Inte sexigt – men väl investerade pengar

Under drygt ett års tid har vi matats med arbetsmarknadsstatistik som varit fel. Det är mycket olyckligt och dessutom riktigt dålig tajming. Arbetsmarknadsdata är viktig information för många aktörer, inte minst för regering och Riksbanken och särskilt när konjunkturen viker.

Arbetskraftsundersökningarna, AKU, görs på uppdrag av riksdagen och regeringen, och ska beskriva läget på arbetsmarknaden i form av till exempel statistik över sysselsättning och arbetslöshet. Statistiska centralbyrån har ansvar för statistiken och de har meddelat att det finns brister i statistiken tillbaka till juni 2018.

Sysselsättningen överskattades något under förra året, samtidigt som den har underskattats från sommaren 2019. Det samtidigt som arbetslösheten underskattades något förra året och därefter har överskattats. Det är en bild som stämmer bättre överens med annan data, och vissa bitar faller därmed bättre på plats.

Problemet är att det fattas politiska beslut utifrån denna information, och inte minst för Riksbanken har statistiken en central roll i beslut om reporäntan och penningpolitiken. Men även inför den kommande avtalsrörelsen är statistiken viktig för parterna.

Tyvärr stannar inte problemen där, utan det är dessutom så att även Arbetsförmedlingen har flaggat för fel. Statistik över nyanmälda lediga platser har överskattats för september månad med cirka 14 000 personer, vilket motsvarar närmare 15 procent av det totala antalet.

Trots osäkerhet och alla brister i statistiken är den bästa bedömningen ändå att arbetsmarknaden har försämrats påtagligt. Nyanmälda platser är sannolikt nere på samma nivåer som vi hade i början av 2015, då Riksbanken sänkte räntan till minus för första gången. Arbetslösheten bör ligga något över 7 procent och sysselsättningen lär falla framöver. Det är också en bild som stämmer väl överens med den företagen beskriver i flera branscher när jag reser och möter dem runt om i landet.

I en global och svensk konjunkturavmattning är det inte märkligt att arbetsmarknaden bromsar in. Tvärtom, på sina håll har det kanske till och med varit önskvärt, då överhettningstendenserna varit påtagliga under en längre tid. Men nu kommer även varslen och med dem en större oro på många håll.

Frågan är då vad regeringen och Riksbanken gör med informationen. Sannolikt ger den dem lite andrum, men oavsett fel i statistiken lär båda behöva revidera ned sina prognoser påtagligt. För Riksbanken kan arbetsmarknaden mycket väl vara en bidragande orsak till att den sänker räntan under första halvan av 2020.

En andra fråga är hur det kunde gå så snett med så viktig statistik. Till viss del är det nog en resursfråga. AKU är mycket resurskrävande; varje månad söker man upp 29 500 personer. För att spara pengar har delar av undersökningen lagts ut på entreprenad och det är entreprenaden som gjort fel. Lite krasst kan man säga att det är så det går när finansministern sparar för mycket. Osthyvelsprincipen får till slut utslag i undermålig data – data som regeringen själv är i stort behov av.

Det har länge diskuterats om det med mobiltekniken blir allt svårare att nå de individer som ingår i urvalsgruppen, eftersom fast telefoni är mycket mindre utbrett. Det må hända, men den här gången avvisar SCB det som en bakomliggande förklaring. Statistik är svårt, och risken finns att det framöver blir än svårare att få fram tillförlitlig data av flera olika skäl. Det samtidigt som statistiken kan vara avgörande för att kunna fatta kloka beslut för såväl regering som myndigheter. Som ekonom kan jag inte annat än att äska mer resurser till SCB och grundläggande svensk statistik. Det är inte sexigt – men väl investerade pengar.

Chefsekonom på Nordea som skriver krönikor i Affärsvärlden var fjärde vecka.

Det har hänt något i exportsektorn. Orderingången viker, vilket bekräftas av inköpschefsindex, av Konjunkturinstitutets barometer och nu också i verkstadsbolagens rapporter. Risken är att det blir värre innan det blir bättre.