsersättningen är en förändring av människors livsvillkor. Därför fick Kimod beskriva återverkningarna av den nya politiken i Konjunkturinstitutets rapport från december förra året. Kimod förutspådde att regeringens politik skulle leda till en ökning i sysselsättningen med 1,5 procentenheter. Därmed kunde räntan sättas en halv procentenhet lägre än annars.

I protokollet från Riksbankens direktionsmöte framhålls denna Konjunkturinstitutets bedömning i diskussionen om det framtida arbetsutbudet. En förklaring till att Riksbanken är mer optimistisk än andra bedömare kan alltså vara att den fäster större vikt vid just allmänna jämviktsmodellers förutsägelser än vad marknadens bedömare gör.

Allmänna jämviktsmodeller har varit i bruk i flera år på den svenska prognosmarknaden. Men de brukar inte användas för att generera förutsägelsernas huvudalternativ. Snarare har de fått beskriva alternativa scenarier, vid vilka mindre uppmärksamhet fästs.

Det är för tidigt att i dag säga om allmänna jämviktsmodeller kommer att tas i bruk i ökad utsträckning även i det gängse prognosarbetet. Om så vore fallet skulle det inte dröja länge innan marknadens aktörer är lika bekanta med dessa som med andra prognosinstrument.

Då blev Kimod lika känd som sina kollegor i modevärlden. Wow! Titta! Det är Kimod! Blixt. Blixt. Blixt.

MAX ELGER

Forskare i nationalekonomi på Handelshögskolan i Stockholm och återkommer var fjärde vecka med en krönika i Affärsvärlden.