Investeringarna väger lätt

I tre långa år har västvärldens företag tvingats slicka såren efter 1990-talets ohämmade investeringsorgie. Hårdhänta sparprogram har förbättrat lönsamheten, svaga balansräkningar har sanerats och investeringar har lagts på is. Efter två år av sjunkande investeringar i USA och EU tror allt fler bedömare att företagen börjar bli mogna för nya satsningar. Åtminstone 2004. Det är välkommet. Nästan alla makroekonomer är ense om att vi får vara glada om konsumtionstillväxten inte backar. Men en investeringsledd uppgång i världskonjunkturen är ingen kassaskåpssäker väg.

Historiskt har investeringar varit den slagigaste makrokomponenten. Den är också en av de knepigaste att bestämma storleken på och tajma rätt i tiden. Bilden är inte klarare den här gången. För nästan varje argument kan pessimisten kontra med ett skäl emot.

Det är billigt att låna: Realräntan på ett femårigt amerikanskt statspapper är 1 procent, givet 2 procents inflation. Den senaste tiden har också ränteskillnaden för företagscertifikaten med den högsta kreditrisken krympt ihop. Hotet mot räntorna är en svag dollar och amerikanskt tvillingunderskott. Både statens budget och landets bytesbalans går rejält back. Det höjer sannolikt räntorna och riskerar att tränga ut investeringarna.

Bättre lönsamhet: Sparpaket har bättrat på företagens lönsamhet och finanser. Men jämfört med de svenska bolagen har europeiska och amerikanska företag fortfarande svaga balansräkningar.

Minskad osäkerhet: Å ena sidan har Irakkrigets utgång minskat risken. Å and-ra sidan är den fortfarande stor med nya farliga moment. Ett är hur splittringen mellan USA och delar av Europa kommer att påverka kapital- och handelsflödena.

Eget kapital är dyrt: Svag börsutveckling, låg bolagsvärdering och fokus på utdelningar har gjort det svårt och dyrt för företagen att nyemittera aktier. Placerarna föredrar i dag kortsiktig lönsamhet framför osäkra projekt och vinster långt in i framtiden. President Bushs förslag att slopa skatten på aktieutdelningar skulle långsiktigt sänka priset på eget kapital. I det korta perspektivet är det troligare att aktieägarna skulle pressa styrelser och bolagsledningar att dela ut pengar i stället för att investera dem.

Långt kvar till kapacitetstaket: I den amerikanska industrin används tre fjärdedelar av kapaciteten mot drygt fyra femtedelar i genomsnitt under 1972-2002. Någon trend mot en ökning har ännu inte setts till.

Sammantaget väger de positiva argumenten, låg ränta, förbättrad lönsamhet, sanerade balansräkningar och minskad osäkerhet över. Investeringarna borde skjuta fart. Ändå ser det ut som om företagen först behöver en glädjeinjektion för att våga satsa. Det kan vara en mindre kursuppgång eller ett något bättre kapacitetsutnyttjande.

Under senare delen av 1990-talet hade en investeringsledd konjunkturuppgång varit ett drömscenario för Stockholmsbörsen. Så är det inte i dag. 1996 var 30 procent av de största bolagens börsvärde beroende av investeringsefterfrågan i världen. Nu har siffran sjunkit ned mot 20 mycket beroende på börsfallen för Ericsson och ABB.